Nu finns boken ute i handeln, nu är det på riktigt.

Jag satt och signerade boken på konsum i Arboga igår. Det var en otrolig känsla av trygghet när jag såg kön ringla sig fram genom butiken. Jag var blev varm i hjärtat för att folk ville ta del av min historia, och hjälpa mig att föra Max och Saga minne vidare.

Idag har jag gjort en intervju på förmiddagen, efter det passade Julia och jag på att besöka Max och Sagas grav.

Jag köpte med mig en krans att lägga på deras viloplats och två ljus att tända.

När vi gick in på kyrkogården så satt Julia upp i vagnen, och jag sade till henne att vi skulle hälsa på Max och Saga. När vi kom fram så sade jag: Hej Max och Saga, vi kommer med lite presenter. När vi skulle gå så gjorde jag en slängpuss till dem och sade hej då.

Det kan tyckas konstigt att stå och prata med en sten. Men jag vill så gärna att Julia ska tycka att det är en fin plats att gå till, och att hon ska veta att det inte är konstigt alls att prata med sins syskon om hon vill det.

Jag kan bara föreställa mig hur mycket hon kommer undra över dem när hon bli äldre.

Men jag har bestämmt mig, Julia ska få veta allt. Jag ska inte bestämma någon ålder då jag ska ”släppa bomben”. Utan hon ska få veta så fort hon frågar, och hon ska få veta SANNINGEN. Jag vill inte att hon ska känna att det ligger en mörk hemlighet i familjen, jag vill att hon ska känna att hon kan lita på att både jag och alla andra hon har runt omkring sig är uppriktiga från första stund mot henne.

Här kommer lite bilder fråna dagen:

                         

 

Jag har fått en del kommentarer också!

TACK! Det värmer verkligen att ni är intresserade av att läsa min blogg!

Det är några saker som jag vill svara på/kommentera. De följer här:

”Hej igen..
Gick in på din hemsida och har nu beställt hem din bok 🙂
jag ser fram emot att läsa den!
Såg att du flyttat 2 gånger sedan händelsen…får man fråga varför?
Finns det fortfarande en hotbild mot er?
Sen finns det en fråga till som jag har men…jag vet inte hur jag ska skriva den eller om du kanske tar illa upp..
Det kanske står i boken..
Hoppas du/ ni får en fin dag!”

Det stämmer att vi flyttat två ggr sen händelsen. Det är både pga att vi önskade större utrymme när vi insåg att vi väntade barn, men också för att vi lever under sekretessmarkeing och behövde flytta för att det tyvärr var många som fått veta vart vi bodde.

Du skrev även att du hade en fråga till, men inte visste om du kunde fråga den. Jag tar INTE illa upp, så snälla fråga om det är något du undrar. men läs gärna boken också. Du kanske får ett bättre svar där eftersom den är mer utförligt skriven.

Hej,
Hoppas du inte blir sur men jag tror jag ska låna din bok när den kommer ut på biblioteket. Ska gå ner och fråga om de beställt den, annars gör jag det (gratis dvs).
Pengarna flödar inte här i mitt lilla hushåll som ensamstående till en växande grabb.

Självklart blir jag inte sur! Jag blir jätteglad att du faktist VILL läsa min bok trots din ekonomiska situation.

jag undrar en sak,om du vill svara,
hur gör du,för att inte ”gå under” av hat,mot denna människa,som gjort dej så illa?

jag har bestämmt mig för att tyskan inte ska ha någon plats alls hos mig. För då upptar hon massa plats som folk som jag älskar borde ha istället.

Att ”gå under” av hat gör ju att den Emma som mina nära känner försvinner. De har redan vart nära att mista mig en gång. Nu är jag skyldig dem att finnas vid deras sida, så som de funnits vid min.

Jag vill ju inte verka negativ eller sa , det ar en fruktansvard handelse du gatt igenom och det gar inte att forestalla sig hur du upplevde det som hande och dina alskade barn men det som gor mig irriterad ar hur glad du ar for boken osv men det skulle inte ha funnits nan bok faktisk for normalt sett sa skulle dinab arn ha levt , hur kan du vara sa stolt osv med tanke pa vad som ligger bakom din bok ?! Men vem ar jag att doma ?!

Jag är osäker på om det är en fråga, el endast en kommentar. Jag känner inte att jag behöver försvara mig. Men, jag svarar dig gärna om det är en fråga.