Emma, allt hemskt som drabbat dig och dina nära är mer än vad någon människa ska råka ut för under en livstid. Du verkar så stark och din familj så fina och underbara. Kommer ihåg vilken värme och styrka din pappa ändå utstrålade när du låg nedsövd, otroligt!
Några frågor; Har barnens pappa också fått nya barn och har ni kontakt med varandra? Bor ni kvar i Arboga? Vad heter din bok? Var du på apoteket i Solna igår den 10onde och köpte solkräm ”för du hade så lätt att bränna dig”? Tordes inte fråga om det va du.
All kärlek till dig och din familj♡

Det stämmer att barnens pappa fått barn han också.
Min sambo, jag och Julia har sekretessmarkering, vilket betyder att vi har hemlig adress.
Min bok heter ”Varför gråter inte Emma?”. Gå gärna in på www.varforgraterinteemma.se och titta på bokvideon. Där kan du även hitta länkar till sidor där boken går att köpa.
Nej, jag har inte vart i Solna. Men, beskrivningen om att ”bränna sig så lätt” skulle kunna vara jag. Eftersom jag är rödhårig i botten, så har jag otroligt känslig hud.

 Åh, dessa underbara barn! Jag blir så glad när du skriver om dina barn Emma. Det är så roligt att läsa om dom.
Du är så stark Emma. Det är så svårt för en annan att förstå hur man klarar av sånt som du har tvingats att gå igenom. Du är lyckligt lottad som har en så fin familj som du beskriver här i bloggen o de är lyckligt lottade som har dig.
Jag undrar lite över hur din familj, mamma, pappa, syskon o övriga har bearbetat sorgen efter händelsen, hur de upplever tomheten efter dina fina barn. Brukar ni prata om Max o Saga när ni ses?

 Min familj har haft det mycket tufft. Först sorgen över att barnen avlidit. Sen rädslan över att jag inte skulle klara mig. Efter det så fick de lägga sig egen bearbetning åt sidan för att hjälpa mig på fötter igen.
De är verkligen underbara allihopa! Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dem.
Varje gång vi träffas så pratar vi om barnen. Ibland kan det vara samma saker som upprepats 10 gånger förut. Men, det gör inget. Alla njuter av att återuppleva minnena om och om igen.
Vi har barbetat sorgen på både lika och olika sätt. Vi pratar väldigt öppet om allt. Men varje individ i familjen har även sitt eget sätt att hantera allt på. Det viktiga är ju att man respekterar varandras olika sätt för att kunna mötas i det vi har gemensamt.
Självklart är det en enorm tomhet för alla i min familj. Max och Saga fyllde vår familj med massa saker. De var de första barnen/syskonbarnen/barnbarnen. Så självklart blev det tomt.
Även fast det nu finns tre små barn i familjen igen. Så fattas Max och Saga oss alltid.

 Jag är lite nyfiken på när/hur dina minnen kom av ”tyskan”.
Hur började du minnas att du sett henne stående framför dig i hallen med en hammare i handen?

 Under isoleringsperioden så kom minnena ett efter ett i och med att jag blev bättre både fysiskt och psykiskt. Min kropp mindes och kom bara ihåg det jag orkade komma ihåg.
Under tiden på det skyddande boendet så fick jag genomgå ett test av en minnesexpert. Under mötet med honom kom ett klart minne av tyskan första gången. Efter det rullade det bara på med andra saker som kroppen orkade ta fram.

 Hej fina du!
Hade Saga en port ’a’cat inopererad under huden som ni själva skötte? Vad var det för typ av dropp hon fick på nätterna, antar att det var mer än bara vanlig glucos, typ oliclinomel kanske… Hur såg diagnosen ut framåt, skulle det vara möjligt att hon skulle få äta någon vanlig mat i framtiden? Jobbar själv med barn inom sjukvården och är intresserad av hur barn med Sagas diagnos har det.
Många kramar till dig!!

