Hej, jag bekagar din förlust extremt mycket. Nu till min fråga (kanske lite dum då det finns viktigare saker i världen) men, hur gjorde ni med huset? alltså det hus ni bodde i när tyskan tog dina barn ifrån dig.

Tack och lov så var det ”bara” ett hyreshus vi hade.
Det innebar att vi bara behövde skriva på ett uppsägningskontrakt för att bli av med det.
Vi fick jättebra hjälp av byggnadsfirman lundh som ägde huset.
De städade åt oss så att vi slapp göra det själva och stöttade oss i allt vi ville göra.
Huset är ommålat idag, och det bor en ny familj där.

Använder du nämnda mailadress till annat än beställningar av din föreläsning? Eller är den ämnad bara åt det och du har andra mailadresser också?

Du är väl en ganska ”jagad” person? Du har väl skyddad bostadsadress t ex? Du har väl hört om spam och annan skräppost? Det står om det på http://sv.wikipedia.org/wiki/Skr%C3%A4ppost. Alltså är du inte rädd för sådant när du visar din mailadress såhär öppet?

Den mailadressen skapade jag i samband med att jag startade mitt företag.
Så den är avsedd för föreläsningarna.
Jag ser inte mig själv som en ”jagad” person. Men, ja, jag har skyddade adressuppgifter. Men mailen kan jag byta ut när som helst om jag skulle känna obehag på ett el annat sätt.,

Är en tjej från V-ås som är full av beundran för dig. Jag har en god vän som precis mist sin make i en hemsk lavinolycka, de har två små barn. Jag försöker stötta henne så gott jag kan och visa att jag finns där. Men, det är svårt att veta vad som är bäst….jag är lite rädd för att höra av mig för mycket nästan. Finns det några råd du kan ge, vad man till exempel INTE ska göra/säga till en person i sorg?
Många kramar Helena

Oj, jag beklagar verkligen det du och din vän fått utstå.
Mitt råd är att vara dig själv i alla lägen. Förmodligen är hennes värld så upp och nedvänd ändå. Så att få något (du) som är ”normalt” är ofta en trygghet man kan klamra sig fast vid.
Du kommer aldrig kunna säga de där orden som gör allt bra igen. O det vet hon också att du inte kan. För ur dina ord kan hon inte få tillbaka sin make. Men, det hon kan få genom dina ord är en vän som hon är van att ha. Något som fortfarande är tryggt i allt kaos.
Det finns inga ord som kan läka såren. Du kanske inte behöver säga något… bara vara där.
Om du slutar finns där psykiskt el fyskiskt så kan DET vara något som gör sorgen värre.
Men glöm för den skullen inte att tänka på dig själv också. Du kan inte få din vän att vara stark om inte du själv är hel först.