Nu sitter vi här hemma med tända ljus och pyamaser. Dags för fredagsmys ;0)
Men först några frågor och svar:

Hej! Åh jag blir så nyfiken.
Jag vet inte om du redan svarat på nån liknande fråga men jag skulle vela veta
Hur gamla var de när de dog?
Och hur gamla skulle dom vara idag om de nu inte varit borta?
Hemskt tacksam för svar 😀
Kram!

 Max var 3 år och 10 månader.
Saga var 1 år och 10 månader.

 Idag skulle Max ha vart 6 år och 8 månader
Saga skulle ha vart 4 år och 8 månader.

 Men om du i CV skriver att du har tre barn är det ju inte helt rätt. Kommer arbetsgivaren på det kan det då vara risk att du inte får jobbet. Det är då alltid bäst att vara ärlig när man söker jobb. Det finns då många kvinnor som är 27 som inte alls har barn och ingen ser det då som något onaturligt med en kvinna på 27 som har en sambo och ett barn på 1 år. Jag tror att i västvärlden är sådana fler än kvinnor på 27 som redan har 3 barn.

Jag vet därmed inte om någon har bett dig att försöka glömma att du överhuvudtaget har haft barn tidigare, att försöka glömma det som hänt och se till nuet och framtiden. Själv brukar jag tänka att efter döden kommer det att kännas precis som innan man föddes. Då fanns man ju inte heller och kunde inte önska att man skulle bli född. Eller tror du det är bättre att tänka att du har haft barn som tagits ifrån dig? Hoppas ialla fall det går bra med jobb och din nya familj.

 Tack för tipset.
Ang din fråga om det är bättre att tänka att barnen har tagits ifrån mig.
Jag vet ärligt talat inte. Det finns ingen mall för hur man ska göra i en liknande situation.
Så jag väljer att göra på mitt sätt, och jag hoppas att min blivande arbetsgivare har överseende med hur jag väljer att hantera detta.
Jag är en öppen människa, och vill någon ställa frågan till mig om varför jag bara lever med ett av mina barn så lovar jag att de får ett öppet och ärligt svar.

 Hejsan Emma! Vill börja med att sända över massa kramar 🙂
Några funderingar, kunde Thomas få någon kontakt med barnen när han kom hem eller var det bara med dig?

 Thomas fick bara kontakt med mig. Barnen rörde sig inte och var helt medvetslösa.

  I boken står det att någon bär ut Max, hade han redan dött då?

 Nej, Max var inte död då. Men, medvetslös. Det var ambulansmannen som bar ut honom till ambulansen.

 Har du pratat med de läkare som skulle operera Saga, trodde de att de skulle hinna operera?

 Jag har pratat med läkarna som vårdade barnen när de kom in. De hade fått upp Saga på operationsbordet. Men där hade hon avlidit.

Var det någon av dina anhöriga eller barnens pappa som åkte till dem på sjukhuset när de hade fått reda på vad som hänt med dem eller var det först vid visningen ni fick se dem igen?

 När barnen dött så skickades de med transport till uppsala för att genomgå obduktion.
Min familj var i uppsala näst intill varje dag, och när de, långt senare, fick reda på att barnen befunnit sig i samma byggnad som dem under lång tid så blev de besvikna över att de inte fått tillfälle att se dem då.
Eftersom det var jag och barnens pappa som var vårdadshavare och allt var strängt sekretessbelagt så hade det nog vart omöjligt för mina nära att få till en visning av barnen då.
Vi såg alla barnen vid tillfället för visningen (även barnens pappa).

 Har du läst ambulansrapporter och förundersökningen eller är det för jobbigt känslomässigt?

 Jag har läst utvalda delar. Men långt ifrån allt.
Jag vägrade titta på den digitala versionen så det inte gick att ta bort bilderna på barnen därifrån. Så jag har nu långt senare fått en papperkopia utan bilderna i.

 Är det ofta när du träffar nytt folk som de inte vet vem du är och vad som hänt dig?

 Nej, det har hänt väldigt sällan. De flesta känner igen mitt namn el mitt ansikte.

Jag har under bokens gång kommit på flera frågor som jag undrar över.. jag vet dock inte om du orkar eller vill svara på dem men jag ställer dem i alla fall. Tyvärr har jag glömt vissa frågor och hoppas jag får återkomma med dem när det kommer upp i mitt huvud igen.

 Det är helt okej att fråga mer senare. Det är bara att fråga på!

Känner du att det var, vet inte hur jag ska uttrycka mig, men ”skönt” att Max och Saga fick gå bort tillsammans så att inte en av dem hade överlevt och den andra fick åka till himlen ensam?

 Självklart hade jag önskat att ett av barnen hade överlevt. Om jag inte hade fått behålla båda så hade det vart en gåva att få ha kvar någon av dem iaf. Men ändå så vet jag att jag ofta har tröstat mig själv med att de alltid har varandra.
Det är svårt att svara på den frågan, men som sagt, jag önskar sååå att jag fått behålla båda, om inte så iaf en av dem.
Men nu blev det som det blev, och det känns varmt att veta om att inte är ensamma idag.

 O om en av dem hade överlevt, hur sjutton hade den mått efter att ha bevittnat det den fick göra? Vi HADE klarat det, det är jag säker på, allt är bättre än döden.
Men, oj vilken trauma för ett barn att få se sin mamma och sitt syskon bli så illa skadade. Och sedan själv tvingas uppleva samma sak.
Det är tankar som far ibland….

 Sedan har jag tänkt på det där med tiden, eftersom din sambo hittade er efter ca 10 min efter din kontakt med din syster på Msn, måste alltså tyskan varit otroligt snabb med sina gärningar med tanke på hur mycket våld ni blev utsatta för. Mina tankar därefter leder till att hon smygit runt i ert område innan hon gjorde detta. Det måste kännas fruktansvärt obehagligt! Jag har förstått att hon har följt dig och din sambo via era tidigare bloggar och det jag undrar är om ni skrev ut exakta tider då ni skulle göra olika saker tex. som att handla eller när din sambo skulle till arbetet? För jag menar, hur visste hon att han inte var hemma just då?

 Att hon befunnit sig i Arboga förut, och även ringt mig i Januari samma år har bevisat i rättegången. Så hon kan ha befunnit sig i våra kvarter tidigare.

 Hon och min sambo träffades lite och pratade regelbundet under en kort tid. Han hade samma jobb då, och samma regelbundna jobbtider.
Vi skrev inte ut i våra bloggar vilka tider vi var borta på dagarna.
Men eftersom hon redan visste sambons jobbtider så var det kanske lätt att räkna ut att jag skulle vara ensam då.

  Ringde hon på dörren?

 Jag vet inte om hon ringde el knackade på. Jag vet bara att det var någon som vill komma in.

 Och till min sista fråga, vad jag har förstått satt ni alla 3 i vardagsrummet när du gick och öppnade dörren till henne, min fråga är då hur barnen har hamnat i hallen där de hittades? Sprang de ut i hallen när de hörde vad som hände med dig eller vet du hur det gick till?

 Barnen befann sig i vardagsrummet. Jag själv satt i datarummet som vette ut mot gatan.
Jag gick och öppnade, och barnen brukade komma springande för att kolla vem det är som kommer.