Vad va det Max gjorde för dig?

Enligt polisen underskökningar av brottsplatsen och annan information de fått, så har det möjligen gått till så att Max har gått fram till mig när jag blev misshandlad. Han har förmodligen försökt att söka tröst el försökt att skydda mig. Är inte det modigt av en 4-åring pojke? Skulle inte han instintktivt sprungit och gömt sig?

Undersökningar på olika stänkbilder visade också att han även har rört sig under tiden han blivit slagen. Betydligt mer är jag själv gjort.

Han var en så modlig pojke min kille. När sambon och jag busade och jag skrek till av att kittlande mig el liknande så kom Max springade med böjda ögonbryn och knutna händer ”rör inte min mamma” sade han.

Jag är rädd… att det är precis så det gått till kvällen den 17. Mars.

Tack för du svarade på mina frågor så snabbt! Jag skrev ju att jag hade fler, så här kommer
dem:
När du gick in i visningsrummet och skulle titta på dina barn; var dem sminkade eller var
det bara syner du såg?

Max och Saga var inte sminkade. De hade vart döda i nästan 4 veckor när jag såg dom. Döden hade börjat synas i kroppsfärg osv.
När jag gick in i visningrummet så visste jag inte mer än att jag skulle möta mina döda barn där. Jag visste inte HUR de avlidit. Så Max sträck på kinden som såg ut som en ”clownmålning” var ju ett märke efter ett slag med hammaren.  Men, eftersom jag inte visste, så tog jag den rimligaste anledningen till att han såg ut så. O det måste ju vara att sköterskorna sminkat honom så.

Fotona som togs i samband med detta, har du fått dem eller tillhör
dem sjukhuset/polisen?

Fotona som tågs i visningrummet har jag fått. Jag bestämmde mig för tat titta på dom någon mer gång. Men ju längre tiden gått, ju mer har jag skjutit upp det. O nu har jag insett att jag inte kommer att titta nå mer på dom. Jag vill minnas som de var när de levde.

Är Sagas tarmsjukdom ärftlig eller var det bara en slump att hon fick den?

Den är inte ärftlig.
Doktorn berättade för mig, att det kan helt enkelt vara så olyckligt att Saga låg fel i  min magen när just den biten på tarmen skulle bildas.

Hur ser utvecklingen ut för barn med denna sjukdomen?
Hur länge har dem dropp?

En del av dess barn får ha dropp i hela sitt liv. Tarmen är duktig på att återhämta sig. Men i Sagas fall så fick hon ta bort en lång bit av tunntarmen, det innebar att hon levde med något som kallas ”kort tarm”. En av tunntarmens uppgifter är att ta tillvara på näringen vi får i oss genom det vi stoppar i oss genom munnen. Men eftersom Sagas tunntarm var så kort, så stannade inte maten i den delen tillräckligt länge för att kroppen skulle kunna tillgodose sig den näringen.
Saga hade förmodligen fått leva med detta i hela sitt liv, och det finns fler barn som lever med den vetskapen idag. Om ni vill läsa mer om dessa barn, el kanske skänka en gåva. Gå in här.

Har dem stomipåse på magen eller annat?

Saga hade stomipåse sina 9 första veckor i livet. men sen opererade de tillbaka tarmen igen. Avföringsbiten klarade tarmen av som tur var.
Men det finns barn som lever med stomipåse också.

Jag har mer eller mindre gråtit mig igenom din fina bok och när jag läste kapitlet om hur
elak Nicklas har varit mot dig blev jag ledsen igen… Får man fråga vad du såg hos denna
killen?

När man blir kär vill man bara se det bästa. O det gjorde jag. För visst hade han bra sidor han med. Det var de jag föll för, utan att bry mig om de dåliga. Kärleken är fantastik på det sättet.

Varför tror du att du fallit för ”lite farliga” killar innan din nuvarande sambo? Du kommer ju själv från ett stabilt hem, där jag uppfattar det råder mycket kärlek.

Det var en mycket bra fråga. O jag vet inte om jag har svaret. Men jag har alltid haft en tro på att det finns något gott i alla. O jag trodde väl att jag kunde förändra de ”farliga” killarna till något bättre. Jag ville tämja dom till min trygga värd och bjuda in dem till kärleken i min familj o på så sätt ”läka” dom.

Vad har du fått för kommentarer på boken av Nicklas? Har han läst den?

Jag vet inte om Nicklas läst boken i tryck form. Men han fick läsa manuset för att han skulle veta vad som skulle stå om barnen och honom själv. Vi hade lite skillda åsikter om NÄR saker och ting hände. Vad han tycker om boken kan jag inte svara på, det måste han få göra själv om han vill

Vad gör man med sina döda barns saker som man inte kan spara? Det måste kännas hemskt att
slänga saker/kläder som det sitter starka minnen i. Har du orkat gå igenom deras saker/kläder?