 Ja, det stämmer att Saga hade en port a cat. Varannan vecka skulle vi till sjukhuset och byta nålen. Jag hade lärt mig att ta bort nålen själv och lägga på emblasalva. Dagen efter händelsen skulle jag lära mig att sätta nål själv också. Tyvärr så han vi ju inte det.
På nätterna fick hon två dropp. Ett av dem var vanlig glucos. Den andra minns jag inte namnet på. Men det var en vit illaluktande vätska som innehöll alla ämnen man behöver för att överleva.
Vi fick en väska som innehöll två aggregat som pumpade in vätskan i hennes kropp. Min uppgift var ju att koppla ihop påsarna med slangar och kranar varje kväll för att sedan koppla på alltihoppa på hennes port a cat.
Det som var bra med dessa agegat var att vi inte behövde ha väskan stående högre än hennes kropp. Den kunde stå på golvet på nätterna och vätskorna nådde hennes kropp i sängen iaf.
Diagnosen för framtiden var väldigt osäker. Det var inte troligt att hon skulle klara sig helt utan dropp och kunna livnära sig på mat. Men chansen fast att hon iaf skulle kunna smaka vissa saker.
När hon blev äldre hade hon själv fått avgöra om hon tyckte att det var värt att bli dålig i magen en längre tid för att få smaka en viss sak. Det var inte FARLIGT för henne att äta mat. Men, det gav henne mycket obehag och en obalans i kroppen.

 Jag kan fortfarande INTE förstå att Sverige tillåter obduktionsbilder som kablas ut över nätet. Jag blev så oerhört illa berörd och chockad när jag av en slump råkade se dina barn på dessa. Jag grät mig till sömns i 3 nätter efter att oväntat och ofrivilligt sett dessa. Bilden finns kvar i mitt huvud. Jag har tänkt mycket på detta och undrar om du har tagit reda på VEM som har ansvaret över bilderna och VEM/HUR dem kunde hamna på nätet? För mig låter det som en brottslig gärning att göra såhär, är det verkligen tillåtet?

 Tyvärr så är bilderna offentliga. Det betyder att när åklagaren släppte dessa så kunde vem som helst göra vad som helt med dem.
Men, visst finns det åtalspunkter som man kan gå in och peta i. Tex ofredande el kränkning.
Men det är tyvärr näst intill omöjligt att fälla någon för detta. Lagen är luddig och har många kryphål här. OM man får tag i någon misstänkt vill säga. För nätet är stort och du kan gömma dig bakom många adresser och nickname.

 Vem som har ansvar för detta är ju först och främst åklagaren som gjorde dessa offentliga. Sen är det människan/människorna som lade ut dessa för allmän beskådning.
Hur de kunde hamna på nätet är inte svårt att förstå. Förundersökningen gavs ut som PDF-fil och där kunde man kopiera och klistra in på en webbsida.
Vem som har mage att göra på det sättet vet jag som sagt inte. Jag kan, liksom du, INTE för mitt liv förstå hur man tänker när man lägger ut det på nätet. Men, livet är ju så. Alla är olika.

Hej emma.
Jag har precis köpt boken och ska så snart jag får tid börja min läsning.
Förutom att man kan lämmna kommentarer här, finns det någon mejl man kan nå dig på? Jag har en jättefin dikt som hjälpt mig då det har varit jobbigt, som jag skulle vilja dela med mig av till dig. När jag läser din blogg slås jag av att denna dikt borde tillägnas dig.
Ta hand om dig.
Kram

 Ja, jag har mail som du kan nå mig på. Jag använder den mailen för bokningar av mina föreläsningar. jangestigemma@gmail.com

 Det framkom från dig i rättegång att du innan händelsen sett bilder på tyskan som fanns i din sambos dator, och dom var inte blurrade.

 Ja, när sambon kom hem från resan år 2006 så visade han mig bilder från resan. Det kan mycket väl ha vart så att det fanns bilder på tyskan.
Nu när jag fick frågan här på bloggen, så trodde jag att ni ifrågasatte när jag först såg bilder på henne efter händelsen. Förlåt, fel av mig. Men du har rätt. Det KAN ha vart så att jag såg oblurrade bilder på henne några år innan händelsen.

 ang syskon, varför inte göra nått bra, ställa upp som kontaktfamilj, ha fosterbarn, det blir som en syskonrelation det också..

 jag har funderat över detta, och det är absolut ett altenativ.

 hur tänkte du/ni (dina föräldrar, syskon & sambo) egentligen då det lästes upp i rätten gärningsmannens dagboksanteckningar

 Vi såg hennes motiv ganska klart när vi hörde hennes dagboksanteckningar. Att hon utfört dådet fanns det ingen tvekan om. Vad hon hade för motiv fick vi reda på när vi satt där och lyssnade på allt hon skrivit ned.

