På morgonen har jag vart till psykologen. Det känns fortfarande bra, och jag tror faktist att det ger mig något den här gången. han säger inte så mycket. Men, han lyssnar, och jag vet att jag kan säga vad som helst till honom utan att han berättar det för någon annan. Jag är ingen tänkare, jag kommer bara fram till saker när jag pratar. Så han får fungera lite som ett öra just nu. En av er läsare skrev att moteden han ville prova på mig var en mycket bra metod, och det tvivlar jag inte på. O jag ska ta till mig det du säger om varför jag kanske inte vill prova någon metod alls. jag ska ta till mig det och ta upp det med honom nästa gång vi ses och se vad han har att säga om saken.

På Eftermiddagen så var jag till min läkare och blev sjukskriven 50% igen. Jag orkar tyvärr inte mer än så än så länge. Att vara syselsatt på halvtid är precis vad jag klarar av.
Jag skulle iväg och träna ikväll, men jag tror jag hoppar över det. Jag är trött och lite förkyld. Jag är iaf fortfarande glad att jag sluppit magsjukan.

En fråga och ett svar:

Visste du att hela rättegången och bilder låg ute på The Piratebay förut? Tycker det är lite hemskt när andra ska se någon annans barns obduktionsbilder. (Nej, jag har inte gjort det!!)

Ja, jag vet att de låg ute på den sajten, och kanske fortfarande gör. Tyvärr så läckte obduktionsbilderna ut på nätet på andra ställen också. Så man kan hitta dem på de mest konstiga ställen. Så jag är försiktig när jag surfar runt. Jag har ännu inte sett dem, och jag hoppas att jag slipper göra det även i framtiden.
Jag tycker det är fruktansvärt att de bilderna finns som offentlig material. Föreundersökningen för övrigt har jag inget emot att vem som helst kan läsa, och bilderna på mig är helt okej. Men, VAD finns det för relevans i att bilderna på mina döda barn ska kunna ses av vem som helst? Jag hade önskat att dessa hade sekretessbelagts och endast setts av de som var tvungna att se dem av juridiska anledningar.
Jag läste inte förundersökningen alls förrän rättegången var över och jag kunde få min advokats papperbilaga. Innan jag tog över de 3000 sidorna så bad jag henne dra ut de sidorna på mina barn, så jag slapp se. FUP.en fanns annars bara på skiva, och där gick det inte att ta bort bilderna.