Jag har en fin vän som heter Robert Andersson även kallan Robinson-Robban. Vi har känt varandra sedan början av dokusåpa-eran. För mig började det med ”På Rymmen” 1998 och för Robban med ”Robinson” 1999. Vi är ett gäng dokusåpa-rävar som haft kul genom alla år. De flesta dokusåpadeltagare är med i en såpa och sedan är den resan över. För oss andra lite roligare, lite starkare så tar det aldrig slut 

Tänk så kul vi har haft genom åren och då menar jag inte bara i rutan utan alla jobb utanför TV:n. Alla barjobb, alla resor, alla uppdrag där vi suttit i juryn och fått vara med och bestämma över vem som ska bli ”Fröken Sverige”, ”Sveriges Man” eller nästa ”Birkastjärna”. Efter ”Baren” fick jag även jobb som konferencier i samband med Melodifestivalen där jag intervjuade alla artister.

Så åter till min vän Robban. Han är en väldigt inteligent, snäll och bra kille som javisst busar lite i media men vad vore Robban utan bus? Ett tråkigt torrdass utanför Ullared… 

Jag minns när han kom hem på Kens 35-års fest för några år sedan och vissa blev rädda och trodde att nu skulle Robban riva hela stället. Så visade det sig att de blev så positivt överraskade av denna Robert att de ville prata med honom hela tiden. Jag har väninnor som blivit kära i honom och ändrat uppfattning om honom på en kväll.

Igår var han med i finalen av ”Robinson” 2012.

Det var för många tråkiga töntar med i årets ”R” och att de fick vara med och avgöra finalen är ett skämt som bara Gudrun Schyman kan jubla åt.

De är inte ens värdiga att nämnas vid namn. Fega lipsillar som utan någon som helst bakgrund kastade Robban i havet med argument som, ”Jag röstar på tjejer!” Vad är det för något? På så vis var årets ”Robinson” ett skämt då man inte ens gav Robban en chans att vinna. Robban var årets vinnare. Han kämpade i tävlingar där han dominerade. Mirres insatser i tävlingarna var ju rent trams. Att hon sedan segrade är ett hån mot hela resan.

Mirre var Stefan Holm och Robban var Patrik Sjöberg. Mirre fick sin OS-medalj men Robban är den som hoppade högst.

Coco ikädd förstor Mimmi Mus mössa och Coco tröja.

Ken ville åka till Malmö i helgen som var för att spela pokerturneringarna som erbjöds. Han ville åka redan i onsdags; vilket han planerade redan förra helgen. Jag har aldrig tidigare sagt till Ken att jag inte vill att han ska åka på någon resa men den här gången sprutade tårarna och jag sa, ”Jag vill inte att du ska åka.”

Efter två nätters mardrömmar om att Ken inte var här så fick jag säga NO. Det är väl naturen som har gjort det hela på detta viset; att känslan av en beskyddande pappa behövs på nära håll och inte på avstånd.

Det behövs inte mycket för att få mig att börja gråta just nu kan jag avslöja. T.o.m. den här fina kommentaren från Dan Glimne fick mig att fälla några tårar:

”Stort grattis! Och njut av åren som kommer, alldeles för fort kommer den dagen när hon är vuxen och ni kommer att undra vart tiden tog vägen… det gör jag om min egen dotter… 🙂 /Dan G”

 Jag känner mig så enormt lyckligt lottad som kan vara med min dotter dag som natt och slipper lämna in henne på dagis när hon är sex veckor gammal som vissa i USA tvingas göra. Andra lämnar in sina nyfödda på dagis bara för att deras jobb i deras ögon är viktigare… Sådana människor kanske inte borde skaffa barn.

Coco har fått fantastiska presenter från min familj och våra underbara vänner. På bilden ovan syns några av dom. Blombuketten från familjen Palms kom med en liten bukett till Coco som sitter ihop med ett rosa band. Michaela de la Cour skickade Ko-kudden och den lilla nallen 

Och alla dessa hundratals gratulationer på Facebook har värmt våra hjärtan enormt. Så mycket värme, glädje och kärlek att mötas av när man kommer till världen 

Jag hade en STOR mage med en bebis och mycket fostervatten att bära omkring på. Plågade mig igenom natt efter natt på grund av kramper i vader och fötter som gjorde ont och tog aldrig slut. Inga tips mot detta hjälpte…

Spenderade någon timma om dagen i simhallen där jag flöt omkring i vattnet och slapp känna tyngden jag bar på. Coco älskade att vara i simhallen då hon sprattlade med armar och ben från att jag klev i tills att jag klev upp. När jag klev upp ur vattnet var det som att någon la 20 kg på mina axlar.

Coco var beräknad till att födas den 5:e augusti men kom inte ut. Sammandragningar dök upp men ingenting hände. Ultraljudet visade att Cocos huvud var rörligt vilket betyder att hon inte var nere och tryckte där hon borde. Hon hade det kanon i allt vatten hon badade i. Jag i min tur samlade på mig vätska när jag gick över tiden. Inga jättemängder men mycket för mig som inte samlat på mig vätska under graviditeten.

