Ken var i Stockholm i tre dagar. Första natten var allt som vanligt men den andra var det öppesittarkväll med den lilla damen. Även nästkommande dag var Coco inte sig själv. Hon var orolig, ledsen och jag var tvungen att hålla i henne hela tiden.

Så kom Ken hem på kvällen och när Coco fick syn på honom så såg hon ut som att hon fått syn på en vattenkälla i öknen. Hennes ögon sken upp och hon kollade på mig med ett stort leende och sedan såg hon på Ken igen. Hon var så glad, nu var vi där samlade alla tre. Coco tog några avslappnade andetag och somnade. Hon är bara en månad gammal och vet allting. Tänk att det finns de som tror att nyfödda inte förstår och känner någonting när de vet precis allting.

Vi var på Liseberg runt den 5:e augusti och sedan vet jag inte vad som hände. Plötsligt är det slutet av SEPTEMBER. Jag känner mig senil då jag har lika bra minne som den lilla blåa fisken som simmar omkring här i sin skål.

Känner mig rätt låg och långsam så jag gick till en psykolog. Har nu fått lära mig att det är det som händer när man ammar. Kroppen stänger av allt och fokuserar på att ta hand om barnet. För mig är det en självklarhet att amma då det är så mycket positivt för barnet som det medför. Så jag får stå ut med att vara en neandertalare i några månader till. Jag är verkligen helt borta. Antagligen kvar i rymden.

Jag tänker mycket och ska skriva det och det men sedan försvinner tankarna och jag minns ingenting. Men jag ska verkligen försöka skriva mycket mer då jag mår bra av det, ni mår bra av det  och min hjärna får lite annat att tänka på.

I övrigt så är det helt fantastiskt att vara mamma. Jag stirrar mig blind på Coco som somnar med ett leende och jag tänker, ”Är du verkligen min ”. Jag ringde BVC igår och sa, ”Hej, detta är Anna Dabrowski; Cocos mamma”. Det är verkligen något nytt, något helt amazing och magic.

Vi var i Smögen och hälsade på Cocos farfar och Kens farmor. När vi promenerade där i ett Smögen som p.g.a. säsongen ligger öde så tänkte jag på att jag var där nykter för första gången. Det kändes lite märkligt faktiskt. Smögen är sommar, för mycket folk och fylla. Nu var det öde och en kaffe med mjölk.

Coco har ärvt sin mammas miner, händer, fötter, öron, kinder och pappas finaste ögon och överläpp.

Om vi vill bli av med Monopolet i Svedala så måste vi sluta spela på Svenska Spel och Casino Cosmopol. Även sluta handla på Systembolaget.

http://www.casinotop10.se/sa-skulle-monopolet-hamna-i-papperskorgen

Jag gillar att leka med Alfons. Mamma säger att han är en kul kille.

Jag gillar att sova bredvid Alfons.

Idag dök det plötsligt upp TVÅ stycken och jag blev så glad, så glad.

Jag har alltid haft väldigt många vänner. Vissa har funnits där mer eller mindre hela livet. Andra har jag lärt känna som vuxen. Vissa är fem år andra 87. Vissa är fyllekompisar och andra löser jag världsproblem med. Några få har släppts in djupt i mitt hjärta.

Sedan finns det sådana vänner som jag har blivit tvungen att bryta med på vägen. Med vissa sorgligt nog på grund av deras missbruk som gått för långt. Jag har kommit till ett vägskäl där det bara fanns en väg att gå till slut.

Andra har jag ”gjort slut” med för att de är psykopater. I vissa fall har det tagit mig flera år att fatta det. Det är ju så med psykopater att det tar lång tid att förstå hur sjuka de är. Man inser en dag att skämten som kommer ur deras munnar inte är skämt utan allvarliga påståenden. Man inser en dag att de inte har något förhållande för att det är fel i deras huvuden och inte på alla de träffat. Man inser att de intrigerar, ljuger och förstör livet för de runt omkring för att de är avundsjuka. 

En 33-årig väninna jag har haft tror på riktigt att hon har varit singel i hela sitt liv för att alla killar hon träffat är psykopater. Mer om henne och andra (kanske även din flickvän) kan du läsa om här:

http://www.casinotop10.se/aer-din-flickvaen-psykopat

Jag har även under mina år runt pokerborden i Vegas märkt att det finns allt för många pokerpsykopater…

Jag har ägnat mig en hel del åt busringning i mina unga dagar. Att ta fram telefonkatalogen och dela ut kaffevinster som ”Bingoberra” hörde till vardagsunderhållningen. På den tiden var det ”Loket” och några lådor i studion så samtalen till tanterna fungerade varje gång. De blev så glada och talade garanterat om för väninnorna om vinsten.

1998 var jag med i ”På Rymmen” på TV4 som hade över 2 miljoner tittare varje vecka. Då började det plötsligt busringa till mig. Allt från snuskgubbar som frågade, ”Varför är du inte naken i TV?” till barn som frågade om jag ville följa med ut och åka skateboard. Det blev väldigt jobbigt då det ringde på hemtelefonen dygnet runt.

En tid efter detta skaffade jag mig ett mobilnummer som är hemligt och består av en massa siffror som är svåra att memorera. För folk pillar nämligen på sina vänners mobiler och snor nummer. Mitt nummer är numera i tryggt förvar.

