Inatt har tyskan och jag ”gjort upp”.

Jag har inte haft många drömmar om henne. Men, inatt kom det.

Det handlade inte alls om hallen hemma på verktygsgatan. Utan nu var vi inne i ett bibliotek.
Tyskan satt där inne när jag skulle gå in. Jag såg henne innan jag skulle gå in. Jag visste att jag skulle vara tvungen att gå förbi henne för att komma dit jag skulle.
Jag gjorde upp med mig själv att jag inte skulle låta henne skrämma mig. Hon skulle inte få lov att stå ivägen för mina ärenden. jag tog satts och gick med snabba steg förbi henne och när jag kommit två steg förbi henne så började jag springa. Det var obehagligt att ha henne bakom mig.

Det hände en massa mer saker. Men jag kan inte riktigt sätta ord på allt. Det är så frustrerande när drömmar bara har känslor men inga händelser.

jag kom på efter ett tag att tyskan ju kunde rymma. Ingen såg ju till henne och dörrarna stod ju öppna. O just då började hon springa mot dörren. Fysiskt så fanns det inget som hindrade henne. Men, hon kom verkligen inte ut på gatan. Något som inte fanns hindrade henne.

Under drömmens gång befann sig jag och tyskan närmare och närmare varandra. Tillslut pratade vi med varandra. Men, hon sade inte mycket. jag lät henne inte prata så mycket. För jag hade så mycket att säga henne. Jag berättade vad jag tyckte om henne. Jag berättade hur fruktansvärt ont det gjort när hon slog mig osv.
jag inriktade mig inte så mycket på vad hon gjort mot barnen. Utan denna dröm handlade om hur hon fysiskt misshandlat mig.

Tillslut tog hon till orda. Men jag vet inte vad hon sade. jag vet bara att hon pratade. O att det handlade om något som hon inte gillade att jag gjorde under tiden hon slog mig.

Jag ver inte rädd för henne i slutet av drömmen, Utan såg henne mer som en samtalspartner….
O när jag vaknade så kände jag skuldkänslor mot Max och Saga….

Drömmen har förföljt mig hela dagen…. men inte på ett negativt sätt. Jag har mest analyserat vad den kan betyda. men jag har inte kommit fram till något bra.