VM i Oslo har kastat sig över oss som en stor våg. En våg fylld av spänning, glädje, frustration, ilska, lycka. Alla känslor tillsammans.

Visst är skidor en sport man kan träna sig bra till, men i slutändan är det ändå känslorna som avgör. Känslan i kroppen inför ett lopp. Känslan i huvudet under natten inför ett lopp. Känslan i löpsteget på morgonen innan ett lopp. Känslan i skidorna innan start. Känslan i kropp, knopp och skidor när startskottet går. Känslan i kropp och knopp under lopp och känslan när man går i mål, är jag glad, trött, pigg, frustrerad?

Att åka skidor är rätt känslosamt skulle jag vilja säga. Det gället att finna en skön känsla. En magisk känsla!

Under träningsåret stoppar man bort känslorna lite, tränar med huvudet i sanden och stannar sällan upp och lyssnar på känslan. Pulsen på klockan får styra istället. Var pulsen bra, var passet bra. Pressade jag mig tillräckligt? Jodå, pulsen var bra. Blev jag trött? Jodå, pulsen var bra… Detta eviga snackande om pulsen. När tävlingarna kommer finns det inga pulsklockor att styra kropp med. Det är då det gäller att hitta känslan. Det är den jakten som börjar nu. Jakten att hitta den perfekta känslan. Känslan som gör en oövervinnerlig. Första tävlingen är som bambi-på-hal-is rent känslomässigt.

Frågetecknen är många. Ska det kännas så här? Är jag tillräckligt trött? Tänker jag rätt? Åker jag rätt? Kring jul börjar känslan infinna sig. Men det är riskabelt. Känslan kan försvinna snabbt. Man måste vara rädd om den där känslan. Den oövervinnerliga känslan.

Ni kanske tycker jag svamlar, men för mig är känslan det viktigaste. Innan OS visste jag vilken känsla i kroppen jag skulle ha när jag åkte. Det är den känslan jag kommer att söka nu. Den lugna, trygga känslan av att veta hur man gör, hur jag gör! Den känslan längtar jag efter!

Nu ska jag fortsätta njuta av känslan att bara vara. Träningen är gjord.  Nu är sökandet över. Det är nu känslan börjar krypa in. Den underbaraste, härligaste känslan som finns. Känslan att vara stark, känslan att veta vad man gör, känslan att allt stämmer. Det är den känslan vi gör allt och lite till för att uppleva.

Tack för att ni orkade lyssna på mitt svammel om den underbara känslan, jag hoppas ni får uppleva den någon gång!

/Anna