Sedan jag skrev sist har det kommit in nysnö och en MASSA minusgrader, i morse var det hela -13 uppe på glaciären. Och som att det inte var nog då blåser det rätt rejält. På grund ut av blåsten så var vi lite osäker på om kabinen gick, så efter lite omrokad i träningen ska vi upp på glaciären i eftermiddag istället. Tror nog att det blåste rätt rejält än (det viner utav bara den i springorna vid fönster och dörrar) men nu skiner solen från klarblå himmel så det kan nog bli ganska fint där upp efter lunch! Kallföre, precis som på vintern, underbart!

Vita toppar och -1 nere i byn, brr!

På toppen, i dimman, kan man ana kabinbanans toppstation.

Men den blåa himlen sviker aldrig! Underbart!

Mitt i all iver att uppdatera sidan förra gången glömde jag helt av att svara på ers frågor, så jag gör ett snabblägg nu istället och svarar lite mer ingående tänkte jag!

Glaciären här i Val Senales delas lika mellan alpinister, snowbordåkare och längdåkare. Jag tror det är längdspår här så länge det är tillräckligt med snö. För bara någon vecka sedan var det på gränsen för lite för att kunna anlägga längdspår, men nu är det otroligt fina!

Under nätterna är det som oftast minusgrader, men sedan blir det successivt varmare under dagarna. Men nu tror jag nog vi får stå ut med kallgrader hela dagen, då det blivit kallare här nere vi hotellet också. Det som är lite speciellt med den här glaciären är att det är just kallföre, vilket vi är otroligt glada för!

De flesta landslag söker sig till glaciärer för att få tidig snövana, ner sällan för att få ”höjdträning” tror jag. Däremot är det nog fler som tänker ”höjdläger” numera då nästa OS går på höjd. Så ja, jag tror de flesta kör ”höghöjdsträning”.

Vi blir ju som ett enda stort gäng som reser runt tillsammans under vintrarna, så visst, vi får kompisar världen över. Och det är vi även under tävlingssäsongen. Det är ju bars just under tävlingarna som man är mer konkurrenter än vänner, annars är det tvärtom oftast.

Jag har inte då bra koll på hur de andra länderna tränar. Med flit. Jag fokuserar heller på min egen träning, försöker utveckla mig själv, än att lägga massor med energi på hur de andra tränar eller lite tränar. Vi pratar sällan exakt om hur man tränar, mer om träningen gått bra eller ej.

Annars är det bara bra här, vi tränar och står i och dagarna går hur fort som helst, snart har vi bara tre pass kvar innan vila igen och sedan blir det tre träningsdagar till här nere innan vi far hem.

Nu är det dags för lunch!

Anna

PS. Bilden som hör till inlägget är inte härifrån, den är från Seiser Alm i vintras, men det är ungefär så det ser ut här i det vackra vädret! DS.