Nu kommer det lite svar igen

 

Det är en sak som stör mig; Tyskan är dömd mot sitt nekande? Har jag fel?
Är det inte säkert att det är hon som är gärningskvinnan?
Hur känner du?

Det stämmer att hon är dömd mot sitt nekande.
Men jag såg henne, jag vet att det var hon slog hammaren mot mitt huvud.

Jag läser din blogg och förundras över vilken otroligt fin människa du är. Jag har som många andra följt dig hela vägen och blev så glad att du nu även har
skrivit en bok. Tack var boken har många av MINA pusselbitar fallit på plats. En otroligt gripande bok men så himla värdefull.
Boken väckte såklart många frågor och här kommer mina frågor till dig:
Du var ju så nära döden, minns du om du hade någon ”nära-döden-upplevelse” när du låg i hallen, i ambulansen el. på sjukhuset?
En del som varit med om detta säger ju att dem går genom en ljus tunnel eller få se ett ljust sken.
Sid. 105 i boken; man fick aldrig veta vad ditt illamående/kräkningar berodde på. Du var på röntgen i Västerås men vad hände sen efter grav.testet?
Hur länge kräktes du och hur mycket gick du ner i vikt under denna tiden?
Gick du även ner i vikt under dina jobbiga graviditeter eller hur mycket gick du upp med var och en av barnen?
Hade du någon gravidnoja, typ var sugen på saltlakrits eller nåt annat konstigt?
Tog sjukhuset foto av Max och Saga (ibland görs det med dödfödda barn för att föräldrarna verkligen ska förstå att det hemskaste har hänt).
Fick du äta mycket medicin/sömnpiller och är du medicinfri idag?
Vad fick ambulansmännen för present av dig?
Har tyskan rätt att läsa din bok? Och isåfall, hur känner du inför att hon har gjort/gör det?
Är det din handstil på bokens framsida; ”Varför gråter inte Emma?”
Jag har ännu mer frågor, men dem kommer i ett annat inlägg! Varma kramar från en annan mamma – Ida

Hejsan och tack för dina frågor!
Nej, jag har inte haft någon nära döden upplevelse.

Mitt illamående och kräkningar ja. Det finns ett svar på det i boken. Kapitlet heter ”att gråta med munnen” Det var precis det jag gjorde.
Mina tårar kom inte genom ögonen som salt vatten. Utan genom munnen i form av spyor istället.
Jag spydde under stora delar av tingsätten. Sen slutade jag. Då började jag prata mycket om det som hänt istället. Det kom också genom munnen.
Därför namnet ”att gråta med munnen”

Jag gick ned ca 5 kg under tiden jag spydde efter händelsen, Men de gick jag upp igen.
När jag sedan blev gravid så gick jag ned några ca 4kg, men sen gick jag upp de lika snabbt igen.
Så vid förlossningen så vägde jag 15kg mer än normalt. (jag var ju även fylld med vatten pga min havandeskapsförgiftning.)
Efter förlossningen hade jag fortfarande 5 kg att gå ned för att vara på min ”normalvikt”. Så,ja, jag jag gick upp en del trots att jag spydde så mycket.
När jag var med Max gick jag upp 5kg, med Saga 3kg
Under mina graviditeter har jag vart sugen på olika saker. Med Max så var det dextrosol, alltså druvsocker.
Med Saga var det inte mer än att jag var ovanligt törstig.
Med Julia sura saker och gurka.

Ja, det togs kort på Max och Saga efter misshandeln. Först i samband med obduktionen och sedan när jag skulle få se dem i visningrummet.
De korten som de tog i visningrummet, var mycket riktigt, för att jag skulle kunna föbereda mig för hur det såg ut innan jag skulle få se dem på riktigt.

Jag åt ingen medicin alls förutom morfinent jag fick under den akuta tiden på sjukhuset. Jag har inte behövt hjälp med att sova el liknande.
jag äter ingen medicin idag heller.
 

Ambulansmännen fick änglar av mig. De skulle representera Max och Saga. Kvinnan som var med mig i min ambulans fick ett gosedjur.
Jag vet inte om tyskan har rätt att läsa min bok. Men jag är medveten om att det KAN hända, Händer det så händer det. Hade jag låtit bli att ge ut en bok pga det senariot så hade hon ju lyckats skrämma mig och förändra mig ännu mer. De tillåter jag inte.   

Nej, det är inte min handstil på bokens framsida. Tyvärr, för visst är den fin!

Fråga gära mer om du har fler frågor!

Kära E! Har försökt läsa din blogg flera ggr men blir lika ledsen varje gång. Jag förstår ju att ”inte det är meningen”; ja att vi som läsare skall
storgråta varje gång.. men blir så berörd. Så klart ler jag då å då men då ”själva händelsen” dyker upp i huvudet hela tiden så blir det per automatik
ofta det jag tänker på i samband med att jag försöker läsa. Sorry rörigt!
Hur som, har själv varit med om en händelse som bottnade i svartsjuka, för jag gissar ju att personen som gjorde detta bestialiska brott vart oerhört
svartsjuk..! En person bankade på dörren för ca tre år sedan, jag öppnade å sen är det bara en mardröm.
Men det gick Väldigt brai jämförelse med din historia. Dock har jag vääääldigt svårt, fortf, för när det bankar på dörren å jag inte väntar besök.
Jag vill ju inte att den människan skall få den makten över mig men vissa saker tar lång tid att komma över.
Det jobb du gjort å gör är verkligen beundransvärt! Önskar dig en fin kommande december med dina nära å kära! /J
PS) Blev ngt fel när jag skulle lägga in kommentar.. kan hända att den ny kommer flera ggr… (DS

Oj! Tack för att du berättar för mig om din historia! Det var otroligt lika, även fast jag inte riktigt vet vad som hände.
Men, visst är det så, att någonstans måste man stålsätta sig och bestämma sig för att fortsätta vara den man en gång var. Annars har de ju tagit ännu mer.
Om du vill berätta mer för mig, så får du gärna skriva mer. Jag måste godkänna alla kommentarer. Så om du vill lämna din mailadress till mig så publicerar
jag inte kommentaren.
Men, jag förstår absolut om du inte orkar prata om det.

Hur kunde bilderna på dina älsklingar läcka ut till allmänheten? Vem la ut dem och hur fick personen tag i dem? Så fruktansvärt…
Lider verkligen med dig. Stor kram

Obduktionsbilderna på Max och Saga finns i förundersökningen och förundersökningen finns i pdf (tror jag att det var).
Någon tog bilderna och lade ut på en sida där alla hade möjlighet att se.