Idag har jag setat i skolan på förmiddagen, och faktiskt fått en hel del gjort. Det känns skönt.

Jag har haft lite skuldkänslor för att jag låtit skolan komma på sidan av boken den sista tiden. Men, nu är det bara att ta tag i det igen och kämpa vidare. Min lärare är verkligen fantastisk och jag ser upp till henne.

När jag kom hem busade jag med dottern en lång stund, hon försöker att sitta själv, men rammlar ofta bakåt i ett kiknande skratt. Visst är det hel fantastiskt att det händer så mycket i de små människronas liv på så kort tid. Tänk om vi själva (vuxna) skulle utvecklas så mycket på så kort tid. Jag själv är ju helt slut i huvudet efter att ha setat på en föreläsning en dag och tagit in ny information. Vad ska då inte Julia vara när hon måste lära sig nya saker varje timma på dygnet. :0)

Det är underbart att vara mamma och få följa denna utveckling.

 

Här kommer lite kommentarer och svar på dessa

—————————————————————————————————

 

Tänkte verkligen på dig i söndags eftermiddag när min sambo gått ut till våra bilar för att sätta i motorvärmarna. Vår 2-åriga dotter älskar att öppna dörren, så när det ringde på så fick hon gå och öppna. Men kom snabbt springande tillbaka. Dock var det bara 2 barn i 7 års åldern utklädda till spöken, men vem vet vad som kan hända.

Ja, det där har jag funderat mycket över. Vad sjutton gör jag den dagen Julia vill springa och öppna dörren? Jag vill ju inte skrämma henne. men min kloka pappa kom med svaret när jag tog upp denna diskussion med honom. INGA barn ska väll igentligen öppna dörren för främligar. Frågar Julia varför vi inte öppnar dörren när det ringer på, så kan jag ju berätta för henne att vi inte väntar något besök nu. Men visst, du har rätt, det är svårt att hindra en 2-åring från att öppna. :0)

Hej Emma!
Jag har nu läst klart din bok och tycker den är en aning rörig trots att den är rörande.
Det jag undrar över är varför du skriver att du är ganska säker på att det är tyskan.
Betyder det att du är osäker på om det verkligen är tyskan som mördat dina barn?

Nej, jag är inte osäker alls. Boken är skriven utifrån mitt dåvarande perspektiv. Den är skriven utifrån vad jag tänkte och tyckte precis just då, vi de olika tillfällena. Mitt minne växte sig starkare och starkare för varje dag som gick. och det kan man också följa i boken. Men, när jag såg henne i rätten, så fanns det inte ett uns av tvekan. Det var ju HON SOM STOD I MIN HALL OCH SLOG MIG!!

 

Några frågor till dig:
* Tycker det är jättekonstigt att inte ”tyskan” lämnade något DNA efter sig. Tänkte direkt när jag såg bilden på henne, hennes långa hår… Måste ju ha fastnat hår någonstans i din hall. Och hon tog ju i dörrhandtaget (?) och hon tog ju på dig…
* Varför tror du hon presenterade sig som Tine? Vill man vara en anonym gärningsman så presenterar man sig inte med sig riktiga namn (smeknamn!)
* Vad har hänt med huset där allt hände? Står det tomt eller bor det andra där nu?
* Har du varit där många gånger efteråt och tittat och försökt förstå? Känner du avsky till den platsen eller hur känns det att gå in i huset? Hemska minnen därifrån…
* Varför bor ni på skyddad adress? Är det för om hon rymmer och kanske letar upp er då, annars borde man väl känna sig trygg eftersom hon sitter inlåst.
* HUR visste hon att du var hemma själv med barnen? Hade hon kollat noga innan din sambos arbetstider eller chansade hon bara?
* Var det ingen av grannarna som såg henne?
Oj, jag har många frågor! Jag börjar med dessa och hoppas du orkar svara. Ta hand om dig allt vad du kan.

Hejsan! Jag har faktist en snäll läsare som har svarat lite i mitt ställe. jag infogar hennes svar här nedan:

Emma, hoppas du inte tar illa upp av att jag svarar lite åt dig! Kan tänka mig att du svarat på just de här 3 frågorna till leda nämligen 😉

Karin:

* Förutom tyskan, barnen, Emma och hennes sambo var där även 15 poliser och ambulansmän, som försökte rädda liv och hitta en gärningsman. Om tyskan avsatt DNA eller hårstrån vore det lika lätt att urskilja dem i röran som att hitta ett specifikt halmstrå i en lada full med halm.

