Nu har snart hela helgen gått. Vi har tagit det lungt och umgåts med familj och vänner. Vi njuter av att vara friska.
Vi börjar närma oss årsdagen, och det känns i kroppen. Utan att direkt tänka på det aktivt så finns känslan där. Det har nog att göra med årstiden, mörkret som sakta bli till ljus, snön som börjar förvandlas till vatten och fåglarna som ibland kvittar utanför föstret. Det var nu, med alla förhoppningar inför våren och sommaren som mina ben slogs undan under mig. Det var nu, när man trodde man hade den mörkaste tiden bakom sig, det helt plötsligt blev ännu mörkare.  

Årsdagen kommer jag ägna åt att hedra Max och Saga precis som jag gjort alla andra år. Precis på klockslaget 19.07, 4 år efter händelsen, så kommer jag befinna mig på en fotbollsplan i Arboga och sända upp ljusballonger till Max och Saga. De som vill delta är varmt välkommna. 
Jag har tidigare år uppmanat folk att inte ”bara” komma för mina två änglars skull, utan för att kanske hedra alla i sitt liv som de saknar på något sätt.
Detta år kanske det har en alldeles speciell betydelse eftersom det uppenbarnligen hänt väldigt mycket i den lilla staden där jag växt upp. 
Det är många frågor som fortfarande hänger i luften, vad hände egentligen med mamman och det lilla barnet som hittades i sin lägenhet? Hur uppkom branden vid ”nalles” O varför väljer unga människor i vårt sammhälle att avsluta sitt liv så plötligt?
Även om jag inte alltid befinner mig så nära Arboga längre, så ligger den lilla staden mig vart om hjärtat och vart jag än befinner mig så är det alltid ”hemma” för mig. O jag vill därför uppmana mina medmänniskor att komma till ”meken” den 17:e Mars kl 19.07 för att sända upp risballogen och ha en stund då vi kan reflektera över livet och vara nära de vi älskar.