Under två veckor kommer vi att bo här på Olympia toppen, på andra sidan berget från Holmenkollen sett. Två veckor är ganska lång tid. I alla fall för oss som är på resande fot året runt. På två veckor hinner man komma in i en vardag.

Det första jag gjorde när jag kom in på rummet var att packa ur väskan. Och det är rätt ovanligt, ofta hinner jag inte göra det innan det är dags för att byta boende igen.Så jag packade upp. La in träningskläderna i hyllan, radade upp pjäxorna. La mina modetidningar tillsammans med korsordstidningarna i en fin hög under sängbordet. Varför under, tänker ni. Jo, för att sängbordet var så litet så tidningar fick inte plats där.

Ställde upp datorn på skrivbordet, la alla mina böcker (x-antal) i en hög. Har man en mamma som är bibliotekarie så har man. Sedan började jag med det viktigaste. Sängbordet.

Där ligger min skrivbok med tankar,idéer, att-göra listor, drömmar och allt möjligt. Boken jag läser för tillfället. I-poden, fullsmäckad med musik, men jag lyssnar mest på Van Morrison, Amy McDonald, AmyWhinehouse, Lars Winnerbäck. Sedan jag skaffade spotify i mobilen har dock I-podanvändandet minskat drastiskt, har ju så mycket bättre musik där! Mellissa Horn, BurceSpringsteen och en salig blandning som syrran hjälpt mig med. 

Där står också min box med alla säsonger av Sex & The City. Framför den står två nagellack, som jag fick av min vän innan jag kom hit. Lite glamour mitt i allt svettande och snorande alltså! Sängbordet är liksom det som symboliserar vem jag är. Eller nått i den stilen i alla fall! När man bor i en kappsäck stora delar av året, är det viktigt att snabbt kunna göra sighemmastadd. Speciellt vid ett mästerkap. För där är allt så stort, med mycket media,mycket uppmärksamhet och en ständig press att det är nu det gäller. För mig är detviktigt att då få en trygg punkt. Ett ställe som är bara mitt, dit jag kan fly undan allt ochbara var. Läsa mina böcker, lyssna på musik, se på film, läsa modebloggar (och drömmaom att få gå runt i annat än landslagsoutfiten) och bara må gott! Det kallas nog trygghet.Och det får jag i mitt rum, speciellt kring sängen som är min hörna.

Ofta delar man ju rummet med någon, och då är det kring sängen som min egen punkt är. Där jag har allt jag behöver för att må bar. Mitt sängbord! 

Jag har ju lyxen att ha mitt hem med mig i form av Emil också, vilket säkert underlättaratt jag ofta snabbt känner mig hemma och kommer i ro. Tror säkert att de som har sina respektive hemma kan vara lite avis!

Nu ska jag smita upp i min hörna och lyssna på musik tror jag! På torsdag smäller det!

/Anna

Välkomna!

På den här bloggen kommer ni att kunna följa oss under VM i Oslo 2011. Borde väl skriva längd-VM, så alla förstår, men för oss längdidioter så är ju detta VM ett VM med så stora bokstäver att alla borde förstå att det är just detta VM som är VM i år!
Ni kommer kunna följa oss bakom kulisserna som man så fint säger, bakom de tajta, vita trikåerna där inget döljs. Utan den vita mössan med Vattenfall inpräntat. Ni kommer få ta del av våra tankar och känslor före, under och efter loppen. Vad tänker vi, känner vi och hur ser vi på vår prestation?
Men självklart kommer det inte bara att handla om skidåkning, även om vi är som jag sa tidigare längdidioter. Egentligen kommer det väl mer att handla om hur våra liv ser ut.
Även om vi bredde på rätt rejält när vi försökte hävda att detta är årets VM (vilket självfallet var med glimten i ögat), så är detta något stort. I Norge är längdåkningen nationalsporten, precis som hockey och fotboll nog kan klassas som Sveriges nationalsporter. Här åker alla skidor, och då menar jag alla!
•••
Utanför fönstret åkte just en skolklass förbi. Alla åker skidor! Alla följer skidåkningen och här har skidåkarna en riktig stjärnstatus! Visst börjar längdåkningen även bli het i Sverige, men jag tror inte att vi någonsin kommer att komma upp Zlatan- eller Foppaklass. För dessa personer är nationalhjältar, även i våra ögon!
Nej, ett VM i Norge kommer att bli stort. 1500 journalister har fått ackreditering. 1500 (!) fattar ni hur mycket det är? Hur ska alla dessa få plats på en presskonferens?! Biljetterna till flera av tävlingarna är redan slutsålda. Tälten är sedan en vecka tillbaka reda på plats ut efter spåren. Läktarna är enorma. Säkerheten är stor. Bilvägen är avstängd för allmänheten. Man räknar med upp emot 100 000 åskådare! Och jag som tyckte att det var mycket på hyllan i Gällivare på världscup premiären i november. Uppskattningsvis stod där 3000-5000 pers. Och jag blev så till mig att jag glömde andas! Hur ska detta gå?
•••
Oavsett vad resultaten blir, så kommer det att bli en upplevelse. Bara man kan tillåta sig själv att njuta av den upplevelsen. Jag tror aldrig att jag kommer att få uppleva något liknade igen. Även om jag så håller på i många, många år till!
•••
Visst var OS i Vancouver stort. Ett OS är ju alltid ett OS. Men det var på andra sidan jorden. Där folk tror att hockey är den enda sporten i ett olympiskt spel. Där medeltemperaturen på vintern ligger över 0-sträcket och där Sverige sov när vi tävlade. Visst var det stort, men jag tror ett VM i längdvärldens Mecka kommer bli större. Ett längd-VM i längdåkningens huvudstad Oslo, där man kan åka tunnelbana hela vägen upp till Holmenkollen. Den linjen stod klart så sent som den 6 december 2010.
VM i Oslo, på Holmenkollen blir stort. Jag vet det!
Och ni kommer få följa med, oavsett om ni vill eller inte!
•••
På torsdag drar det igång. VM sprinten. Emil åker. Det kommer bli en kamp mellan Norge och Sverige och Ryssland. Kanske kommer Italien att kunna vara med. Det kommer bli spännande. Jag kommer inte våga titta!
Om det är något längd-VM man vill se på plats, så är det detta man ska fara på. Punkt. Slut.
/Anna Haag