I morgon startar mitt VM. Ett VM som redan innan det startar för min del har fått smak av brons med guldstänk. Att Emil fick vinna bronset igår var en sån seger att jag bara jublade rakt ut! Vilken lättnad det var, att han äntligen, äntligen fick visa att han minsann kan åka bra på mästerskap han med! Jag fick äran att vara med honom från målgång genom media, dopingkontroll, medaljceremoni, en sen middag och någon timme på kvällen innan det var dags att sova och för mig att börja ladda inför mina lopp. VM hade inte kunnat börja bättre!

Och som om det inte var nog med Emils brons, var det ju faktiskt en till svensk på pallen. Marcus gick ju och vann den jäkeln! 😀 Vilken svensk dag! Igår var jag en stolt svensk flickvän och team-mate!

Under ett VM hinner man ju inte stanna upp och tänka, det är bara direkt på nästa grej. I dag är dagen före min första VM-start. En dag som ser ut precis som alla andra dagar före en tävling, oavsett vilken tävling. Enda skillnaden är väl att vi hade en presskonferens just efter frukost i morse. Kändes ungefär som att jag knappt hade fått gruset ur ögonen innan jag satte mig på pallen med mikrofonen i högsta hugg framför se svenska journalisterna.

Annars har dagen sett lika ut. Efter presskonferensen for vi direkt upp till stadion för att testa skidor och bana, köra på lite fartdrag och få sig en bild av hur stadionområdet ser ut för att hitta rätt i morgon (till start och likande alltså).

Jag testade skidor med coach Ingesson idag, Niemi hade nog fullt upp med att förbereda och testa andra skidor. Vi testade både nytt och gammalt, bland annat paret jag åkte på i OS. Vi får se hur vädret ser ut i morgon, men vi hittade i alla fall några bra skidor.

Körde på några fartdrag, kändes bra. Helt lagom bra.

Idag är en sån dag där tankarna kan far hejvilt, man tänker på det ena och det tredje och funderar än hit och än dit. Visst har mina tankar farit fram och åter, men mest har de handlat om hur jag ska tänka när jag åker. Hur jag ska åka och hur jag ska känna mig. Jag har studerat varje del av banan, skapat mig en bild av hur det ska kännas att åka där, hur trött jag ska vara. Men ändå känner jag mig ganska lugn, jag kan ju inte göra med än vad jag kan. Jag ska göra mitt bästa, jag ska kriga så länge jag kan. Om det räcker i 3, 7, 10km eller hela vägen in vet jag inte idag. Men i morgon vet jag.

Jag ska förbereda mig på att det kommer göra ont, att jag ska släppa fokus på hur det känns och bara köra, och jag ska våga köra lite hårdare än vad jag gör i vanliga fall. Lyckas jag med det i morgon, kommer jag vara nöjd. Tror jag i alla fall! 🙂

Nu är det snart dags för den traditionsenliga löpturen dagen innan tävling, sedan är det middag och sen ska jag se till så att mina stavar är i gott skick inför morgon dagen!

Igår fick jag stå vid sidan om och uppleva dånet av publiken kring stadion. I morgon hoppas jag få uppleva det själv. Igår var det magiskt. Jag hoppas det är det i morgon också!

/Anna