Under två veckor kommer vi att bo här på Olympia toppen, på andra sidan berget från Holmenkollen sett. Två veckor är ganska lång tid. I alla fall för oss som är på resande fot året runt. På två veckor hinner man komma in i en vardag.

Det första jag gjorde när jag kom in på rummet var att packa ur väskan. Och det är rätt ovanligt, ofta hinner jag inte göra det innan det är dags för att byta boende igen.Så jag packade upp. La in träningskläderna i hyllan, radade upp pjäxorna. La mina modetidningar tillsammans med korsordstidningarna i en fin hög under sängbordet. Varför under, tänker ni. Jo, för att sängbordet var så litet så tidningar fick inte plats där.

Ställde upp datorn på skrivbordet, la alla mina böcker (x-antal) i en hög. Har man en mamma som är bibliotekarie så har man. Sedan började jag med det viktigaste. Sängbordet.

Där ligger min skrivbok med tankar,idéer, att-göra listor, drömmar och allt möjligt. Boken jag läser för tillfället. I-poden, fullsmäckad med musik, men jag lyssnar mest på Van Morrison, Amy McDonald, AmyWhinehouse, Lars Winnerbäck. Sedan jag skaffade spotify i mobilen har dock I-podanvändandet minskat drastiskt, har ju så mycket bättre musik där! Mellissa Horn, BurceSpringsteen och en salig blandning som syrran hjälpt mig med. 

Där står också min box med alla säsonger av Sex & The City. Framför den står två nagellack, som jag fick av min vän innan jag kom hit. Lite glamour mitt i allt svettande och snorande alltså! Sängbordet är liksom det som symboliserar vem jag är. Eller nått i den stilen i alla fall! När man bor i en kappsäck stora delar av året, är det viktigt att snabbt kunna göra sighemmastadd. Speciellt vid ett mästerkap. För där är allt så stort, med mycket media,mycket uppmärksamhet och en ständig press att det är nu det gäller. För mig är detviktigt att då få en trygg punkt. Ett ställe som är bara mitt, dit jag kan fly undan allt ochbara var. Läsa mina böcker, lyssna på musik, se på film, läsa modebloggar (och drömmaom att få gå runt i annat än landslagsoutfiten) och bara må gott! Det kallas nog trygghet.Och det får jag i mitt rum, speciellt kring sängen som är min hörna.

Ofta delar man ju rummet med någon, och då är det kring sängen som min egen punkt är. Där jag har allt jag behöver för att må bar. Mitt sängbord! 

 

Jag har ju lyxen att ha mitt hem med mig i form av Emil också, vilket säkert underlättaratt jag ofta snabbt känner mig hemma och kommer i ro. Tror säkert att de som har sina respektive hemma kan vara lite avis!

Nu ska jag smita upp i min hörna och lyssna på musik tror jag! På torsdag smäller det!

/Anna