Jag är en människa med ett stort sömnbehov. Jag har skrivit om detta förut. Men tar upp det lite igen.

Eftersom jag jobbar heltid nu, så träffar jag Julia väldigt lite. Ibland sover hon när jag går på morgonen och när jag kommer hem på kvällen. Beroende på hur mitt schema ser ut.
Detta gör att jag under mina lediga dagar INTE ”sover ut” för att orka med nästkommande jobbperiod. Jag ger istället sambon sovmorgon och går själv upp med henne. Den där stunden på morgonen med välling och mys i soffan är så stilla, lugn och underbar. 
Att ta tillvara på tiden på ett bra sätt har verkligen fått en ny innebörd. 

Men, jag tycker fortfarande inte om att leka. Jag sitter gärna med när Julia leker. Tex i sandlådan el på golvet. Men jag gör gärna något annat när hon kommit igång med lekandet. Jag lägger mig i soffan och kikar ned på henne när hon sitter där och plockar med klossarna. Jag SER hur det rör sig i hennes huvud när hon funderar över olika lösningar på problemen hon får när hon skapar något. 

Morgonmyset är något jag längtar efter numera. Inte sovmorgon.
Tänk vad livets njutningar kan förändras.