Svara nu ärligt.  

När jag har läst din bok så framkommer det att du var hungrig på information från din sambo Thomas.
Du hade tjatat på honom att du ville veta vad han hade upplevt när han hade hittat dig och barnen i hallen.
När Thomas hade berättat om sina uppleveler så började du minnas någon dag efter att tyskan kommit på besök och presenterat sig.
Det jag inte förstår är att ditt minne väcktes till liv efter att Thomas berättat för dig om sina upplevelser och så nära inpå rättegång.
Kände du dig pressad att framkalla ett minne till att fälla tyskan?

Minns du egentligen något från brottskvällen?

Jag uppfattar att denna kommentar har två frågor som jag ska besvara. Är det fler så skriv gärna igen.

1. Jag kände mig inte pressad att framkalla minnen eftersom jag redan hade minnen.
    Om jag pressade mig själv hade det kanske inneburit ett felaktigt utpekande. O det i sin tur hade inneburit att
    människan som utfört detta hade gått fri.
   För mig var det viktigt att vara så ärlig och sann jag kunde vara. Precis som jag var innan händelsen.

2. Ja, tyvärr så minns jag vad som hände. Dessa minnen lever jag ju med hela tiden.