Jag är garanterat en av få som kunnat ha mina ringar på mig genom hela graviditeten.

Jag började må psykiskt dåligt då jag kände mig tröttare och tröttare. Så vi bestämde att det var dags för Coco att komma ut genom att sätta igång mig.

Vi åkte in till förlossningen på Varbergs sjukhus tidigt på morgonen den 17:e. Där följde tre dygn av sammandragningar som inte ledde till någonting. De har byggt ett nytt BB vid förlossningen som öppnar i oktober. Ken och jag fick bo där helt själva. Det var skönt att få lugn och ro. Födelse á la Penthouse  …men så är hon ju en prinsessa också.

På morgonen den 20:e kom Barnmorskan Chalotta Cewers in och sa åt mig att hålla mig fastande. Lite efter klockan 10.00 kom överläkaren Anders Odeback och efter ett samtal med honom så bestämde jag mig för att ta ut Coco nödvägen. Kl.11.48 föddes Coco  Vi var alltså föräldrar 1,5 timma senare.

Jag hade så mycket fostervatten att Doktorn blev skyblöt. Tur att jag lever i en modern tid. Tänk för hundra år sedan… Då kanske det hade slutat riktigt illa…

Nu blev det inte bara bra utan det blev ännu bättre. Jag kände mig trygg under Kejsarsnittet då jag hade fullt förtroende för Doktorn samt att jag var vaken och var med på vad som hände hela tiden.

Det hela gick snabbt. Jag upplevde det hela lite långsammare än Ken som upplevde det hela som supersnabbt.

Plötsligt hördes ett skrik. Tårarna rann ner för mina kinder. Barnmorskan kom fram till mig med Coco och jag såg två ögon titta på mig med en min som jag kände igen från mig själv.

Coco iklädd sin Las Vegas mössa och minen hon hade första gången jag såg henne.

Barnmorskan gav Coco till Ken och precis som på vårt bröllop så rann det glädjetårar.

Jag hade föreställt mig att jag skulle tycka att det vore enormt obehagligt att inte ha någon känsel i benen då jag var bedövad från ovanför brösten och ner men jag fann det hela underbart. Äntligen fick mina ben vila. Äntligen kände jag inte kramperna. Jag såg benen spänna ut sig men jag kände det inte.

Vi kom in till ett rum, jag kände mig groggy, benen vilade, jag kände mig lättad, lycklig, avslappnad… Så fick jag äntligen Coco i min famn. Lilla älskade Coco tänk att du var inne i min mage.

När jag började prata med henne lugnade hon ner sig då hon kände igen min röst.  

Dubbelmoral-Svedala… OS sponsras av Resia, Bravida, Scandia… SVT kallar det för sponsring medan de i andra kanaler kallar det samma för REKLAM. BLÄ!

Staten vill stänga nattklubbar kl.03 men har ingenting emot att folk sitter fulla på det statliga casinot till 05 och spelar bort massa pengar…

Det är faktiskt helt sinnessjukt!

En jag känner kommenterade det hela med:

”Sponsring är ett affärsmässigt, ömsesidigt utbyte mellan två eller flera parter där sponsorn betalar för, köper, en vara, tjänst eller service av sponsormottagaren. Reklam är till för att sprida information, skapa uppmärksamhet eller för att försöka påverka åsikter. Sponsring kan ske I reklamsyfte men behöver inte nödvändigtvis göra det.”

Jag svarade:

”Klart att det är reklamtid! Det är ju så de andra kanalerna går runt genom sponsorer som mot reklam pröjsar kostnaderna för produktionerna av TV-programmen. T.ex. Pokermiljonen i samarbete med UNIBET…

Hur kan man försvara reklamen på SVT? Sinnessjukt… De orden kan bara komma från en Såsse…

Jag var som ni vet på Liseberg för en vecka sedan. Hade med mig en plastpåse för att skydda min Louis Vuitton väska från vattnet i Colorado och Flumeride men inte fick jag åka inte. Liseberg gillar inte stora magar  Här hade jag åkt hela vägen från Spanien och fick inte åka. Jag var så ledsen och inte nog med det så blev jag fångad på bild: 

http://www.casinotop10.se/aer-mona-sahlin-i-farten-igen

Bilden ovan är tagen på parkeringen på Town Square en regnig dag i Las Vegas. Några timmar senare fanns det inte ett spår av regn kvar. Lite som här på Västkusten den här veckan; översvämmade vägar ena dagen och sol andra.

Idag bjuder Gud på strandväder men jag hade helst velat gå och se showen KA. Cirque du Soleil är showernas mästare. Ken och jag har sett nästan varenda show i Las Vegas och nu förtiden ser vi bara Cirque om och om igen.

