Oj vad tidiga barnen är i år. Nyss knackade det på dörren, och utanför stod det tre spöken. ”bus el godis” sade de och de fick självklart lite överblivet godis som låg i skåpet.

Det där med att det knackar på dörren ja. Även fast jag nu bor långt ifrån platsen där händelsen ägde rum, så vågar jag ärligt talat inte öppna dörren när det ringer/knackar på. Jag kan kika ut vem det är som står utanför, och självklart öppnar jag om det är någon jag känner väl. Men, om det är någon okänd el någon ”bekant” som inte anmält sin ankomst förut. Så öppnar jag inte.

Jag har kommit fram till, att jag står för att jag inte vågar öppna. Så länge jag inte öppnar dörren för människan på andra sidan, så känner jag mig trygg. O då får människan på andra sidan tycka vad den vill. O självklart öppnar jag om jag vet att någon ska komma.

Jag har fått några kommentarer som jag tänkte svara på. men jag har tyvärr inte mer tid att skriva nu. Så jag sparar dem till imorgon el senare iaf.

TACK för att ni orkar dela allt med mig både här på bloggen och med bokens hjälp!