Nu har jag tagit mig tid att svara på lite kommentarer och frågor som ni har haft.

TACK så mycket för att ni vill vara med och samtala här på bloggen. Det hoppas jag att vi kan fortsätta med.

Idag sändes det en intervju på Sveriges radio som jag gjorde förra veckan. Gå gärna in och lyssna om ni vill.

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1637

 

Här kommer svaren på era kommentarer iaf:

 

Som liten blev jag utsatt för övergrepp av min pappa. Önskar atta jag som du kunde utesluta honom ur mitt liv, inte låta honom ta mer av min tid, kraft och energi, utan ist låta de som är värda den få den. Men jag vet inte hur jag ska göra det. Det är så svårt att släppa, jag vill släppa det men det finns ändå kvar hela tiden. Hur gör du för att lägga ner hat och ist låta kärleken fylla ditt liv?

Jag är så ledsen över vad tvingats gå igenom.
För mig var det jätteviktigt att den skyldiga fick sitt straff. Hur är det för dig, har han fått sona det han gjort?
Är det frågor som du går och grunnar på än idag? Ta itu med sådana saker.
Få ett avslut, gör det som ditt hjärta säger åt dig att göra. Strunta i om folk runt omkring dig höjer på ögonbrynen. DU ska gå DIN väg.
Jag skulle behöva veta så mycket mer om din situation för att kunna hjälpa dig så bra jag kan. Men jag vill inte fråga här där det är så många som kan se.
Jag önskar dig lycka till i fortsättningen

Hoppas på all lycka i framtiden för dej och din familj, Snälla kan du inte hälsa din Pappa att jag beundrar han väldigt mycket i boken, Han verkade vara en stark Männsika !

Det ska jag absolut göra! Tack för hälsningen. Han är en underbar pappa och behöver nog få höra det lite då och då.

Hoppas inte jag skriver något som gör att du tar illa vid dig.. för det är absolut inte min mening i alla fall.

Jag blir inte sårad över vid ni skriver el frågar här på bloggen. Fråga det ni vill, jag tar oftast inte illa upp.

”Bor: På hemlig adress” står det i aftonbladet. Har du inte tänkt på att om man klistrar in ”Emma Jangestig” i sökrutan på http://www.118100.se så är ju varken mobiltelefonnumret eller adressen hemlig, men det är kanske ändrat. Eller är det inte du?

Det är den förra adressen som jag bodde på vid ”händelsen”. Jag står fortfarande kvar där. Och telefonnumret som finns där har jag aldrig använt mig av.

vad har du för relation idag till max och sagas pappa?

Det fanns en anledning till att våran relation tog slut. Vi passade helt enkelt inte ihop.
Men vi kommer alltid har Max och Saga kvar, även om de inte idag finns fysiskt. Vi har inte regelbunden kontakt. Men vi samtalar lite då och då.

Det finns dock en fråga jag ställt till mig själv, om det hade vart jag som förlorade mina barn, om jag då hellre hade velat somna in tillsammans med barnen. Har dom tankarna funnits hos dig? Kanske mest direkt efter dådet, men ändå? En JÄTTESTOR KRAM till HELA er familj!!

Nej, jag har inte känt så. Om jag också dog, vem skulle då föra Max och Sagas minne vidare. De där minnena som bara jag har. Tex hur det kändes att föda dom, amma dom, och busa med dem innan de skulle lägga sig för natten
Nej, jag har aldrig önskat att jag fick somna med dem den där kvällen.

 
Hej, jag undrar hur du hanterar saknaden?

Jag går till graven när det känns som värst. Ibland känner jag att de bor inne i mitt hjärta, så behöver jag bara prata om dom så kommer de fram lite mer på ytan hos mig.
Jag drömmer om dem ibland, och då känns det som att jag träffat dom.
Jag ser till att fylla de där värsta stunderna med meningsfulla saker, som att skriva boken ”varför gråter inte Emma?” el prata med Julia om hennes syskon.

Förstå mej helt rätt nu, den idioten tyskan hon kunde väl isf gått på dej men i helvete lämnat barnen ifred hur kan man göra så mott två små barn det förstår jag inte. Men självklart skulle hon lämnat er alla ifred. Hoppas du inte tar illa vid dej när jag skriver så men jag hoppas du förstår min poäng hur jag menar det.

Jag förstår precis hur du menar.
Mina tankar har också gått åt det hållet.
Hon kunde få hata mig, och slå ihjäl mig om hon så tvunget måste.
Men, barnen, de hade ju inte gjort henne något. Hon kunde väll ha skonat dem iaf. De kunde inte ens försvara sig.

Jag undrar hur man bäst hanterar och bearbetar sina sorger?

Genom att lyssna på dig själv. Stanna upp och lyssna till ditt hjärta. För, det pratar faktiskt med dig och berättar för dig exakt vad just du behöver.
Lyssna och tveka inte att göra det.

Intäkterna från boken – kommer de att gå till någon särskild fond el liknande, eller har du för avsikt att behålla dem själv?

Intäkterna för boken blir bara några få procent. Detta ska sedan delas på tre.
Jag vet inte vad jag kommer att göra med dem, el ens vilka summor det handlar om.
Men boken har kostat en del att göra, så först och främst ska det täcka dessa utgifter.

Hej Emma,
det finns ingen skyldighet att gråta offentligt så jag förstår inte varför du ska behöva rättfärdiga dig. Sorg kan se ut på olika sätt, men den riktiga sorgen tror jag att man sparar tills man är ensam eller med familjen. Och även om du inte skulle känna sorg är väl det din ensak. Det är inte du som mördat dina barn, du har ingen skuld i det som hände eller hur? Och därför är ditt känsoliv privat, eller borde vara det. Men eftersom du gör allt för att stå i rampljuset kan du nog få räkna med en del beska kommentarer. Det säger jag inte för att vara elak, utan bara för att förvarna dig om det och att du förbereder dig mentalt på att inte ta åt dig av kommentarer som vill dig illa. Personligen förstår jag inte denna vilja att synas, jag hade nog reagerat precis tvärtom. Men alla är olika och det hindrar mig inte från att önska dig allt gott och hoppas att du njuter av din lilla solstråle och hoppas att ni trots saknad tillåter er att vara lyckliga så ofta det går.

Alla har rätt att tycka precis vad de vill, och jag respekterar din åsikt. Jag håller inte helt och håller med. Men jag tackar för dina lyckönskningar.

Läste att ni flyttat eftersom många vet/visste var ni bodde. Men då måste ni väl flytta igen, för det sprider väl sig var ni bor? När Julia börjar på dagis, ska ni har hemlig adress då eller hur funkar det?
Hoppas ni får leva ett lugnt familje liv!

Vi skyddar oss så bra vi kan och mäktar med. Vi vill ju ändå ha ett någorlunda normalt liv utan att stänga in oss helt.
När Julia börjar på dagis kommer vi att fortsätta som vi gör nu med skyddad adress. Jag är säker på att det kommer att funka bra då med.

hej, jag såg din bok ute i affären redan i onsdags förra veckan, får man börja sälja den innan din utgivningsdag? verkade konstigt i allafall.
Har beställt din bok nu. Anna

Jag vet att det är förvirrande. Men boken hade releasedatum i onsdags (27/10).
På onsdag DENNA vecka är det recensionsdatum för boken. Det betyder att recensenterna skall ha haft möjlighet att läsa boken och tycka till.
Det tog ett bra tag att förstå detta även för mig. O jag vet inte om jag har grepp om det än idag ;0)