Nu är mitt sommarjobb slut. ååå vad jag har trivts, det gör lite ont i hjärtat att lämna. Men jag hoppas på att få komma tillbaka någon gång i framtiden.

Sommaren har inneburit en del restid för mig. Jag har hunnit lyssna mycket på radio under den tiden. En låt som säkert spelats ett tag, men som jag nu först har lyssnat på texten på är Chris Medinas ”What are words”.
Lyssna gärna på den på you tube.
I videon på you tube kan man se han själv, och hans fästmö. De träffades, var kära, förlovade sig, och var påväg att gifta sig. När någon hände.
Tjejen var med om en olycka. Hon blev så skadad att hon blev invalidiserad.

Varför berör den mig så mycket då?

Jo, det skulle kunna ha vart jag.
De 15 slagen kvällen den 17:e mars hade kunnat orsaka vilka men som helst.
Det kunde vart jag som satt där i rullstolen och aldrig mer kunnat förmedla mig.
Vem hade älskat mig då?
Jo, alla som älskade mig innan, är ju det självklara svaret. Men… vem hade ORKAT med mig då?
Den jag främst tänker på, är ju min älskade sambo.
Hadde han orkat? hade jag blivit ensam? hade jag velat att han stannade upp i livet vid min sida?
Det är inte så självklart för alla.
Man måste nog tänka efter en gång till.
jag och sambon har inte ältat frågan. om och ifall är ord som vi passerat. Vi lever i nuet. Uppskattar dagen som den är.

Jag är glad att jag fick dela Chris Medinas historia, och jag är glad att den finns män som han.
Jag tror att min sambo gjort likadant. Men, jag är så glad för allas skull att vi aldrig kom dit.