Jag lovade ju att berätta om min växande familj.

Sommaren 2009 skämtade jag och mina systrar om att vi skulle försöka bli med barn samtidigt så att vi kunde vara mammalediga på samma gång och umgås massa tillsammans.

Vi förstod inte hur nära sanningen vi var.
Visserligen tänkte jag mig inte att skaffa barn än på ett tag, pga att jag nyss kommit in på en utbildning. Men ödet sade mig något annat.

I April 2010 tittade lilla Julia ut.
Men straxt innan det hade vi fått besked från båda minna systrar och deras sambos att Julia inte skulle bli ensamt barn under samma år. Det skulle inte bara bli en kusin, utan TVÅ!

Vår dröm hade slagit in, vi skulle kunna vara mammalediga samtidigt alla tre.

Min yngsta lilla syster(Frida) var planerad i november och min äldsta lillasyster (Ida) i december.

Som jag nämnde tidigare så hade jag påbörjat en utbildning, den utbildningen skulle leda mig till barnsköterska för att kunna jobba på förlossning och BB som har vart min dröm i många år. Min tidigare erfarenhet av förlossningar är mina tre egna, och även två vänners som bett mig vara med på deras förlossningar.
Så nu frågade jag såklart om jag fick äran att vara med på mina systrars stora dagar också.

Frågan var inte självklar för någon av dom.
De hade båda två sina sambos som skulle vara med, och jag visste ju att de skulle fixa det utan mig iaf.

En dag berättade Frida för mig att de hade skrivit en ”BB lista”. Det är en lista med saker som de vill ta med till BB. Hon sade att de hade satt ett kryss framför saker som inte gick att packa ned i väskan i förväg, utan det var saker som de fick ta då när det verkligen var dags.
Högs upp på deras lista stod mitt namn.
Jag blev alldeles tårögd.
Jag skulle få vara med när mitt första syskonbarn kom till världen.

Förlossningen var underbar, det var en otrolig upplevelse att få stå där på sidan av och se dessa fina människor jobba tillsammans mot det de längtat efter så mycket.
Jag försökte hålla mig i bakgrunden. Det var verkligen en balansgång att finnas, men inte finnas för mycket.
När Frida låg där och krystade så kände jag själv hur jag tog i tillsammans med henne. Det gjorde ont i mig att se henne ha så ont. Men, jag visste ju att kroppen gör det den måste i det läget. Så jag var inte orolig alls. Frida är min minsta lillasyster, men här stod jag bredvid förlossningssängen och såg på henne med ögon stora av beundran. Hon var en vuxen kvinna.

Tillslut kom det en liten liten tjej till världen. Trots att jag vart med på 5 förlossningar innan denna så har jag aldrig hört en bebis skrika så mycket vid sin ankomst som denna lilla prinsessa gjorde. OJ vilken lite kämpe hon var.
Det var motvilligt jag åkte hem den kvällen. Att se lyckan i föräldrarnas ögon, och denna gudomliga lilla varelse med Jangestigsblod i ådrorna som var Max, Sagas och Julias kusin var magiskt.

Denna lilla varelse fick heta Lova, och några veckor efter hennes födelse så gick vi spänt och väntade på att nästa kusin skulle komma till oss.
Ida hade tidigare sagt till mig att hon var säker på att hon och hennes sambo skulle fixa förlossningen själva. Det var jag också säker på att det också skulle göra. Så jag gav upp mina övertalningsförsök om att få vara med.

Men något hade hänt, Frida hade talat med Ida om hur det var att ha med mig på förlossningen. O på något sätt, så hade jag gjort ett bra intryck. Frida marknadsförde mig så pass bra, att Ida tillslut frågade om jag ville följa med henne och sambon också.
Hon trodde fortfarande att de skulle klara det själva. Men Frida hade tipsat om att det var bra och ha mig där som ”stand in” för det där ”lilla extra”.

Jag blev så överraskad, glad, och uppfylld av förväntan när jag fick frågan. Jag skulle även få uppleva födelsen av mitt ANDRA syskonbarn.

Frida hade sagt i samtal med Ida att ”det var så bra, Emma hade med sig nybakt bröd och varm choklad till förlossningen”.
När jag hörde detta kände jag lite press på att göra det lika bra för den andra systern som den första syster hade upplevt det.
Jag såg till att ha nybakt bröd hemma så ofta jag kunde.

Nu kom det sig faktiskt att jag HADE nybakt bröd dagen jag fick ett samtal om att det var på gång. Jag drog en lättnandes suck. Inte för att jag tror att jag hade blivit nekad att följa med, men mina egna krav på mig själv uppfylldes.

Denna förlossning var med min äldsta lillasyster alltså. Hon är endast 15 månader yngre än jag själv. O när hon låg där och tog i av kung och fosterland för att få se sitt efterlängtade underverk så var det jag som såg upp till henne. Hon kunde lika gärna ha vart 5 år äldre än jag. För jag ville bli som hon när hon inte gav sig trots en mycket kämpig förlossning. 

Ut tittade en kille, som inte var så liten som man kunde tro. Ida är liten i kroppen, och hade haft en väldigt liten mage. Men mitt andra syskonbarn som senare fick namnet Lucas, vägde straxt över 3 kg.

När jag åkte hem den natten så hade jag inte sovit på 25 timmar. Men min kropp var full av adrenalin, så det fanns inga problem i världen just då.

Lova och Lucas föddes med ca en månads mellanrum. Min lilla Julia är därmed lite äldre än sina kusiner. Men vad gör några månader när de kommer upp i åldern då de på allvar har nytta av varandra som lekkamrater.

Jag vet en mormor och morfar som är mäkta stolta över sina barnbarn idag.
De kommer att få fullt upp i många år framöver.
Jag är så lycklig över att ha så många barn i familjen. Jag önskar så att Max och Saga fått träffa alla dessa nya individer. Men om man ska tro på livets gång, så började ju Julias, Lovas och Lucas resa uppe hos Max och Saga en gång i tiden.
Vi har fått äran låna Max och Sagas änglakompisar i en hel livstid.