Hej Emma!
Det finns ett program som heter ”Det okända” där du kan anmäla dig till.
Är du inte nyfiken på att höra vad dina barn kan förtälja dig om vad som skett och vad de såg hända i huset?
Sköt om dig, Emma!

 Nej, jag är inte nyfiken. Jag var där, så jag vet vad som hände. O jag förstår vad barnen såg. Det behöver ingen berätta för mig.
Jag har vart noga med att gå igenom allt som hände barnen. Jag har pratat med ambulanspersonalen osv. Det räcker för mig. Jag skulle inte tro mer på ett medium tyvärr.

 Hade du tänkt gå för att bli spådd eller kanske rent av få kontakt med Max och Saga?

Jag hade tänkt att gå för att isf få reda på hur Max och Saga har det. Kanske se om de avlidna verkligen KAN göra sig hörda. För jag vet inte vad jag ska tro.

 Hej Emma. Sitter å läser din bok å nu till en fråga, alla nallar å blommor så folk la vid huset där allt hände har du kvar dessa eller har du slängt dom?

Vi sparde allt till en början. När det upptog en stor del av mina föräldrars garage var vi tvungna att göra något.
Mycket har fått stå vid graven så länge de höll för vädret. Men, sen var vi tyvärr tvungna att slänga dem. Lite har jag kvar, och lite blev så illa förstört redan vid huset att vi fick slänga det. Inget har slängts innan det har vart oanvändbart.

 Hej Emma! Läste din bok för några månader sen, tyckte väldigt mycket om den. Har funderat på en sak, sen jag läste boken. Det verkade ju som tyskan hade koll på er, innan händelsen. Tex din sambos arbetstider. Hon var ju vid huset en gång innan men återvände när din sambo var hemma. Sen när hon återkom, så reagerade jag på att hon hade så kort med tid, risken var ju att stötta i hop med din sambo i dörren. Kom han hem tidigare (tur för dig i sånt fall ) eller chansa hon ? för det rörde sig om minuter. När din sambo kom hem, hade inte tåget med tyskan åkt än. Önskar verkligen att han kommit ännu tidigare hem, fast då kanske han också blivit nedslagen. Hon tog verkligen en oerhörd risk. Har du tänkt på det ? alltså jag menar med den korta tiden mellan händelsen och att hon försvann från platsen och att din sambo kom hem. Kramar från mig!

Ja, jag vet ju inte hur många gånger hon var vid vårt hus. O jag vet inte om hon kollat sambon tider innan hon gjorde detta.
Men, när tyskan var på besök hos sambon långt innan vi blev tillsammans, så lämna sambon henne hemma hos sig en stund för att åka till jobbet. Det kan ha vart så att hon mindes hans jobbtider, och därför kunde räkna ut att han inte skulle vara hemma vid den tiden.

Denna kväll skulle inte sambon komma hem förrän efter 20 egentligen. Men, han kom på att han hade glömt nycklar till en lokal han skulle in i. Så han åkte hem för att hämta dem. Då hittade han oss.
Tiden som polisen fått fram är väldigt knapp. Ingen vet var hon befann sig när sambon öppnade dörren. Men, troligen var hon inte långt borta.

 I det sista polisförhöret med dig så säger du att du inget minns.
Kom dina minnen om tyskan efter polisens förhör då polis berättat för dig vad du utsatts för?

Mina minnen har växt fram under tiden som gått. Så jag hade redan det jag kunde om gärningskvinnan när polisen släppte mig från isoleringen.

 Har du graviditetsbilder från alla dina graviditeter? Var du lika stor med alla? Vem mådde du sämst med?

Jag, jag har graviditetsbilder på alla graviditeter. Jag ska överväga om jag ska lägga upp dem här.
Jag var störst med Julia faktiskt. Då gick jag upp mycket i vikt mycket pga min havandeskapsförgiftning.
Med Max och Saga så hade jag bara mage. O den försvann lika fort som bebisen tittade ut.
Jag har mått lika dåligt under alla graviditeter tyvärr.

 Grattis! 😀 Förresten…tänkte på i och med att jag hade samma illamående-sjukdom under graviditeten som du och att mitt barn också var tillväxthämmat…Har de nämnt något till dig om att det har samband? Jag fick ingen klarhet i det alls.

Det finns förvånansvärt lite forskning om ämnet hyperemesis.
Så, nej, det finns inte en läkare jag pratat med som har sagt att det kan ha något samband. O i och med att jag mådde lika dåligt med alla tre. O Max och Saga var normalstora för sin ålder, så tror jag inte att det har något samband med graviditetsillamåendet. Barnet tar det den behöver. Det är mamman som får lida. (bra el dåligt går att diskutera)