Jag ville höra ifall du har någon föreläsning eller liknande i stockholm?

 Jag har en föreläsning i Haninge 1.a oktober. Efter det KAN det möjligtvis bli en i Täby, men det är inget bestämt än.

 Kan det ha varit så att hon redan befann sig i huset när ni kom hem och det är därför du ser henne på trappsteget och inte hör någon dörrklocka??

 Nej, jag öppnade dörren och hon stod utanför. Hon fanns inte i huset innan det.

 Jag undrar hur du återställt dig från de skador du fick. Har du rehabliterat dig från skallskadorna och hur länge var du gipsad i armen?

Har du några men idag från det du utsattes för?

 Min arm var bara fixerad fram till vi lämnade västerås för att åka till det skyddande boendet. Jag var aldrig gipsad. Men de hade lindat mig hårt.
Mina skador gav tack och lov inga stora men. Jag har nyss opererat mig för en hörselnedsättning. Men, resultatet på det får jag inte förrän i september. Jag tycker dock att jag hör bättre.
Jag har kvar tinitusen men det är det enda fysiska jag har kvar.

 Hur kan du fortsätta hänga ut ditt liv på nätet? Det tycks ha varit en av anledningarna till det som hände din familj. Sjukt.

 Jag har aldrig haft för avsikt att ”hänga ut” mig själv.
Jag fortsätter blogga pga att det hjälper mig i mitt sorgarbete.

 Jag lyssna på ett förhör som finns med dig på en annan blogg där du säjer att några andra tyckte att det var onödigt att du skulle prata med barnens far om begravningen.
Vilka var de andra och varför ansåg de att det inte behövdes att du samspråka med Niklas inför begravningen?

 Jag minns inte vilket förhör du pratar om. Men, jag tror att anledningen till att de tyckte att jag inte behövde prata med Nicklas var att de redan hade kontakt med honom. Jag fick inte veta det förrän efteråt. Men, min pappa och Nicklas hade kontakt långt före jag fick träffa honom. Inte för att planera begravningen. Utan för att hjälpas åt inför dagen det skulle bli aktuellt att prata med mig om begravningen.
Det de egentligen sade till mig var att jag inte behövde prata med Nicklas riktigt än.

Hej!

Jag har sett dig i tidningarna och bla efterlyst.
Första gången i dag jag läser bloggen.
Undrar, vad menas med titeln ” varför gråter inte emma?
Har du inte gråtit så mycket eller vad?

 Titeln är en citerad fråga som många ställt till mina vänner, bekanta, journalister. ”Varför gråter hon inte?” För normen säger ju att man ”ska”gråta när man är ledsen.
Om jag har gråtit el ej kan du läsa i boken.

Tycker du verkar så kall, likgiltlig, rätta mig om jag har fel…..
Skulle gärna vilja veta hur du tänker?

Vad synd att du uppfattar mig som kall och likgiltig. Det kan kanske finnas fler som uppfattar mig så. Men så är livet. Jag står för den jag är. O enligt mig är jag inte kall och likgiltig. Jag rekommenderar dig igen att läsa boken för att ”lära känna mig” bättre. Den kanske också kan besvara dina frågor bättre.

Har du någon pskykisk sjukdom, eller äter du någon medicin?
Tycker du verkar avtrubbad?

Nej, jag äter inga mediciner och jag har ingen sjukdom varken psykisk el fysisk.

eller är det bara så enkelt att du har gått vidare?

Att gå vidare kan man göra på olika sätt. Jag har gått vidare i livet. Jag står inte och stampar på samma plats som för tre år sedan. Men, jag är, till stora delar, den jag var innan. Lite av mig själv fattas, och det beror ju på förlusten av Max och Saga. Men, jag är ju fortfarande en värdefull person. Så jag skulle svika mig själv om jag slutade leva.

Eller hur är det möjligt att fixa att skaffa ett nytt barn efter så kort tid? eller blev det din räddning?

 Julia var inte planerad. Vi hade tänkt att vänta lite. Inte för att vi inte ville ha barn el var rädda att skaffa barn. Utan för att vi ville ordna upp vår tillvaro lite mer innan vi utökade vår familj. Men, när Julia fanns där i magen, så var hon sååå välkommen och vi blev glada. Vi ville blir föräldrar och det är möjligt just för att vi båda var fullt medvetna om att Julia skulle få bli sin egen individ utan att på något sätt ersätta el jämföras med Max och Saga.

Har några saker jag undrar över hur kände du när du fick veta att du var gravid trots p-piller?

Oj, det var verkligen en chock. Det står om tillfället i boken. Men jag kan berätta här att jag blev jätteglad. Men, samtidigt orolig över vad sambon skulle säga/tycka.
Jag tog ju p-piller för att vi tyckte att vi skulle vänta lite med barn. Men det kändes lite som att ”det var meningen” när Julia blev till iaf.

Hur kom det sig att du blev gravid även om du hade tagit p-pillrena i rätt tid och allt?
Själv blir man lite fundersam hur säkert det egentligen är.