Jag gav bort en hel massa kläder till olika barnhem i världen. Det skulle köra en buss med kläder direkt till ett barnhem och jag gav bort kartongvis med kläder. Både Max och Saga ville alltid hjälpa. O nu kunde de gör det.
Vissa leksaker och möbler osv har jag givit bort till vänner el bekanta. Men visst har vi sparat lite. Lite som minnen, och lite för att Julia ska få.
Jag har gått igenom allt nu. Det sista var för ungefär ett år sedan. Det kändes bra, och som en terapi. Det var inte som att ”kasta bort” Max och Saga. Men det var som att kasta bort det som gjorde så fruktasvärt ont!

Har du samma barnvagn till Julia som Max och Saga hade? Såg den på en bild och vi har
nämligen haft en likadan Emmaljunga till våra barn.

Jag gav Max och Sagas vagn till en kompis långt innan Julia kom. Så nej, vi har inte använt samma vagn. Vi köpte en ny av en bekant till oss.

Eftersom man vittnar i rättegång under
ed så förbinder man sig att tala sanning. Men det har ju inte tyskan gjort…
Får man straff för detta också?

Det var en bra fråga. Men, nej, jag tror inte det. Tyskan har ju redan fått det strängaste straffet man kan få.

På någon bild av dig syns ett ärr nedanför nyckelbenet.
Fick du detta under händelsen eller är det något helt annat?

Oj vad du är uppmärksam! :0)
Det stämmer att jag har ett ärr vid nyckelbenet. El rättare sagt TVÅ ärr.
Men, nej det har inget med händelsen att göra. Jag har vart så dålig under mina graviditeter att jag har behövt näringsdropp för att överleva. Då opererade de in en port a cat. Det är en dosa under huden, som de sedan kopplar ett dropp till så att de slipper sticka i känsliga kärl på övriga kroppen.
Det är DE ärren du ser, och jag har inte dosan kavar idag.

Vart kan man köpa boken

Den kan du köpa här el här. Men på akademibokhadeln i västerås el på coop konsum i Arboga finns den också

Hejsan allihopa! Nu har jag bett om ursäkt så många gånger får att jag inte bloggat på länge att jag inte vågar göra det en gång till :0) Jag tror att ni vid detta laget har förstått att jag har ”tusen järn i elden” samtidigt.

Många varnar mig, i all välmening, för att arbeta ut mig. O de har alldeles rätt. Ibland tar jag mig vatten över huvudet. Nu har det vart väldigt lungt ett tag. Jag har njutit av familjen och koncentrerat mig på skolan en del.

Igår hade vi dop för lilla Julia. Jag var lite fundersam över hur det skulle vara att döpa ett barn som redan är 8 månader. Men, oj vad häftigt det var. Jag kände verkligen att Julia delade stunden med oss. Hon tittade häpet på alla ljus, människor och fina bilder. Hon njöt över att vara i centrum.

Max och Saga var också döpta. Så, så dopsamtalet, när prästen ställde frågan ”varför vill ni döpa ert barn”, så drog jag på svaret. Men sen bestämde jag mig för att vara ärlig.

Jag sade ”jag tror inte på gud, och jag vet inte vad jag ska tro om ett liv efter döden. Men, jag tycker att det är en fin tradition. men ärligt talat, om gud finns, så borde han ju har tagit hand om Max och Saga när det hemska hände. För de var ju också döpta”.

Prästen och jag hade ett långt samtal om detta, och vi kom tillslut fram till att OM gud finns. Så måste det ju finnas en motsvarighet till gud. Kalla det djävulen el vad ni vill. Men, det är ondskan iaf… och om ondskan slår till, kan inte ens gud rå på honom.

Nyss satte jag på radion. Då kom takidas ”Curly sue”

http://www.youtube.com/watch?v=VmNJJ-QWeSk

Låten betyder mycket för mig. Ett tag hade vi den som förslag till Max och Sagas begravning.

Men i valet av låtar så valdes den bort. Trots detta så säger mig låten mycket.

Första raden: “Your strength is so hard to find,”-Är ju mina ord till Max för vad han gjorde för mig där i hallen.

“those eyes cannot ever lie,”- När jag tittar på kort, så kan jag inte låta bli att fastna I Sagas ögon. Jag ser livsglädje och lycka.

Detta är bara ett axplock av allt jag känner och tänker när jag hör låten.

Jag var och lyssnade på Takida på öland för 1½ år sedan. Där skrev jag en lapp och bad att vakterna skulle ge meddelandet till dom. På lappen tackade jag dem för deras fina låt och berättade varför den betydde så mycket för mig.

