Läget här hemma just nu är oväntat bra. Lillskrutt har inte spytt på jättelänge, det var där tidigt på morgonen hon kastade upp ca 6 ggr, men efter det har hon druckit, ätit, sprungit runt runt, åkt rutchakana, och dansat. Jag håller tummarna för att det fortsätter såhär. Just nu sitter hon o skinnfotöljen (en bra idé om man inte ska behöva tvätta soffan senare) o tittar på teletubbies.

Jag tänkte berätta om några reflektioner jag gjort tillsammans med andra människor de senaste dagarna. Jag vet inte varför, men ofta får jag samma sort frågor om samma saker under väldigt kort tid. Kanske är det för att jag själv utstrålar något som gör att folk just tar upp ämnet el så är det något helt annat.
Denna gång var det om just anstalter ”fängelser”.
En vanlig uppfattaning är ju att de har det ganska bra där, att de har mer rättigheter än skyligheter där innanför gallren. Att de äldre på de olika boendena faktist har färre människor som reagerar vid missförhållanden än de som är dömda för något.
Jag vågar inte uttala mig så starkt om den frågan, jag har varken jobbat el vart särskilt mycket på något äldreboende, och jag har heller aldrig personligen befunnit mig på en anstalt.
Men, ja, jag kan till viss del förstå poängen. Jag tyckte innan vår ”händelse” och jag tycker även idag, att vi daltar aldeles för mycket med våra kriminella i samhället. Jag tycker absolut att de ska få vård, men jag tycker också att det borde finns någon slags tacksamhet för att göra sig förtjänt av vården då.
O vi brottsoffer då? Vad har vi för rättigheter? Vi ska helst sitta på vår plats i rättsalen och hålla god min utan att visa varken ilska,sorg el någon annan känsla. Gå in i en rättsal så kan jag lova dig att du kan ta på luften eftersom den är så full av laddade känslor.
vad var det som gjorde att tex jag inte fick tilltala tyskan under rättegången? jag lämnade till och med in ett papper på vad jag skulle säga, och bad om lov. Men HON fick tilltala mig utan att be om lov, och blev inte ens tillsagd efteråt. Är det meningen att man ska behöva bryta mot reglerna för att få sin vilja fram? Jag trodde inte att det var så Sverige var uppbyggt…
Efter rättegången så ska vi brottsoffer vara ”nöjda” med domen. Visst, jag är nöjd att hon sitter där hon sitter, jag behöver inte vara rädd att hon ska försöka igen, men efter avslutad rättegång, när domen vunnit laga kraft, släpptes jag helt. Rättssystemet har en plan för den som gjort brottet. Men ingen för brottsoffret. Det är synd, för alla brottsoffer orkar inte ta tag i livet själva efter att ha vart utsatt för ett trauma. Jag orkade det tack och lov. Mycket pga min familj. Men, tänk de som inte har någon familj att vända sig till då denna står där och bör vara ”nöjd”.
Brottofferjouren försöker hjälpa, stötta och fånga upp. Men, det finns inte tillräckligt med pengar tyvärr. Det finns många eldsjälar som jobbar ideelt med att vara en medmänniska, jag har träffat några av dem o de är underbara allihoppa. Men det finns på tok för få och för lite pengar för att VERKLIGEN göra skillnad. Min önskan är att det ska läggas mer resucher på brottoffret än förrövaren. Låt oss bli starka individer som kan använda vår erfarenhet till något bra, som att tex bekämpa fortsatt brottslighet el stötta andra i liknande situationer.