 Hej!
tack för en underbar blogg. Tycker du verkar vara en riktigt mysig och fin person. Är lite nyfiken hur mycket får du per såld bok? Hur många har sålts hittills?
Hoppas på svar!
Kram

 I inbunden upplaga har boken sålt ca 16000 exemplar. Nu säljs den i pocket. O där har jag inga siffror.
Jag vet inte vad jag får per såld bok. Jag har inte räknat på det. Men, jag har skrivit på ett kontrakt som säger att royaltyn ska delas på tre (jag, Magnus Wennerholm och min pappa)

 Undrar över vissa saker i boken

Det var ju så att den som påstås ha mördat dina barn var ihop med din sambo ett tag. Kan han ha visat dig fotografi på henne? I så fall har du ju sett henne mer än en gång, men bara en gång personligen.

 Det stämmer att jag kan ha sett henne på bild innan händelsen. När frågan ställdes här på bloggen så utgick jag ifrån att ni ville veta hur det var efter händelsen. Men, se mitt svar ovan.

 Du verkade bli besviken på att ditt minne inte var att lita på men minnesbilden kan kanske komma från fotogafi utan att någon tänkte på det?

 Min minnesbild ifrån hallen är inget jag har satt ihop med ett foto jag sett två år innan. Det finns ingen koppling enligt mig.
Det jag upplevde och såg i hallen där i huset är minnen jag tyvärr får leva med hela livet. Därför vart jag besviken över att det inte togs någon hänsyn till mina minnesbilder i tingsrätten.
Jag blev besviken och sårad över att inte bli trodd när jag är en person som aldrig ljuger.

Varför gjorde din sambo hastigt (och oväntat?) slut med henne? Det var väl inte du som tog honom ifrån henne? Ni blev väl ett par först ett tag senare?

 Min sambo och tyskan var aldrig ett par. De hade en semesterflirt och de fortsatte kontakten efter semestern. Min sambo tyckte till en början att det visst kunde vara okej att de kunde fortsätta ses. Han var inte förälskad/kär. Men, han var öppen för allt som kunde hända i framtiden.
Tyvärr så klickade det inte alls för sambon. Han ville inte fortsätta ses, och hon verkade vilja mer är han.
Sambon kände ett ansvar att tala om detta för henne så snart som möjligt. När han talade om för henne vad han kände, blev hon ännu mer påträngande.
Jag fanns med i bakgrunden under denna tid. Men bara som en vän. Jag var gravid med Saga och hade precis separerat från mina barns pappa. Så nej det stämmer, det var inte jag som ”tog honom ifrån henne”.

Det påstås som jag har tolkat det att dina föräldrar insisterade på att följa med dig till det skyddade boendet och polisen accepterade det. Därefter troddes det att de hade läckt ut information till dig. Tänk om tyskan hade släppts fri p g a att din pappa fick sin sak igenom. Då skulle du väl ha en hemlig adress nu utan att ens din familj skulle få veta var du bor?

Det stämmer att min familj följde med mig till det skyddande boendet. Jag hade vägrat åka dit annars.
Det stämmer INTE att de läckt information till mig.
O jag förstår inte riktigt vad min pappa skulle kunna ”fått igenom” så att tyskan hade satts på fri fot.
Men hade tyskan blivit frikänd i rätten av någon anledning så stämmer det att vi hade levt så skyddat att inte ens min familj vetat om vart vi bodde.

Sett efteråt skulle det då absolut ha varit bäst att du hade ett totalt skyddat boende och blev noga informerad om varför, att det handlade om en rättegång där dina minnesbilder (inte vad du har hört av andra) var viktiga. I så fall kunde det ju inte ifrågasättas vad du själv mindes.

