ååå vad jag har det mysigt. Vi bor hemma hos mamma och pappa nu.
Alla tre syskon (med sambos) har fått en barnfri eftermiddag.  (igår).
Vi åt god mat, bowlade och umgicks utan barnen.
Mamma och pappa fick prova på att ha alla tre barn barnen samtidigt, det hade gått galant.

När vi kom tillbara så grilla de vi och fortatte umgås. På kvällen när barnen lagt sig så spelade vi sällskapsspel och det blev ganska sent.
Julia aggerar lite storasyster när hon träffar sina små kusiner.
I förrgår började hon gå ordentligt och nu känner hon sig nog lite stor jämfört med de små som precis har börjar krypa/ställa sig mot saker.

ååå vad jag njuter när familjen är samlad. Det är så viktgit för mig och jag uppskattar mina nära så otroligt mycket. Självklart landar samtalsämnet ofta på barnen och händelsen.
Igår diskuterade vi tillexempel visningen av barnen. Några av oss var ju inne och såg barnen, och vi har olika uppfattaning om de var sminkade el inte.
Sjuksköterksan som höll i visninhen har sagt själv att de aldrig sminkar kropparna. O för oss som inte sett så många avlidna är det svårt att avgöra. Tyvärr så förändras ju kroppen ganska snabbt efter döden.
Men, kanske är det så, att det nog är lättare för vissa av oss att tro att de var sminkade än att tro på att kropparna hade blivit så förändrade. Vi ville ju ha vår Max och vår Saga precis som de var.

Korten som vårdpersonalen tagit på barnen i visningsrummet, för att jag skulle förberedas för vad som väntade mig i rummet, finns kvar. Jag har funderat många gånger på om jag ska se de igen. Men jag tror faktiskt att jag låter bli. Jag vill minnas dem som de var när de levde.