Hejsan allihopa! Nu har jag bett om ursäkt så många gånger får att jag inte bloggat på länge att jag inte vågar göra det en gång till :0) Jag tror att ni vid detta laget har förstått att jag har ”tusen järn i elden” samtidigt.

Många varnar mig, i all välmening, för att arbeta ut mig. O de har alldeles rätt. Ibland tar jag mig vatten över huvudet. Nu har det vart väldigt lungt ett tag. Jag har njutit av familjen och koncentrerat mig på skolan en del.

Igår hade vi dop för lilla Julia. Jag var lite fundersam över hur det skulle vara att döpa ett barn som redan är 8 månader. Men, oj vad häftigt det var. Jag kände verkligen att Julia delade stunden med oss. Hon tittade häpet på alla ljus, människor och fina bilder. Hon njöt över att vara i centrum.

Max och Saga var också döpta. Så, så dopsamtalet, när prästen ställde frågan ”varför vill ni döpa ert barn”, så drog jag på svaret. Men sen bestämde jag mig för att vara ärlig.

Jag sade ”jag tror inte på gud, och jag vet inte vad jag ska tro om ett liv efter döden. Men, jag tycker att det är en fin tradition. men ärligt talat, om gud finns, så borde han ju har tagit hand om Max och Saga när det hemska hände. För de var ju också döpta”.

Prästen och jag hade ett långt samtal om detta, och vi kom tillslut fram till att OM gud finns. Så måste det ju finnas en motsvarighet till gud. Kalla det djävulen el vad ni vill. Men, det är ondskan iaf… och om ondskan slår till, kan inte ens gud rå på honom.