Hej Emma!Varför vill din sambo Thomas inte synas i media? Han var trots allt din livräddare och borde vara stolt över sin insats med att ha räddat dig.
Hur kände du när Thomas berättade för dig om den dramatiska kvällen då allt det hemska hände? Var det som ditt pussel som äntligen föll på plats?
Det finns många frågor att ställa efter att jag läst boken. som är väldigt utlämnade av det trauma du fått genomlida.
|
Nu har jag vart ute på en till föreläsning. Många givande möten, intressanta frågor. När jag föreläser känns det viktigt för mig att publiken ska få tid att ställa frågor. De har kanske kommit dit för att lyssna på mig för att få svar på en fråga. Om jag då inte besvarar frågan i min föreläsning, så vill jag ge dem chansen att göra det när jag öppnar upp för frågor. jag lär mig också mycket om mig själv när jag måste tänka efter lite extra för att besvara en fråga.
Nu kommer det lite svar på era frågor:
|
C
Ja, jag håller med. Visst borde min sambo vara stolt över sin insats. Det var en bra kommentar! Men, han nöjer sig med att jag, och de vi har närmast oss uppskattar hans insatts. Han har inget behov av att prata om det som jag gör, och bearbetar på sitt sätt. O jag tror (utan att ha frågat honom detta) att han känner sig stolt över det han gjorde.
När man sambo berättade om den hemska kvällen så var jag glad över att han orkade göra det. jag försökte leva mig in i vad han såg och var med om. Det var viktigt för mig, eftersom han fått göra detsamma gentemot mig. Jag önskade såklart att han sluppit genomlida detta. Men, nu var vi i situationen och fick lov att leva efter det. Så, ja, det var en del av mitt pussel.
Om det finns fler frågor, du skriver att du har många frågor. Så är det helt okej att överösa mig med dom.
|
|
|
|
|
tjena…
du är en otroligt fantastisk och stark människa som faktiskt lyckats så bra trots all skit som hänt dig och din familj.. all respekt till dig 🙂
men jag måste bara få be om ursäkt… bilderna som läckte ut på nätet, obduktionsbilderna. läste ju det i aftonbladet om vädjan att inte kolla på dom..hur lite jag än ville så kunde jag inte låta bli och det jagar mig fortfarande. jag är inte den sorts person som varken visar eller pratar direkt om känslor men ordagrant så föll tårarna på mig som om jag var en liten pojk..jag tänker på det ofta och bilderna kommer upp i mitt huvud upprepade gånger och jag vill bara be om ursäkt för att jag faktiskt lät nyfikenheten ta över när det kom upp i aftonbladet. det är det värsta jag någonsin gjort och sett så förlåt för att jag var en utav dom som faktiskt kollade på dom trots att ni inte ville..
Massa styrkekramar och så mycket glädje som möjligt i framtiden.
Tack för din ursäkt och för att du ville berätta för mig. jag är ledsen för vad du faktist tvingades se.
|