Idag har vart en jättmysig dag!

jag var ju med i radio mitt på dagen. Men efter det har vi haft det jättelungt här hemma.

Mina dagar är ganska fullspäckade numera. Så jag såg fram emot en dag som jag skulle hinna göra massa nytta HEMMA för en gång skull. Men, vad hände? Jo dottern och jag somnade i sängen, med katten mellan oss, och sambon sov på soffan när vi kom ut i vardagsrummet. Men, lite mysigt vad det faktiskt.

Såhär såg kvällsmaten ut idag, vi var värda det tyckte jag ;0)

Imorgon ska jag till Västerås och signera böcker på akademibokhandeln. Jag sitter där mellan 12-14 om ni vill komma och säga hej!

Här kommer det lite kommentarer:

 Var du nånsin rädd när du väntade Julia att du inte skulle kunna älska henne som en egen person, utan se för mvcket av Max och Saga i henne? Jag förstår att du älskar henne som en egen individ, men fanns rädslan där innan hon föddes? Eller var du nånsin rädd att skaffa Julia, med tanke på hur fort livet kan ändras? 

Nej, jag var aldrig rädd när jag väntade Julia. Jag började älska henne redan innan hon låg i magen. Och jag tvivlade aldrig på att jag skulle älska henne lika mycket om inte mer när hon kom ut. När hon låg i magen funderade jag en del på om hon skulle vara lik Max och Saga. Men, det var inget jag önskade mig.  Jag visste ganska tidigt efter händelsen att jag vill ha fler barn, och jag var aldrig rädd för att skaffa fler.

Har ert förhållande stärkts efter händelsen? Det pratas om slitningar i förhållandet i radioprogrammet, på vilket sätt sörjer ni olika? har din sambo samma synsätt som du, kan han också leva utan att känna hat på samma sätt?

Ja, vi är ju olika individer med lite olika bakgrund och uppväxt och andra saker. Det gör att vi har olika ryggsäckar där det får plats olika mycket mer. Jag har lärt mig att gräva så djupt jag behöver för att sedan kravla upp ur gropen och gå vidare. Min sambo gör på ett helt annat sätt. Vi har konstaterat att vi är olika individer som har olika saker i bagaget., och med den insiktien har vi blivit strakare tillsammans.

Jag kan inte tala för min sambo om han känner hat el inte. Men, han har aldrig visat att han hatar på något sätt.

Max och Sagas pappa, har du kontakt med honom idag? Hur ser han på din offentlighet?

Jag har viss kontakt med Max och Sagas pappa. Men inte regelbunden då vi lever var sitt liv idag. Jag kan inte tala för honom vad gäller min offentlighet. Det måste han få svara på själv.

Din gamla blogg, var kan man hitta den?

Den hittar du på www.bblat.se

En sak som jag klurat på är om du nu har införskaffat en vakthund? Du behöver givetvis inte svara på frågan, men eftersom jag själv har en jättestor, vass vakthund som dessutom älskar familjen och vår lilla 2-åring, så vet jag att det går att kombinera vakthund och barn. Vår duktiga hund skäller så snart han hör minsta rörelse vid dörren och det är alltid tryggt att ha honom. =)

Haha, vad roligt att du skriver om det. Sambon min önskar sig en hund och håller på med en övertalningskampanj här. Jag anser inte riktigt att vi har tid att ge en hund den uppmärsamhet den behöver. Men, nej vi har ingen, men vi får se… kanske i  framtiden.

 jag har grunnat lite på en sak, som jag nog själv skulle ha svårt att hantera om samma sak som hände dig hände mig och det är om du inte var väldigt besviken på alla du träffade som inte berättade för dig att barnen blivit änglar när du vaknade ur din medvetslöshet? Jag hade varit så rysligt förbaskad på dem för att de inte sagt något så att jag nog inte hade kunnat svara på någon av deras frågor. Att undanhålla en sån sak liksom, om än de hade goda skäl…

Jag var besviken då. jag var riktigt uppgiven, och kände mig riktigt utanför. men idag så är jag djupt tacksam över att de orkade. Jag vet flera av dem runt mig som fortfarande mår riktigt dåligt av att ha behövt ljuga så mycket och så länge för mig. Men, jag kan inte tacka som dem nog för att de orkade! Det var ju så viktigt för utredningen.