jag tror jag berättade om min mobil som försvunnit.
El rättare sagt, som jag tappade bort på ett SJ tåg.
Nu har jag ringt till hittegods ca 4-5 gånger. De har hela tiden sagt att jag bör ringa en gång till eftersom det inte gått så lång tid. Nu har det gått ca 2½ månad, och när jag ringde denna gång så sade de faktist att den inte kommer att återkomma nu. Så det är bara acceptera. Den är borta.
Själva mobilen är jag inte se ledsen över. Det är mer mina kontakter jag har i den som det är lite trist att förlora.

Julia är sjuk nu igen. Förkyld och feber denna gång. Men ganska pigg ändå.

Jag har inset att det här med att vara sjuk är något vi också får med oss från uppväxten.
Från att jag var liten, och så länge jag bodde hemma. Så var det så hemma hos mig att om man var sjuk, så¨blev man lite extra bortskämd. Jag fick äta och dricka precis det jag ville ha. Min pappa har ju alltid jobbat i livsmedelsaffär, så när han visste att jag var sjuk, så ringde han hem när han slutade och frågade vad jag ville ha.
Jag önskade mig ofta godis el chips och dricka.
Visst är detta inte den nyttigaste kosten. Men det viktiga är ju att man får i sig något över huvudtaget.
När jag började friskna på mig så blev jag naturligt sugen på vanlig mat igen, och sen var jag tillbaka på enbart lördagsgodis.
Såhär har jag uppfostrat min barn också. Max fick äta allt han var sugen på, och inte heller han utnyttjade detta utan började äta mat så snart han var frisk igen.
Max önskemål var oftast salta kex och bubbelvatten. (ibland coca cola). Någon gång vet jag att han ville ha glass.

Anledningen till att jag tar upp detta är att sambon höjde ögonbrynen när jag ville skämma bort Julia med söta saker när hon var sjuk. jag försökte ge henne saft för att få i henne vätska när hon spydde här för några veckor sen. Hon hatade smaken så det var ingen idé. Men om hon hade tyckt om det så hade hon fått dricka.

jag själv spydde ju under hela mina graviditeter. Alla tre, och då åt och drack jag bara det jag var sugen på. Doktorerna höjde på ögonbrynen när de kom in i mitt rum och såg att det nästan var inrett med godis.
De log och sade att det var ju bra att jag iaf fick i mig NÅGONTING. I ärlighetens namn, så åt jag inte mycket av det där godiset som stod på rummet. Men, jag önskade det när någon skulle besöka mig, sen när de kom var jag inte sugen längre.

Sambon är nog uppfostrad med att äta nyttigt även när man är sjuk. Detta är bara min gissning, men jag får den känslan.  O det är ju bra! Jag skulle ju hellre själv äta och ge mina barn nyttiga saker vid sjukdom. Men, jag tror att det viktiga är att man får i sig NÅGONTING så att inte systemet stannar upp under tiden. O så att man stimulerar aptiten ännu mer. För det är ju förutsättningarna för att bli frisk.

Så vi får se hur det bli i frotsättningen när Julia är sjuk, eftersom vi har lite olika syn på mat då. Det är spännande när man kommer från olika förhållanden. Man måste vrida och vända på saker så att det passa vår nya familj.
Det är en utmaning, en spännande utmaning tycker jag.