Hej Emma!
En fråga jag tänkt på mycket men inte vågat fråga (tycker den är lite privat), men du
behöver inte svara:
Undrar om du och din sambo har kunnat ha ett naturligt sexliv efter detta som har hänt?
Det jag tänker på är att tyskan har har haft sex med din sambo (oskyddat dessutom eftersom
hon ansåg sig ha blivit gravid också). Har detta på något sätt ”äcklat” dig? Jag menar
absolut inte din sambo, utan bara tanken/känslan att dem har legat med varandra och han har
tagit på henne som han gör på dig.
Hur hade din sambo gjort om det visade sig att han var pappa till tyskans barn? Hade han
automatiskt fått vårdnaden eftersom hon sitter i fängelse elelr skulle han adoptera bort
barnet? Svåra och djupa frågor, men jag tänker mycket på er… Allt gott till er!

Ja, det var lite privat och med hänsyn till min sambo, som inte är lika öppen som jag, så
ska jag svara så kort men korrekt som möjligt.
Julia finns ju idag, och hon är gjort av ren och skär kärlek.

O just det här med kärlek vill jag återkomma till.
När min sambo är med mig är han det av kärlek.
Tyskan hade han precis lärt känna, och det blev någon form av engångsligg. Även om de
träffades efter det, och säkert hade sex även då. Jag har inte frågat hur många gånger
de legat med varandra. Det känns inte väsentligt,
Och jag vet att när han tar i mig så gör han det för att han älskar mig.
Det gjorde han aldrig med tyskan.

Det här med det påstådda barnet.
När vi fick reda på detta, så sade jag: ”MEN, varför har hon inte hört av sig? Vi hade ju
kunnat adoptera det!”Så INNAN händelsen hade jag velat ta hand om barnet.
Om det hade visats nu i efterhand att barnet fanns så vet jag inte alls hur vi velat
göra. O jag vet inte heller om min sambo automatiskt hade fått vårdnaden.

Hej Emma!
Jag läste SOS samtalet som din sambo ringde in och tänkte ställa två frågor om det är okej?

Kom din sambo hem precis efter att det hade hänt?

Ja, min sambo kom precis efter. Jag pratade med min syster på MSN, och 10 minuter efter att
jag sagt hej då till henne, så kom sambon hem, och tyskan vara borta.

I samtalet säger din sambo att du försöker sätta dig upp. Så du var vaken när han kom hem?
Minns du något av det här?

Ja, jag var vid medvetande när han kom hem. Men jag minns inget av det.

Hej. Måste bara säga att jag tycker du är så otroligt stark! Jag har en fråga som du säkert
själv måste ha ställt (du behöver inte svara jag förstår om du inte gör det) Varför följde
ingen med barnen? som mamma måste det ha känts fruktansvärt att veta att ingen av barnens
nära var med dom i deras sista stund! jag kan inte förstå din smärta men jag har gråtit
många tårar över det hemska som hände dig och dina barn. Du verkar vara en sån otroligt fin
människa, max och saga måste vara otroligt stolta där dom är nu och ser dig:) Önskar dig all
lycka här i livet! Mvh/Anna

När mina nära fick vetskap om vad som hade hänt så befann de sig i chock under ganaka lång
tid.
När man befinner sig i chock är man i stort behov av att någon bestämmer åt en och på så
sätt hjälper en att ta både stora och små beslut.
När min pappa fick vetskap om att jag var påväg till uppsala, men att barnen var kvar i
örebro. Så ställde han frågan till polisen, ”men, vart ska jag åka då”.
Polisen visste om att Max och Saga inte levde längre. Men fick/ville inte säga något.
Så, han svarade, ”åk till Emma, hon behöver er.”
Pappa åkte givetvis till sin dotter (mig) eftersom polisen sagt det,
Innan min pappa åkte, så väntade han in min sambo (som var på polisförhör) för att han också
skulle med. Under den tiden hade tidningar hunnit ”skrapa på ytan” om att barnen
var avlidna.
Pappa ville inte tro det. Men, något inom honom sade åt honom att åka till mig.
Allt var så obegripligt för alla mina nära. De var Chockade/rädda/förvirrade/ledsna. 
INGEN ville ge dem den informationen som fanns.

Nu i efterhand, så har nog alla mina nära ställt sig frågan varför de inte åkte till barnen.
Men, som jag sa i början, när man befinner sig i chock så klarar min inte av att tänka på
vad man skulle känna var bästa för framtiden.
Innan jag visste allt detta så ställde jag frågan om varför ingen åkte till barnen.
Men idag förstår jag att de inte gjorde det. O OM någon åkt dit, så hade de nog inte fått
vara vid dem i vilket fall eftersom de inte var deras vårdnashavare.