Nu har jag vart till doktorn och är från och med idag bara sjukskriven 50%.
Jag vill så gärna komma ut i verkligeten igen och göra det jag tycker om att göra. Det vill säga, jobba och komma ut till er och föreläsa.
Men, jag vet att jag måste lära mig av mina misstag innan jag kör på för fullt igen. Så därför börjar jag med halvtid.

Min psykolog sade till mig att han misstänkte att det kunde vara så att jag visst har massa kvar att bearbeta och smälta ifrån ”händelsen” och tiden efter. Även om jag inte tror det och ingen av oss kan sätta fingret på VAD det är.
Detta upptar energi ifrån allt jag vill göra till vardags. Så jag KAN inte köra på 100% för det som är kvar efter händelsen upptar en viss procent och gör att jag måste acceptera att ”bara” orka med det som finns kvar.
Varför vill man orka så mycket då?
Jo, jag vill orka mycket för att jag gjorde det innan händelsen. Det fanns inget som sade ifrån då.
Så, det jag håller på med nu, och har kommit väldigt långt med redan, är att acceptera att jag INTE är samma Emma som innan.
Jag kommer inte heller vara samma Emma om ett år, för allt som händer i livet formar mig och gör att jag kanske får nya värderingar och tankesätt.

Samma ögonblick som sjukskrivningen gick ned till 50% så gjorde jag min första radiointervju på länge.
(Det visar kanske hur svårt jag har för att ta det lungt.)
Igår var jag med i P4 västmanland.
Ni kan lyssna på det om ni går in på P4 vastmanland- eftermiddag i P4 västmanland-Måndagsgästen
(av någon anledning kan jag inte länka här)