Jag kom på, att i och med min operation, så kan jag skicka in den sista ansökan till brottofferjouren om skadestånd.
Vi har fått ut lite ifrån våra försäkrinfsbolag. Men långt ifrån det som rätten dömde tyskan att betala.

Pengar kan aldrig få tillbaka Max och Saga, pengar kan heller inte läggas som ett plåster på såren. För pengar är ändå bara pengar el siffror på ett papper.

Men, visst är det svenska systemet konstigt. Du sitter i en rättegång och får ett belopp uppläst som ska täcka det du vart med om. Bara det är befängt.
Efter det, ska en annan instans (brottofferjouren) som verkligen inte är rika. Pröva beslutet på nytt.

ja, vi får se vart denna historia slutar. Det ska iaf bli skönt att avsluta allt pappersjobb som har med brottet att göra. Oavsett om jag får nå mer pengar el inte så kommer det vara en lättnad att lägga iaf DET bakom mig.

Jag tror jag sagt det förut. Men jag säger det igen.
Hellre utan pengar med mycket kärlek än med pengar och utan kärlek.
Mycket går att köpa, men kärleken är något man måste förtjäna.

Men, jag är ju bara människa, jag måste också betala mitt tak över huvudet och maten på bordet.

Frågor:

Men jag har en fråga. Media och även du skriver ”tyskan” . Har du blivit mer negativt inställd till Tyskland och tyskar i allmänhet eller kan man sära på det o se att det är en person som vilken som helst eller ”representerar” hon sitt land?

Vilken bra fråga. O jag tror inte att du är den enda som undrar i och med mitt ordval.
Jag har INGET alls emot tyskland och tyskar.
Jag är nyfiken på landet, och jag är inte främmande för att åka dit en dag.
Språket läste jag i högstadiet, och förstår lite.
Men, i och med att de pratade lite tyska i rätten, så accocierar jag tyvärr det tyska språket till smärta. Men jag tror att det kan vara något övergående bara jag tränar lite i trygga miljöer.
Hon representerar inte sitt land. Utan hon är bara sig själv, och tyskland är ett land som hon kommer ifrån. Inget ont om det.

Var finns larmsamtalet som din sambo ringde

Jag vet inte vart det finns idag. men expressen har haft det på sin hemsida.

När händelsen ägde rum i hallen… vart befann sej barnen då medans du vart överfallen? Var dom i hallen oxå, i närheten utav dej? Tänkte du aldrig på att försöka kämpa emot för o skydda dej o barnen?
Vart du slagen först o medvetslös så du slapp se barnen när hon gav sej på dom?
Skrek aldrig barnen när de såg kvinnan ge sej på dej?

Jag vet inget alls om barnen mer är att de var vakna och jag inte hunnit lägga dem på kvällen.
Det brukade vara så att när det ringer på dörren el någon kommer hem till oss, så sprang de ut i hallen och ittade vem som kom på besök. jag är inte förvånad om det var det som även hände denna gång. Vardagsummet där de satt och tittade på tv ligger i precis anslutning till hallen.
Barnen hittades i hallen precis bredvid mig senare.
Jag hörde el såg inte barnen, jag blev förmodligen överfallen först. Om jag hade kunnat skydda barnen så hade jag självklart gjort det med mitt eget liv om det var nödvändigt.