Det var en läsare här på bloggen som ville veta mer om Max och Saga.Det finns så mycket att berätta om mina små. Jag skulle kunna prata om dem i flera timmar/dagar i sträck. Men jag ska ge er ett litet smakprov iaf.

Max

Klockan 03.44 den 3e Maj 2004 kom en liten pojke till värden. Han vägde 2630gram och var 47cm lång. När han var 5 månader så fick han sin första tand, och vid 1 år och en vecka så gick han.

Vi döpte honom till Maximilian. Men hans smeknamn var självklart Max.

Max var en bebis som oftast var helt tillfreds med allt som hände runt omkring sig. Han sov hela nätterna från att han var en vecka gammal, och sysselsatte sig ofta själv med leksaker el annat när han låg på golvet.

När han blev 1 år och 5 månader så väntade vi hans sykon. Max fick börja på dagis för att jag mådde så dåligt under graviditeten. Han fann sig snabbt och tyckte mycket om att gå dit. När Max sedan blev storebror till en liten lillasyster så tog han snabbt på sig ansvaret. Han skyddade henne mot allt, och första gången vi var hemma så satt han bredvid sin syster på golvet och lekte med en bil. Efter en stund så gav han en bil till henne ”så hon också hade något att leka med”.

Max favoritlek var att just leka med bilar. Men, han var långt ifrån en ensamvarg, han ville gärna leka tillsammans med någon, och lät äldre vänner styra honom i leken om de ville. Han såg upp till de äldre barnen, och när han tittade på deras lekar så kunde man riktigt ana alla information som tog sig in i hans lilla huvud under tiden han iakktog.

Mormor och morfar var stora favoriter hos denna kille. ”mormors flingor” var godare än andra flingor och att sova över hos dem var en guldkant på vardagen. (kanske för att han blev riktigt bortskämd där)

Max favoritmat var ”blodpludding med bloccoli” (det är faktiskt sant) och hans favoritdricka var coca cola.

Vi åkte till busborgen i västerås och träffade draken där. Hans reaktion var skräckblandad förtjusning. Han pratade om draken länge och vill gärna åka tillbaka. När vi kom tillbaka så ville han steg efter steg övervinna sin rädsla själv. Han gick närmare och närmare det läskiga och tillslut sade han stolt till sin lillaasyster ”den äääär inte farlig”.

En riktigt gentleman i en liten kropp…..

 

 

Jag berättar om Saga nästa gång.