 Om jag fått informationen om VARFÖR en total isolering var nödvändig i mitt fall så kanske jag hade gjort det. Men, jag fick inte den informationen.
Att hålla ett brottoffer isolerad på det sättet är inte mänskligt någonstans då man redan har tusen saker att bearbeta utan att vara med om ett till trauma (isoleringen).
Så det består av en vågskål- att börja ta sig ur traumat och ha sina nära omkring sig för att bearbeta det som hänt- El- Fortsätta traumat för att gärningsmannen/kvinnan ska få sitt straff.

Hej ! Kanske en liten påträngande fråga, men vad hade Saga för sjukdom ? Vad blev det för komplikationer ?
Kram

 Saga hade en tunntarmsattresi. Det betyder att när hon föddes så hade hon ett stopp i tarmen. Läkarna öppnade henne när hon var 1 dag gammal, för att laga det som var fel. Då såg de att det var mycket tarm som var infekterad. Inte bara stoppet. De fick ta bort 20 cm av hennes 100cm.
Så efter det levde hon med något som kallas ”kort tarm”.
Det var tunntarmen som de tog bort stora delar av. Tunntarmens uppgift är att ta upp näringen vi får i oss och omvandla den till energi som vi behöver i kroppen. Eftersom Sagas tunntarm var näst intill obefintlig så var henne chans till näringsupptag i princip noll.
När hon någon gång fick i sig något, så låg det ganska snart i blöjan tillsammans med massa illaluktande slem.
Detta gjorde att för att Saga skulle överleva så var hon tvungen att få näringen till kroppen på annats sätt.

Vi fick ge Saga dropp varje natt i hela hennes liv för att hon skulle klara sig.

Vad härligt det är med barn.

Igår var jag i en lekpark. Där fanns det en grupp barn som jag träffat vid några tillfällen förut. De tycker mycket om Julia och lekte mer än gärna med henne.
Ena tjejen frågade mig ”är det ditt första barn”.
Nej, sade jag. Det är mitt tredje barn.
Vart är dina andra barn fråga hon då.
De finns inte här på jorden längre. De är döda, så de är nog änglar uppe i himlen sade jag.
”Jaha” konstaterade hon. Sen tog hennes bror över. Han visste mer än sin syster. Så han sade:
Jag vet att det var en tjej som var dum mot dem så att de dog. Men, vad hände med dig?
Jag berättade att hon var dum mot mig med. Men att efter att jag legat på sjukhus ett tag så mår jag bara bra igen.
Killen visste också att man inte behövde vara rädd för tjejen längre. För hon satt ju i fängelse på livstid och skulle inte komma ut. Hon skulle dö i fängelset.

ååå vad jag önskar att det var sant. Å vad jag önskar att jag kunde säga så till Julia också. Att hon skulle dö där hon nu satt. Men, tyvärr… så kommer hon komma ut igen.

Vad skönt det kändes att prata med barnen om det. Det blir så ärligt naturligt och äkta. De lindar inte in något. Utan de frågar precis vad de vill, och säger precis det de känner i hjärtat.
Självklart så pratar inte jag med barn om detta om jag inte vet el förstår att det är okej med deras föräldrar. Jag tycker att det måste få vara deras beslut hur mycket de vill berätta.
Men ärlig är jag alltid mot barn. Så frågar de om Max och Saga så lindar inte jag heller in det. Utan jag säger att de är döda. Sen får man anpassa resten efter situationen och det enskilda barnet man pratar med.

Hej modiga tjej!

Jag har precis köpt din bok och ligger bara på sidan 35 än så länge. Men en sak som jag undrar över är varför den är skriven i tredje person och inte första?

 Jag förstår din fråga!
Eftersom jag själv inte kunde berätta om vissa saker. Hela händelseförloppet i hallen, hur det var när min sambo kom hem, hur det såg ut när jag och barnen bars ut från huset, hur allt var när jag var nedsövd och hur jag betedde mig när jag vaknade. Så var vi tvungna att ha med en tredje person i boken. Någon som kunde berätta om saker som jag upplevt men inte kunde berätta om. Det blev min pappa som fick ta den rollen. Han fick vara med och skriva boken tillsammans med Magnus och mig. O för att de inte skulle blir rörigt att följa med i två perspektiv samtidigt så skrev vi boken i tredje person.

