God morgon kära läsare!

Min tur att ta lilltjejen idag på morgonen. Hon tycker det är mysigt att sitta för sig själv och pula med saker på morgonen, därför tar jag mig tid att sitta här innan vi börjar med frukost.

Jag kom på att jag inte berätta för er vad vi gav till mamma i present!
Hon har vart en av de få som levt utan mobiltelefon. Hon är inte gammal. Hon fyller 50 nästa år. Men, hon har inte känt någon behov av att äga en.
Nu när hon fått tre barnbarn, så anser vi att hon behöver en. Ingen av oss har en hemtelefon. O när vi är iväg så vill vi ju ha våra mobiler med oss. Sitter hon då barnvakt, så kan hon ju inte ringa om det skulle vara något.

När vi lagt fram detta argument, så höll hon med till viss del. Hon är så mån om sina barnbarn att hon också förstod att det var ”dax att ta steget”. Men, för att hon skulle komma till skott, så köpte vi en liten enkel nybörjar telefon. Jag hoppas att hon blev nöjd, för NU ska den ta mej sjutton ANVÄNDAS!
Min fasa över om hon skulle uppskatta presenten el inte var obefogad. När hon öppnade sin andra present som var ett presentkort på en spabehadling så sade hon ”oj, det hade ju räckt med en telefon”.

Jag har en lite misstanke om att hon kommer att älska den där telefonen.
Hon var starkt emot facebook under en lång tid. När Magnus Wennerholm (som har skrivit boken tillsammans med mig) var hemma hos mamma och pappa en gång, fick han nog av hennes motvilja till detta, och skpade en profil till henne med bild och allt.
Idag säger hon att det blivit ett gift. Hon sitter där alla sina lediga stunder. :0)

Lite frågor och svar:

nyfiken på hur studierna påverkas av en operation för en som pluggar,

Om jag hade studerat så hade jag kunnat vara borta någon dag för en operation. Viktigast är ju att jag uppfyller målen för kursen jag läser ändå.
Nu är det så att jag tagit studieledigt fram till sommaren för att umgås med min dotter.
Så jag går som sagt mammaledig, och under dagen jag ska opereras ska min sambo ta hand om dottern.

Hej emma! Känner helt igen hur du beskriver hur Max illustrerat snögubben, min dotter gör likadant ( vi ska till Sälen om en månad ). Kom barnen nån gång iväg till Sälen eller var den resan inplanerad till efter ”händelsen”? Varma kramar till dig och din Goa lilla familj

Vi kom tack och lov iväg till sälen. Det blev barnens sista resa.

Jag har läst endel ur din blogg, och tänker köpa din bok. Jag har inte ord på hur djupt jag känner med er och det som hänt. Jag undrar dock: hur kommer det sig att du kallar tyskan för ’tyskan’? Varför inte använda hennes namn, alt ’mördaren’ t ex? Menar absolut inte att haka upp mig på ord, blev bara intresserad av det. Är det ett sätt att distansera dig (vilket ju i så fall är fullt förståeligt)? Allt gott til er!

Innan händelsen så var hon ”den tyska tjejen” för mig. O efter händelsen var jag inte säker på vad hon hette. Jag visste bara att hon kallade sig för ”Tine”.
Hon är ingen människa för mig, utan bara en händelse som tagit Max och Saga ifrån mig. Då kan hon lika gärna kallas tyskan. Jag tror det känns för personligt att kalla henne hennes namn, och för jobbigt att upprepa ”mördaren” hela tiden.

 Ursäkta att jag frågar, men ska dom operera i din öra och kolla eller operera in CI? Jag är döv så jag vet hur det är. Tänker på dig och är glad för din skull(op). Kram

Du behöver inte ursäkta din fråga. Det är okej att fråga vad som helst!
Vad jag förstått, så ska de först öppna och kika hur det ser ut i örat. Om de hittar något som ser konstigt ut ska de rätta till det.
Men, jag kan ha helt fel, han kan ha andra planer också. Jag ska på operationsplanering snart. Så då vet jag bättre.