Vissa dagar får jag tankar som går ut på att jag har så mycket att vara tacksam över.
Visst har jag alltid tänkt lite så. Men bara när jag sett hur illa det KAN vara.

Ibland kan jag helt plötsligt stanna upp och känna tacksamhet över att känna smak på maten jag äter, el se vad som händer omkring mig. El att jag hör vad folk säger.
Jag känner mig också djupt tacksam över att ha en sambo som älskar mig och ett hem att bo i och som jag trivs i.

Visst har dessa tankar kommit mer och mer sedan händelsen.
För, som min sambo sade häromdagen. Det var inte självklart att jag skulle kunna gå, prata, höra el se igen. De visste inte i vilken skick de skulle få mig tillbaka.

Men, för mig har det ju hela tiden vart en självklarhet att jag ska bli den jag var innan det hemska hände. Jag skapade mig tidigt ett mål, och jag tror att jag nått dit.
Jag tänker aldrig på att jag vart nära döden el liknande.
Men något i mig måste iaf säga mig att jag har mycket att vara tacksam över…. eftersom dessa dagar fyllda av tankar om livets fömåner kommer till mig.

 

———————————————————————————–

En fråga hinner vi med också.

 

Hej min hjälte!

Idag valde jag att skriva om dig på min blogg.
Så jag ville att du skulle få chansen att se det jag skrev, ifall du skulle ta illa vid dig så vill jag gärna att du säger det :).

Jag har som jag skriver på bloggen följt dig sedan ”händelsen” och läser här flera gånger dagligen. Man vill ju inte missa något.
Jag blir så glad inombords när jag ser (läser) hur välmående och glad du verkar vara. Då inser jag ännu mer hur stark du faktiskt är. Du är för mig en hjälte och förebild.

Tack för att du delar med dig utav din vardag med oss.

Kramar från mig.

Jag ser tyvärr ingen adress till din blogg!
Annars vill jag gärna läsa