Tidigt morgon med lillfröken.
Sambon var trött igår kväll. Så jag lät honom sova, även om det var hans ”tur” att ta lilltjejen inatt.

I vårt sovrum är det praktiskt bäst att ställa spjälsängen på sambons sida av sängen. Vi är båda inbitna ”min sida” sovare. Så det var omöjligt att byta sida då.  Sängen har stått där sen Julia föddes.
Under tiden jag ammade, så var det inte jobbigare att gå upp och runt sängen för att hämta henne, och oftast gick sambon upp först för att byta blöja innan jag ammade henne.

Nu när jag inte ammar längre, så är jag på något konstigt sätt mycket tröttare. Det rimmar dåligt, då jag nu ofta får sova hela nätter. Men, så är det.
Så sambon och jag har valt att ta varannan natt. Vi byter ”sovsida” varannan natt. Den som sover närmast Julia får gå upp på natten och trösta, sätta in nappen och gör allt annat som behövs. Sen är det lätt att bara dimpa ned i sängen igen efter det. Uppgiften om man sover där är också att gå upp med prinsessan på morgonen när hon vill upp, och den andra kan sova vidare. Om det inte är något jobb el annan sysla som väntar.
Den som sover på ”sovsidan” vet att när man vaknar upp där av att Julia hojtar i sängen, så, kan man lungt vända sig om och sluta ögonen igen.

Det här systemet har funkat utmärkt för oss, men, nu är det snart dax att flytta in i eget rum för damen.
Vi ska testa iaf. Hon behöver oftast lugn och ro när hon somnat för natten. När vi kommer och ska lägga oss, vaknar hon oftast till. Så det är klart värt att se vad hon tycker om att sova i rummet vi vanligtvis brukar leka i.