På begravningen så spelade vi låter ”emty room” Med Sanna Nielsen  istället.

http://www.youtube.com/watch?v=Nw0dbtpWkl0

Den träffade oss alla rakt i hjärtat.

Varje gång vi kommer in i ett rum så fattas det två busiga barn.

Kika gärna på detta bildspel som min syster (Max och Sags moster har gjort). Där finns de här två låtarna med.

Nu kommer det lite svar igen

Det är en sak som stör mig; Tyskan är dömd mot sitt nekande? Har jag fel?
Är det inte säkert att det är hon som är gärningskvinnan?
Hur känner du?

Det stämmer att hon är dömd mot sitt nekande.
Men jag såg henne, jag vet att det var hon slog hammaren mot mitt huvud.

Jag läser din blogg och förundras över vilken otroligt fin människa du är. Jag har som många andra följt dig hela vägen och blev så glad att du nu även har
skrivit en bok. Tack var boken har många av MINA pusselbitar fallit på plats. En otroligt gripande bok men så himla värdefull.
Boken väckte såklart många frågor och här kommer mina frågor till dig:
Du var ju så nära döden, minns du om du hade någon ”nära-döden-upplevelse” när du låg i hallen, i ambulansen el. på sjukhuset?
En del som varit med om detta säger ju att dem går genom en ljus tunnel eller få se ett ljust sken.
Sid. 105 i boken; man fick aldrig veta vad ditt illamående/kräkningar berodde på. Du var på röntgen i Västerås men vad hände sen efter grav.testet?
Hur länge kräktes du och hur mycket gick du ner i vikt under denna tiden?
Gick du även ner i vikt under dina jobbiga graviditeter eller hur mycket gick du upp med var och en av barnen?
Hade du någon gravidnoja, typ var sugen på saltlakrits eller nåt annat konstigt?
Tog sjukhuset foto av Max och Saga (ibland görs det med dödfödda barn för att föräldrarna verkligen ska förstå att det hemskaste har hänt).
Fick du äta mycket medicin/sömnpiller och är du medicinfri idag?
Vad fick ambulansmännen för present av dig?
Har tyskan rätt att läsa din bok? Och isåfall, hur känner du inför att hon har gjort/gör det?
Är det din handstil på bokens framsida; ”Varför gråter inte Emma?”
Jag har ännu mer frågor, men dem kommer i ett annat inlägg! Varma kramar från en annan mamma – Ida

Hejsan och tack för dina frågor!
Nej, jag har inte haft någon nära döden upplevelse.

Mitt illamående och kräkningar ja. Det finns ett svar på det i boken. Kapitlet heter ”att gråta med munnen” Det var precis det jag gjorde.
Mina tårar kom inte genom ögonen som salt vatten. Utan genom munnen i form av spyor istället.
Jag spydde under stora delar av tingsätten. Sen slutade jag. Då började jag prata mycket om det som hänt istället. Det kom också genom munnen.
Därför namnet ”att gråta med munnen”

Jag gick ned ca 5 kg under tiden jag spydde efter händelsen, Men de gick jag upp igen.
När jag sedan blev gravid så gick jag ned några ca 4kg, men sen gick jag upp de lika snabbt igen.
Så vid förlossningen så vägde jag 15kg mer än normalt. (jag var ju även fylld med vatten pga min havandeskapsförgiftning.)
Efter förlossningen hade jag fortfarande 5 kg att gå ned för att vara på min ”normalvikt”. Så,ja, jag jag gick upp en del trots att jag spydde så mycket.
När jag var med Max gick jag upp 5kg, med Saga 3kg
Under mina graviditeter har jag vart sugen på olika saker. Med Max så var det dextrosol, alltså druvsocker.
Med Saga var det inte mer än att jag var ovanligt törstig.
Med Julia sura saker och gurka.

Ja, det togs kort på Max och Saga efter misshandeln. Först i samband med obduktionen och sedan när jag skulle få se dem i visningrummet.
De korten som de tog i visningrummet, var mycket riktigt, för att jag skulle kunna föbereda mig för hur det såg ut innan jag skulle få se dem på riktigt.

Jag åt ingen medicin alls förutom morfinent jag fick under den akuta tiden på sjukhuset. Jag har inte behövt hjälp med att sova el liknande.
jag äter ingen medicin idag heller.
 

Ambulansmännen fick änglar av mig. De skulle representera Max och Saga. Kvinnan som var med mig i min ambulans fick ett gosedjur.
Jag vet inte om tyskan har rätt att läsa min bok. Men jag är medveten om att det KAN hända, Händer det så händer det. Hade jag låtit bli att ge ut en bok pga det senariot så hade hon ju lyckats skrämma mig och förändra mig ännu mer. De tillåter jag inte.