Mitt lilla hjärta är sjuk.
Hon har haft feber i flera dagar och tänderna tittar fram en efter en.
Det är en kamp varje gång hon ska sova. Ni vet, precis när man tycker att ”nu har hon slappnat av, nu kan jag nog lägge ned henne”. Då rycker hon till i hela kroppen, öppnar ögonen och börjar gråta igen.
Då är det bara att börja om från början.

Inatt fick hon sova mellan sambon och mig. Det har hon bara gjort en enda gång sen hon föddes. O vad mysigt det är. Men ärligt talat så föredrar nog alla tre i familjen att sova i sina egna sängar/på sin egen sida. Det är tur att vi är lite lika på det sättet.
Men lite undantag njuter vi alla av ibland.