 Hej Emma!
Hoppas att jag inte ställer en obekväm fråga till dig.
Det jag undrar över är: När började du läsa om tyskan i media och när fick du se henne för första gången på bild?
Ha en skön och solig helg!

 Ingen fråga är obekväm att svara på. Så det är ingen fara alls.
När jag kom hem från det skyddande boendet så började jag läsa tidningarna. Detta var alltså i slutet av April. Det stod en del om tyskan. Så det var första gången jag läste om henne.
Bilder såg jag inte förrän långt efter rättegången. Även om de var ”blurrade” (suddiga) i tidningarna. Så fick mina syskon titta igenom alla, och ta bort dem innan jag tittade.
Innan rättegången var jag livrädd för vad jag skulle få se. Under rättegången hade jag ju henne i samma rum. O efter var jag inte intresserad av en bild i och med att jag sett henne i verkligheten. Men, då gick det ju inte att undvika längre eftersom tidningarna tog bort det suddiga i bilderna när hon var dömd.

 Kan inte du bli fruktansvärt ARG ibland? Jag blir det, tex när jag ser denna underbara bild på detta fantstiska barn. Då kan jag bli otroligt arg, för att dom blev mördade. Så vansinnigt vansinnigt, och så otroligt onödigt. Jag är väldigt arg, för deras och för din skull, vilket hemskt dåd att utföra. Hur kan man göra så? Vad ARG du måste vara. Att inte Julia har storesyskon på plasts för att ta hand om henne på skolgården liksom, att CS bara tog dom. Jag är arg och mycket ledsen för er skull.

 Nej, jag blir inte arg. Det tillhör inte min normala natur att gå och vara arg på saker och ting. Så ilska är en känsla som ligger ganska långt borta för mig.
Men, jag blir ledsen och uppgiven ibland.
Varför barnen? Det var ju jag som hade valt min sambo. Det var ju jag som tog det hon ville ha. Barnen hade ju inget val även om de lärde sig att tycka om honom de också.
Idag vet vi (jag och sambon) inte om vi kommer skaffa fler barn. Det beror på mitt mående när jag är gravid.
Det kanske kan få Julia att bli besviken på oss senare. Att hon haft två syskon, men aldrig fått träffa dem. För… de flesta ensambarn önskar sig någon gång i livet sig ett syskon.

Vi gratulerar
Vi gratulerar
Vi gratulerar våran Saga idag.
Med blommor och med blader, vi gör henne glader.
Vi gratulerar våran Saga idag.

5År bli min ängel idag.

Om ett år hade hon lämnat förskolan och börjat i förskoleklass.
Det känns helt overkligt. Hade jag verkligen haft så stora barn?

Jag minns den enda födelsedag som Saga fick uppleva. Hon tyckte nog att det var lite läskigt med all uppmärksamhet.
Jag hade valt att ha två kalas. Ett för Max på hans födelsedag och ett för Saga på hennes. För mig var det viktigt att de kände att det var just DERAS dag. Även fast de fyllde så tätt inpå varandra.

Jag önskar så att jag hadde fått väcka dig med en sång idag min prinsessa.

Tack så jättemycket fina ni för alla gratuelationer på min stora pojkes födelsedag. Jag önskar så att han kunde se dessa och förstå hur speciellt han är.

Nu till några frågor:

Hej Emma. Jag undrar lite över vad du gjorde innan du fick dina barn. Gymnasieutbildning o jobb osv..?

Jag hade precis slutfört min gymnasieutbildning och var färdig banskötare. Jag hade planer på att kanske fortsätta till förskolelärare.
Jag fick en tjänst på en förkola som resuch till några tjejer med downs syndrom direkt efter utbildningen.
Tjänsten på förkolan vara bara på deltid, vilken gjorde att jag hade tid att fortsätta min tjänst på Mc Donalds som värdinna som jag hade haft i 3 år.
Bara några månder efter att jag fått tjänsten på förskolan blev jag oplanerat gravid. jag blev så fruktansvärt dålig så jag kunde tyvärr inte fortsätta den.

 Stämmer det att din pappa sålde filmrättigheter till tv4 att filma dej när du låg nersövd på intensiven?

Men, oj vilken mystiskt rykte. Nej, det stämmer verkligen INTE.

