Vad skönt det känns när man hittat rätt!

I gymnasiet gick jag Barn och fritids utbildningen.
Jag fick högsta betyg i allt som hade med barn att göra.
Jag längtade till de lektionerna.
Däremot hade jag otroligt svårt med engelska, matte, ja till och med svenska vissa gånger.

Mitt mål var att bli förskolelärare.
Men, livet hade andra planer. Som ni vet blev jag gravid tidigt. Jag hann bara ta studenten och ha ett sommarlov, sen fanns det en liten bebis i min mage.
Åren rullade på med mammaledighet, vikariat på förskolor, graviditet igen osv.
När Saga var i dagisåldern sökte jag iaf in till högskolan. Jag skulle nu ta de sista åren till att bli det jag längtat efter.
Men, efter bara några dagar så insåg både jag och doktornerna att Saga var för infektionskänslig för att gå på dagis. Jag behövde vara hemma med henne igen. Jag slutade skolan.
Jag var inte alls ledsen för det, jag ville ju inget hellre än att leva varje sekund med mina barn.
utbildningen fick vänta lite till.

Som jag har berättat förut så fick jag ju sköta Saga dropp hemma. Det blev mitt jobb. Och vilken enorm utbildning jag fick på köpet… en utbildning som jag inte hade kunnat få genom att sitta och läsa massa böcker.

När Saga dog, så ville jag så gärna hedra henne, och på något sätt tacka henne för vad hon lärt mig under sin livstid.
Jag började om.
Jag läser ju nu på komvux.
Jag läser in en utbildning som fanns i den andra korridoren under tiden jag gick på gymnasiet. Stundtals känns det som att jag kastar bort flera år på gymnasiet genom att börja om helt.
Men, å andra sidan, om jag INTE hade gjort detta, så skulle det kännas som att jag kastade bort Saga.

När jag befinner mig på förlossningen, så känner jag i varje lemm i kroppen att jag valt rätt. O här sitter jag med en studiehandledning (barnsjukvård) bredvid mig. Jag har snart gjort klart häftet. O jag har inte öppnat en enda bok än för att klara av studieuppgifterna. Jag har funderat ifrån mitt eget huvud, och jag har nog läst min egen ”saga”.
För det var ju en liten saga som lärde mig allt jag kan idag…. o det var en saga som gjort att jag vågade ta det här beslutet.

Dock har jag inte fått bedömningen än… jag återkommer med betyget på kursen….

En bild på Saga under en av hennes alla sjukhusvistelser. Colan är INTE hennes. Men, ser ni hennes bedjande min? :0)