 Jadu, säg det. Jag blev chockad. Man tror ju inte att sånt ska ske. Men, ibland biter inte preventivmedel på kvinnan. Det kan handla om hormoner, sjukdom, slarv och många andra saker.
Jag och sambon VET att jag inte slarvade. Men, vi ältar inte, utan välkomnade barnet vi väntade. För hon var ju välkommen ändå såklart.

 I bloggen/boken skriver du att du är rädd för att öppna dörren ifall du inte vet vem som står utanför och så, men jag tänkte på hur jobbigt har det varit för Thomas? Hade jag hittat min pojkvän så som han hittade dig och dina barn hade jag hållit andan varje gång jag skulle öppna ytterdörren i framtiden och säkert stå och tveka tills jag samlat mod att gå in..

Kram!

 Ja, Thomas har haft det jobbigt. Han har gått i terapisamtal och fått hjälp med den saken. Idag är det lättare och han vet hur han ska hantera det.

Hej Emma!
Har du påverkats av de skador du fick till att bli en annan person idag än vad du var tidigare?
Kan det vara någon hjärnskada som ligger till grund varför du inte gråter över förlusten av dina barn?
Du behöver inte svara på frågorna om du tycker de är för gåpåiga.

 Skadorna har inte gjort mig till en annan person än den jag var förut. Inte enligt mig själv iaf., och det är ingen i min närhet som gjort antydan till att jag har förändrats på något sätt.
Däremot har jag ju många nya erfarenheter i ryggen nu. DET har gjort mig till en mycket fattigare och rikare människa på olika sätt. Fattigare för att Max och Saga inte finns. Rikare för att jag har kunskap om områden som jag inte ens nosat på innan händelsen.
Så allt har självklart format mig. Men ”stommen” i mig själv är densamma som innan.

 går det inte få läsa din gamla blogg som togs bort

 Enda stället den finns på är i förundersökningen. Jag har lovat tidigare att ta fram den och visa er. Men, jag har tyvärr inte haft tid till det. Men häng på här! En dag kommer den nog.

 Grattis till jobbet! Nu blir man ju nyfiken… Vill du berätta vad det är? Är det bara nu över sommaren eller ett fast jobb?

 Tyvärr så kan jag inte berätta vad det är jag jobbar med. Jag har som sagt sekretess och det gäller ju även vart jag jobbar.
Jag kommer bara att ha anställningen nu under sommaren tyvärr. Sen till hösten för vi se vart jag tar vägen :0) men ni får följa med mig vart jag än tar mig här på bloggen.

 Apropå datorer och alla medlemskap man kan ha, på 118100, facebook, stayfriends, twitter m m. Det var ju på sådant hon kartlade en stor del av ditt liv. Jag tror numera att man själv måste vara medlem (åtminstone på stayfriends är det så, jag kan inte längre se vilka av mina f d klasskamrater som är med där eftersom jag valt att inte vara medlem) för att kunna kartlägga folk hur som helst. Vad synd att det var lättare förr. Har du avsagt medlemskap på vissa sådana sajter nu? Ångrar du att du var medlem på så mycket tidigare?

 Jag har inte avsagt mitt medlemskap. Men jag använder inte många av dessa sidor.
O eftersom jag har sekretess går det inte att få fram min adress iaf.
Nej, jag ångrar inte mitt medlemskap någonstans. Jag ångrar inget för inget var mitt el någon av mina näras fel. Det är BARA tyskan som kan ångra saker hon gjort.

Hej emma!
Din dotter saga fick dropp varje kväll,
Var det viktigt att hon skulle få dropp regelbundna tider?
Vad skulle kunna hända Saga om du missade att fixa droppet en kvart utöver den regelbundna tid som var klockan 19?
Vad led hon av?

 Saga led av tunntarmsatresi. (en förträngning på tunntarmen). Hon kunde inte tillgodose sig näringen hon fick i sig av maten. Så hon var tvungen att få dropp för att inte svälta ihjäl.
Hon fick dropp mellan 19-07. Vi hade bestämt den tiden pga att hon ändå sov då, och det var lättare att ha dropp-påsarna bredvid hennes säng då. Sen kunde hon röra sig obehindrat resten av dagen.
Om hon av någon anledning inte skulle få droppet på natten så skulle hon bli trött och hennes kropp skulle skrika efter energi. Ungefär som när vi bli hungriga. Vi skulle inte heller klara oss utan mat ett dygn utan att känna oss lite ”mossiga”. Precis det skulle hända Saga.
Hon skulle inte avlida om jag missade det en natt. Men hon skulle må fruktansvärt dåligt och bli uttorkad fort. Så det var viktigt att jag gav det till henne. Tiden var däremot inte viktig. Det var mest för att det passade oss i familjen bäst att ge henne det då klockan 19.

 Hej igen.
Det var jag som frågade ang din sambo och att han inte vill ”synas”. Fick känslan av att jag var otydlig och du missförstod. Jag menade egentligen inte nu utan när, under och precis efter händelsen. Menar också trycket från media etc. Hur ni hanterat det nu efter är ju något helt annat. Vet inte om min fråga blev tydligare men men.

 Min sambo hade själv inget behov av att prata med media i ett tidigt skede. O han visste ju inte alls hur jag skulle ställa mig till den frågan om jag vaknade. Så det var naturligt för honom att ”ligga lågt” när det gällde den frågan.