Vad va det Max gjorde för dig?

Enligt polisen underskökningar av brottsplatsen och annan information de fått, så har det möjligen gått till så att Max har gått fram till mig när jag blev misshandlad. Han har förmodligen försökt att söka tröst el försökt att skydda mig. Är inte det modigt av en 4-åring pojke? Skulle inte han instintktivt sprungit och gömt sig?

Undersökningar på olika stänkbilder visade också att han även har rört sig under tiden han blivit slagen. Betydligt mer är jag själv gjort.

Han var en så modlig pojke min kille. När sambon och jag busade och jag skrek till av att kittlande mig el liknande så kom Max springade med böjda ögonbryn och knutna händer ”rör inte min mamma” sade han.

Jag är rädd… att det är precis så det gått till kvällen den 17. Mars.

Tack för du svarade på mina frågor så snabbt! Jag skrev ju att jag hade fler, så här kommer
dem:
När du gick in i visningsrummet och skulle titta på dina barn; var dem sminkade eller var
det bara syner du såg?

Max och Saga var inte sminkade. De hade vart döda i nästan 4 veckor när jag såg dom. Döden hade börjat synas i kroppsfärg osv.
När jag gick in i visningrummet så visste jag inte mer än att jag skulle möta mina döda barn där. Jag visste inte HUR de avlidit. Så Max sträck på kinden som såg ut som en ”clownmålning” var ju ett märke efter ett slag med hammaren.  Men, eftersom jag inte visste, så tog jag den rimligaste anledningen till att han såg ut så. O det måste ju vara att sköterskorna sminkat honom så.

Fotona som togs i samband med detta, har du fått dem eller tillhör
dem sjukhuset/polisen?

Fotona som tågs i visningrummet har jag fått. Jag bestämmde mig för tat titta på dom någon mer gång. Men ju längre tiden gått, ju mer har jag skjutit upp det. O nu har jag insett att jag inte kommer att titta nå mer på dom. Jag vill minnas som de var när de levde.

Är Sagas tarmsjukdom ärftlig eller var det bara en slump att hon fick den?

Den är inte ärftlig.
Doktorn berättade för mig, att det kan helt enkelt vara så olyckligt att Saga låg fel i  min magen när just den biten på tarmen skulle bildas.

Hur ser utvecklingen ut för barn med denna sjukdomen?
Hur länge har dem dropp?

En del av dess barn får ha dropp i hela sitt liv. Tarmen är duktig på att återhämta sig. Men i Sagas fall så fick hon ta bort en lång bit av tunntarmen, det innebar att hon levde med något som kallas ”kort tarm”. En av tunntarmens uppgifter är att ta tillvara på näringen vi får i oss genom det vi stoppar i oss genom munnen. Men eftersom Sagas tunntarm var så kort, så stannade inte maten i den delen tillräckligt länge för att kroppen skulle kunna tillgodose sig den näringen.
Saga hade förmodligen fått leva med detta i hela sitt liv, och det finns fler barn som lever med den vetskapen idag. Om ni vill läsa mer om dessa barn, el kanske skänka en gåva. Gå in här.

Har dem stomipåse på magen eller annat?

Saga hade stomipåse sina 9 första veckor i livet. men sen opererade de tillbaka tarmen igen. Avföringsbiten klarade tarmen av som tur var.
Men det finns barn som lever med stomipåse också.

Jag har mer eller mindre gråtit mig igenom din fina bok och när jag läste kapitlet om hur
elak Nicklas har varit mot dig blev jag ledsen igen… Får man fråga vad du såg hos denna
killen?

När man blir kär vill man bara se det bästa. O det gjorde jag. För visst hade han bra sidor han med. Det var de jag föll för, utan att bry mig om de dåliga. Kärleken är fantastik på det sättet.

Varför tror du att du fallit för ”lite farliga” killar innan din nuvarande sambo? Du kommer ju själv från ett stabilt hem, där jag uppfattar det råder mycket kärlek.

Det var en mycket bra fråga. O jag vet inte om jag har svaret. Men jag har alltid haft en tro på att det finns något gott i alla. O jag trodde väl att jag kunde förändra de ”farliga” killarna till något bättre. Jag ville tämja dom till min trygga värd och bjuda in dem till kärleken i min familj o på så sätt ”läka” dom.

Vad har du fått för kommentarer på boken av Nicklas? Har han läst den?

Jag vet inte om Nicklas läst boken i tryck form. Men han fick läsa manuset för att han skulle veta vad som skulle stå om barnen och honom själv. Vi hade lite skillda åsikter om NÄR saker och ting hände. Vad han tycker om boken kan jag inte svara på, det måste han få göra själv om han vill

Vad gör man med sina döda barns saker som man inte kan spara? Det måste kännas hemskt att
slänga saker/kläder som det sitter starka minnen i. Har du orkat gå igenom deras saker/kläder?

Jag gav bort en hel massa kläder till olika barnhem i världen. Det skulle köra en buss med kläder direkt till ett barnhem och jag gav bort kartongvis med kläder. Både Max och Saga ville alltid hjälpa. O nu kunde de gör det.
Vissa leksaker och möbler osv har jag givit bort till vänner el bekanta. Men visst har vi sparat lite. Lite som minnen, och lite för att Julia ska få.
Jag har gått igenom allt nu. Det sista var för ungefär ett år sedan. Det kändes bra, och som en terapi. Det var inte som att ”kasta bort” Max och Saga. Men det var som att kasta bort det som gjorde så fruktasvärt ont!

Har du samma barnvagn till Julia som Max och Saga hade? Såg den på en bild och vi har
nämligen haft en likadan Emmaljunga till våra barn.

Jag gav Max och Sagas vagn till en kompis långt innan Julia kom. Så nej, vi har inte använt samma vagn. Vi köpte en ny av en bekant till oss.

Eftersom man vittnar i rättegång under
ed så förbinder man sig att tala sanning. Men det har ju inte tyskan gjort…
Får man straff för detta också?

Det var en bra fråga. Men, nej, jag tror inte det. Tyskan har ju redan fått det strängaste straffet man kan få.

På någon bild av dig syns ett ärr nedanför nyckelbenet.
Fick du detta under händelsen eller är det något helt annat?

Oj vad du är uppmärksam! :0)
Det stämmer att jag har ett ärr vid nyckelbenet. El rättare sagt TVÅ ärr.
Men, nej det har inget med händelsen att göra. Jag har vart så dålig under mina graviditeter att jag har behövt näringsdropp för att överleva. Då opererade de in en port a cat. Det är en dosa under huden, som de sedan kopplar ett dropp till så att de slipper sticka i känsliga kärl på övriga kroppen.
Det är DE ärren du ser, och jag har inte dosan kavar idag.

Vart kan man köpa boken

Den kan du köpa här el här. Men på akademibokhadeln i västerås el på coop konsum i Arboga finns den också