Pokerkommentatorn Joe Stapleton som syns på fofot ovan verkar gilla det här med att ringa (eller busringa) på fyllan. Nedan är en länk till ett röstmeddelande som Joe lämnade på Barry Greensteins svarare. ”Det kan inte vara på riktigt”, säger Ken. På riktigt eller ej så är det en helt sjuk grej att göra oavsett om Joe är full eller bara spelar.

http://soundcloud.com/joe-stapleton-1/stapes-drunk-dials-poker

Jason Alexander och Ken spelade poker tillsammans under WSOP 2011.

Många turister står utanför de hetaste nattklubbarna och väntar på att få se Justin Timberlake, Paris Hilton eller Britney Spears gå in. Men sannolikheten för att det ska hända är inte så stor. Nattklubbarna har speciella bakdörrar för stjärnorna och väl inne på nattklubben slussar vakterna in dom till ett avskilt VIP-rum. Det är klart att stjärnorna ibland även visar sig vid ett bord bland det vanliga folket men det är inte ofta. Ja ni fattar ju själva hur det slutar. Skrikande tjejer och folk som vill fotografera.

Om man har råd så är det bättre att boka bord på VIP-hyllan; då köper du in dig till stjärnorna och kan på ett naturligt sätt bli vän med stjärnan om det så bara är för några timmar. Men är det värt typ 10.000 dollar?

I Vegas är det ingen idé att försöka glassa om man inte är redo för och har råd att hosta upp tusentals dollar för att få en sittplats på en nattklubb. 500 dollar är där det börjar; 500 dollar är för en flaska vin, då kan du ju själv förstå vad några flaskor vin, en flaska sprit och lite champagne kommer kosta. Men är man i Vegas och är ett gäng och alla vill lägga 500 dollar per skalle så kan man få en riktigt kul natt för pengarna.

Jag tycker att det är rätt jobbigt inne på nattklubbarna; trångt, allt handlar om pengar och servitriserna vill ha 500 dollar i dricks bara för att öppna en flaska skumpa. Det är SÅ mycket roligare att gå omkring på strippen mellan hotellen och ta en drink här och en där. Det är livemusik överallt och man träffar glada människor som vill festa och inte visa vad de har i brallan.

Om man vill se kändisar så ska man istället ta en promenad inne på The Forum Shops at Caesar´s. Många kändisar har inte ens med sig bagage till Vegas då de går ut och handlar det de vill ha och behöver.

Lyxbutikerna som Dior, LV och Gucci är bra ställen att se en stjärna på. Brad Pitt, Madonna, Paris Hilton, Ben Stiller, Michael Jordan och Jay Leno är bara några av dom som gillar att handla på The Forum Shops.

Men det allra bästa stället att se kändisar på är pokerrummen inne på de lyxigaste hotellen. Där det spelas High Stakes poker finns stjärnorna som gillar poker. Inne på Bellagio ses ofta stora Hollywood stjärnor och artister spela. Allt från Tiger Woods till Bill Gates kan ses på de här borden.

Under Poker-VM på RIO varje sommar deltar stjärnor som Matt Damon, Ben Afflek och Jason Alexander m.fl. och självklart alla kända pokerstjärnor.

Stjärnorna älskar att ha kul i Las Vegas och det är inget konstigt med det – LAS VEGAS ÄGER! 

Det är ganska sjukt men… Jag hade en flygbiljett till Orlando den 14/9 2001. Så sprängdes World Trade Center den 11:e och jag flyttade in i ”BAREN” istället…

Det är väldigt märkligt att den händelsen ledde till något positivt för mig. Hade jag åkt till Orlando så hade jag antagligen stannat där… Kanske gift mig med en Amerikan.

Eller så hade jag kanske åkt tillbaka till Sverige efter några månader och varit med i någon annan såpa. Men hade mitt liv fallit sig så som det har då? Kanske. Knaske inte…

Kanske hade jag hamnat på den där Kändisjulfesten på Amaranten den 30 nov 2005 i alla fall? Det får jag ju hoppas för det var där jag träffade Ken.

BAREN 2001.

Vid hotell New York New York i Las Vegas finns en minnesplats för ”Nine Eleven”. Där har man glasat in bl.a. t-shirtar från brandmän som miste livet under räddningsarbetet. 

Idag tänker jag på alla som miste livet den där dagen. Jag tänker på alla hältar som räddade liv. Jag tänker på alla anhöriga. God Bless You.

Coco är en riktig lady som ni ser och sover även med stil och elegaaaaance  

En av mina favoritkaraktärer är Emily Howard i serien Little Britain. Meningen ”I am a lady” dyker sedan seriens början upp dagligen i vårt hem. Därför är det lite humor att Coco och David Walliams som spelar Emily föddes på samma datum. 

Coco föddes den 20:e augusti. Det var en måndag. Hade det fallit sig så att den veckan såg lite annorlunda ut och det inte var helg den 19:e så hade vår Coco plockats ut redan dagen innan. Då hade det fallit sig så att Coco hade kommit till världen på samma datum som Coco Chanel.

Chanel föddes den 19:e augusti, något som jag fick reda på idag. Det var ju riktigt lustigt faktiskt. Så det var meningen att hon verkligen skulle få namnet Coco vår kära lilla ängel.

När Ken och jag var på Liseberg i slutet av juli så spelade vi på nummer 18 då jag alltid vinner på det numret. Den här gången blev det en Toblerone-vinst på 2 kg men sedan förlorade vi med favoritnumret då det vid flera tillfällen blev 19 istället med en pinne. Det slog precis över till nummer 19 så vi tänkte att Coco föds säkert den 19:e. Så det var något med det numret… Chanel som ville tala om att hon föddes då