* Är man en gärningsman som är säker på att ens offer ska dö så kanske man inte bryr sig? Hon hade inte direkt räknat med att Emma skulle överleva och kunna berätta.

* Tyskan visste E-sambons arbetstider, då hon visste var han jobbade och den arbetsplatsen hade en öppen sida på Facebook där han var anmäld för att jobba.

Resten får Emma svara på själv.

Ja, som sagt, det var svar på några av dina frågor. Jag ska fortsätta här nedan:

• Huset som vi bodde i är ommålat och det bor en annan familj där idag. Jag åker/går dit ibland. Det känns som en frisfull plats att vara på. Jag undiker det inte alls. Men som sagt, det var mycket informationssökande den första tiden när jag fortfarande bodde hos mina föräldrar. Då var jag där mer ofta eftersom jag då bodde i närheten.

• Jag bor på skyddad adress pga att jag efter det jag vart med om, inte vill att det ska gå att söka upp mig lika lätt som det var innan. Jag har valt att vara mer försiktig på fler saker, och detta är ett av dem.

• Jo, det var en av grannarna som tror att hon såg henne. Det har kommit fram under rättegången.

Du får gärna fortsätta ställa din frågor om det var något mer.

Hej fina Emma!

Jag bara VET att det är lilla Saga som smyckar hos er. Det är för att du ska förstå att hon fortfarande finns hos dig/er.
Jag är medial och just dessa saker, precis som ovanligt starka drömmar, är vanligt förekommande. Tala om att du vet att hon och hennes bror finns hos dig och att ni kan prata med varandra (i tanken). Kanske får du små meddelanden då (om du inte redan fått det ?)
Jag skriver inte detta för att trösta, utan för att jag personligen fått tillräckligt med bevis och mer därtill, för att livet fortsätter efter döden. Om än i annan form.
Kram från Troll1 Ingela

Tack vad snällt skrivet av dig. Jag ska prata med Max och Saga nästa gång och säga att jag märker att dom är där. jag hoppas de kan svara mig på något sätt.

Hej!
Jag har oxå beställt din bok för ett bra tag sedan, men tyvärr inte fått den ännu.
jag undrar oxå, om det är några andra som flyttat in i huset där händelsen skedde?
/ Jecca

Du kanske kan kika på svaret ovan om huset :0)

vad synd att boken dröjer för dig. jag önskar så att jag kunde påverka det.

Hej Emma!
Boken var väldigt bra och beskrev dina innersta känslor på ett gripande sätt.
Blev dock en aningens förstummad när du inte tycks minnas att det var just tyskan som var den som dödade dina barn.
Hur har dina minnen i dag utvecklats? Kan du med 100% säga att det var tyskan som stod i din hall den ödesdigra kväll den 17 mars 2008?

Jag fick ingen direkt svar om så var fallet när jag läste din bok. Det svävade där om ditt minne var korrekt eller om det var en dröm.
Kram Birgitta

Vad synd att du tyckte att den frågan var oklar i boken. Självklart skulle jag inte anklaga någon oskyldig för att ha mördat mina barn bara för att någon skulle bli straffad. Det finns inte i min värd att jag skulle låta någon annan sitta och avtjäna ett straff som någon annan (som fortfarande går fri) borde göra

SJÄLVKLART är jag 100% säker på att det var hon som slog mig medvetslös, och uppenbarligen har dödat mina barn.

Jag förklarade ovan hur boken är uppbyggd ang mina minnen. Läs gärna där.

 

Hej igen Emma och det var jag som tycker regeringen ska ta in dig i sitt arbete som förebild på alla sätt. Hörde dig i radio också och förundras över din fantastiska personlighet, tänkte i de banorna att du måste ha haft goda förebilder i din uppväxt och väldigt fin familj runt omkring dig. Tänkte även då på vad det betyder, så oerhört mycket och känner glädje mitt i alltihop att det finns människor som du och de dina. Kram!

Ja, det är verkligen underbart att jag har min familj och mina vänner runt omkring mig i vått och torrt. Annars skulle jag inte vara den jag är idag. Jag har dem att tacka för att jag sitter här och skriver detta blogginlägg idag.