Vad är det för en dag?
Vad är det för en dag?
Jo, det är ingen vanlig dag för det är Maximilians födelsedag!
Hurra!
Hurra!
Hurra!

Ja, idag blir jag mamma till en 7-åring. En skolpojke!

Dessa födelsedagar är fyllda med både glädje, sorg, skratt, gråt och många många minnen.
Även om Max bara fick fira 3 födelsedagar i sitt liv, så sitter dessa födelsedagar djupt rotade i mitt minne. Tyvärr fick han inte fler här på jorden. Men, jag firar honom ändå.
jag föreställer mig att han ser och känner vad jag gör. För även om hans kropp inte finns här, så är minnet av honom värt att firas.

Jag och Julia åkte till kyrkogården i Arboga idag för att fira.
Med oss hade vi en ballong som jag skrivit ”Grattis Maximilian-7år önskar mamma, Thomas och Julia.”
Jag hade också med mig ett litet paket.
Jag bytte även ut bilden som vi har stående hos dom hela tiden. För att det skulle se fint ut nu på födelsedagen.
Bilden jag ställde dit var denna:

Önskar så att jag hade fått fira denna födelsedag med honom. Få honom att känna sig sådär extra speciell. För det fanns verkligen inga fler som han. Han var och ÄR alldeles unik.

Jag älskar dig Max
Ha den äran och stort grattis önskar jag dig på din dag.

När jag började på gymnasiet hamnade jag i samma klass som några från Arboga och dom sa att Tyskan hade haft något slags gömställe uppe i skogen? Nu när jag har läst genom din blogg har jag inte sett dig ta upp det någon gång och det verkar ju högst osannolikt eftersom hon bara var i Arboga över kvällen? Vet du om hon hade något ställe där i skogen eller inte?

Jo, det var prat om någon koja.
Det utreddes av polisen, men det blev inte mer av det.
Det fanns visst en koja på det stället. Men att tyskan hade använt den gick ju inte att besvisa.

lite nyfiken bara, ni visar inte bild på minstingen, är hennes namn fingerat? jag är bloggare, men skulle aldig lämna ut mitt barns namn på min blogg, inte ens fingerat, pga att jag har ovänner

nej, Julias namn är inte figerat. Hon heter Julia, och anledningen till att jag inte visar bild på henne är för att jag vill att hon ska hållas borta från media tills den dagen hon eventuellt själv vill vara med av någon anledning.
Jag är också rädd att hennes egen person glöms bort om jag visar en bild på henne. Hon kommer att bli jämförd med Max och Saga, och jag vill att hon ska få vara sin egen.
Hon ska alltid vara stol över att vara Max och Sagas lillasyster. Men, jag vill inte att hon växer upp som ”lillasystern” utan som Julia.

Här om veckan hände det…………..

Julia och jag var påväg ut. Jag skulle klä på henne, och hade lagt kläderna hon skulle ha på golvet. Jag tog tag i henne och skulle börja med att sätta på henne en tjock tröja. När jag släppte henne för att ta tag i mössan som låg en bit ifrån mig så vände hon sig om så att jag bara såg ryggen.
När jag tog tag i henne och skulle vända henne mot mig igen, så såg jag Saga i henne.
Det var inte som att Julia hade förvunnit. Men, det var helt säkert Saga också som satt där framför mig och log.
Jag blev häpen över vad jag såg, och blinkade nån extra gång. jag tror till och med att jag tittade bort för att känslorna blev så starka. Men, när jag tittade dit igen, så såg jag Saga igen.

Först stack det till i hjärtat. Men, efter någon tiondels sekund så hade jag vant mig. O en våg av värme spred sig i hjärtat och i magen.

Visst har jag vetat om förut också att systrarna är lika. När jag sett på kort från när de var små, så har jag fått påminna mig själv om att skriva datum på korten så att jag inte blandar ihop dessa.
Nu var det första gången som jag utan att se på kort kunde se likheten. El snarare, så kunde det lika gärna ha vart Saga som satt där med mig på hallgolvet.

Efteråt så kändes det som att jag fått en present. Ett litet besök av min äldsta dotter. Jag njöt när jag gick ut på promenaden. O i vagnen satt ju Julia o ingen annan är hon själv.

Saga när hon var i Julias ålder