ååå, inatt hade jag en sån hemsk dröm. Jag ville vakna och inse att det var en dröm, men eftersom jag inte gjorde det, så var jag ju säker på att det var verklighet. Jag känner mig inte alls utvilad. Drömmen tog så mycket kraft inatt.

I drömmen fanns Max här hemma, Saga var tyvärr inte med. Men, Max, Julia och en större tjej på ca 5-6 år var här. Den stora tjejen var en av mina vänners barn. Men jag vet inte VILKEN vän det rör sig om.

Jag och sambon hade alla barn här hemma, och skulle gå ut och äta mat på kvällen.
När det var sovdax för barnen, så lade vi Max och Julia i samma säng. De somnade och vi släkte och gick ut. Den stora tjejen vet jag inte var hon var. Men eftersom de ”små” barnen hade somnat, så gick sambon och jag ut och skulle äta mat. Någonstans på stan. I verkligheten skulle jag ALDRIG lämna varken mina el någon annans barn för att gå någonstans. Om jag går in ett annat rum och ska vara där en längre tid så tar jag ofta med mig en trådlös barnvakt (jag har alltid vart lite extra nojjig)
Men, här i drömmen så gjorde vi såhär.
Sambon och jag åt god mat, och skulle precis äta det sista när vi tillsammans inser att: HERRE GUD, VAD HAR VI GJORT? Vi kan ju inte lämna barnen själva hemma!!! Tänk om de inte sover längre!!!!!

Vi lämnade stället vi var på, och sprang hem. Ni vet hur det är när man springer i drömmarna ibland. Man kommer liksom inte fram tillräckligt fort… Vi sprang och sprang, och jag kände paniken växa för vad vi kunde vänta oss när vi kom fram.

När vi öppnade dörren möts vi av tre mycket ledsna barn. Julia ligger i Max famn och gråter, och Max ser lite uppjagad ut. Men han gråter inte. Den stora tjejen gråter, men är mest arg på oss för att vi gick…

Jag tröstar och gråter och känner såna samvetskval så jag vill bara gräva en grop och gömma mig. jag önskar för allt i världen att det ska vara en dröm och att jag ska vakna…. för… SÅN HÄR ÄR JAG JU INTE!!! jag skulle aldrig lämna mina barn!!!!

Nu sitter jag här, och är ÄNTLIGEN vaken! Julia och jag har kramats hela morgonen, och jag har sagt förlåt till henne även om jag vet att jag inte gjort något mot henne. Som tur är, så har hon också vart enormt kramig. Nyss somnade hon i min famn, och jag lät henne ligga där länge länge…