Idag hade jag en diskussion om jag hade funderat på att gå till ett medium.

O ja, det har jag, o det vill jag.
Går jag dit så är det ju självklart att jag vill höra om Max och Saga.
Men, jag kommer aldrig tro på vad hon/han säger.
Inte för att jag inte tror på det andliga. Utan för att jag misstänker att den känner igen mig, och säger vad den tror att jag vill höra.
Så oavsett om mediet skulle tala sanning el inte. Så skulle jag tro att denne bara känner igen mig.
Det är första och enda baksidan, av mitt val av att vara offentlig, som jag stött på.