La Reve på Wynn är också en favorit och är i samma klass som du Soleil. Min favorit av alla shower är KA på MGM. Den är mycket mer avancerad än de andra så om du Soleil bjuder på de bästa bästa showerna i världen så är KA number 1. Jag tror inte att en show kan bli bättre, större och häftigare. Musiken från showen lyssnar jag på när jag kör bil och den är nu en del av bilresan mellan Vegas och LA.

På tal om regn och vatten så har jag ett spännande inlägg här för er som har missat det som handlar om när en festfixare pissade på mig: http://www.casinotop10.se/festfixaren-pissade-pa-mig

Min blogg är inte så superuppdaterad i dessa dagar men jag hoppas att ni förstår att jag bara väntar på att Coco ska komma ut. Jag var beräknad till i söndags men får vänta lite till. Det är tungt nu på slutet och jobbigt då jag är vaken typ dygnet runt. Batterierna i hjärnan är slut. 

Jag försöker hålla igång så bra det går och besökte faktiskt Liseberg i dagarna där jag precis som tjocka Lisa inte fick åka någonting  Nästan i alla fall då jag fick plats i vagnen på Sagoslottet och åkte även tre varv i Pariserhjulet.

Vi träffade kaniner, vann 2 kg Toblerone och mumsade på nygräddade våfflor. När vi kom hem så däckade jag i soffan framför OS. Jag gillade inte OS-invigningen med allt grått trams och sa, ”Bara Mr Bean kan rädda det här nu!” Jag var även tvärsäker på att Mr Bond och Drottningen av England skulle dyka upp. Jag träffade rätt på alla tre men blev förvånad när inte Drottningen tände elden med tanke på hennes personlighet… Hon verkar tro att hon är Englands Gud…

Jag njuter av det regniga vädret och tillbringar en hel del tid i simhallen där jag inte känner magens tyngd som överbelastar mina ben som krampar och väcker mig om nätterna.

Jag läser mina vänners nyfikna och värmande meddelanden som gör mig glad 

Nu vill jag bara att den lilla älskade Coco-puffen ska komma ut till oss Kalas-puffar som väntar här ute.

Det verkar ha varit två bråda dagar för styrelsen i det Svenska Pokerförbundet. Styrelsegryta, styrelsekrocket… Jag ser fram mot en uppdatering på förbundets hemsida.

Är det någon som vet vad styrelsen verkligen har gjort sedan den valdes? Varför händer det ingenting? Borde inte live-SM varit utannonserat redan innan sommaren för att ge folk en chans att planera sitt deltagande?

Snart känns det som att Svenska Spel har vunnit på Walk Over…

Styrelsemöte Dag 1: Styrelsegryta.

Styrelsemöte Dag 2: Styrelsekrocket.

En man (?) och hans kvinna som är gravid i åttonde månaden. En riktig gentleman. För att skydda den skyldiga mannens identitet så har jag suddat ut deras ansikten 

Fotot ovan är taget i augusti 2009 under min första tur till Hoover Dam. Anledningen till att jag inte hade varit där tidigare var att Ken trodde att jag redan varit där och jag i min tur trodde att det var långt dit. Så kom vi på att jag inte varit där och att det inte är långt dit heller. Tar 45 min att köra från The Strip. Bakom mig syns bygget av Mike O’Callaghan-Pat Tillman Memorial Bridge. Om man tittar ner bakom mig så får man se det som finns på fotot nedan. Läskiga grejer. Skyltar med texter som, ”Stå inte vid kanten om du är full.” finnes.

För mig är Hoover Dam en vacker och häftig plats som jag återvänt till flera gånger och kommer att så göra. Vi har även hyrt båt och badat i Lake Mead och skådat Hoover Dam från vattnet. Man glider in med båten till den plats som syns på fotot nedan som är taget från Hoover Dam bron. Halva bron ligger i Nevada och den andra i Arisona.

I måndags var det en kvinna som tog livet av sig genom att hoppa från the Memorial Bridge. Kl.11.59 hoppade den 51 åriga kvinnan som var bosatt i den lilla staden Boulder City som ligger några minuter från platsen. Hon var den fjärde personen som hoppade från bron sedan den öppnade i oktober 2010. Det senaste självmordet begicks tidigare denna månad av en 39 årig man från norra Las Vegas.

För er som inte vet så kan man inte öppna fönstren på hotellen i Vegas av den anledningen att det tidigare var allt för många som hoppade ut från de höga byggnaderna efter att de spelat bort liv och lem.

En byggnad som jag är rädd för att trilla ner ifrån är Stratosphere Tower med sina åkattraktioner 300 meter upp i luften (Globen är 80 m hög). Att trilla ur gungan som syns på fotot nedan… 

Men det har faktiskt aldrig skett någon olycka (peppar peppar…) i tornet. En enda kille har fallit ner men det var för att han själv klättrade upp över staketet och hoppade.