Nu blir det mycket tjat om den här magsjukan. Men jag vill bara uppdatera lite hur det ser ut här hemma. Julia spyr ca 1 gång o dagen och där emellan mår hon oftast bra, busar, dricker och äter. Hon sover lite extra mycket, men vem gör inte det när vi är sjuka. Jag ringde nyss dagis och sjukskrev oss resten av veckan. Lika bra att hon får bli helt återställd och har kunnat börja äta ordetligt igen innan hon ska iväg och busa med kompisarna igen.
Här hemma går vi i pyjamas el mysbyxor mest hela tiden.
Tyvärr har sambon också åkt på något, så just nu passar jag upp på båda två så mycket jag får. Undras om det är något typiskt manligt att vilja klara sig själv. Jag får ju knappt hämta ett glas vatten till sambon även fast jag redan står ute i köket.

En  frågar från er tänkte jag svara på idag:

Men jag har en fråga som jag inte kan släppa, du hade två katter vid händelsen för det hela, hur gick det för dom? Jag är en otrolig kattvän, och kan inte släppa tanken på det… 🙂

Ja, det stämmer att vi hade två katter. Både två var inne vid ”händelsen”.
Den ena katten hade jag med mig till huset. Hon heter Bimbo och är 7 år. Jag skaffade henne alltså året innan Max kom till världen. Hon har följt mig genom både glädje och sorg. Vi har flyttat många gånger tillsammans hon och jag. När barnen kom så accepterade hon dem som något självklart. Hon har stått ut med drag i svansen och att bli behandlad som kudde många gånger. När jag var gravid stod jag inte ut med kattlådans lukt, så hon flyttade hem till min mormor en kort sväng. Hon är min ständiga följeslagare och bästa vän.
Jag har dock aldrig haft henne försäkrad. När min väns katt blev sjuk för några månader sen och de tvingades betala 7000 för operationen insåg jag att jag måste försäkra min fyrbenta vän. OM det skulle hända något skulle jag verkligen inte kunna välja mellan att satsa alla mina pengar på katten el kanske tvingas avliva henne. Så nu har hon en bra försäkring och mår tack och lov hur bra som helst min bortskämda katt.

Musse- Som egentligen hette Maximus som förkortades Max, fick tyvärr byta namn när vi träffades. Det var svårt med två Max i huset. Så vi döpte honom till Musse och han tycktes acceptera det fort. Han var lite yngre än Bimbo och väldigt lekfull. FÖR lekfull för Bimbos smak, så de var sällan vänner under den korta tiden vi bodde i huset. Jag fick ofta plocka tussar av håret som blev kvar efter deras framfart. Musse var en katt som tillhörde sambons vän, när vännen skulle flytta in i studentkorridor fick sambon ta sig an katten och det gick jättebra. Den katten fick flytta några gånger han också, och var för första gången ute på egen hand då när vi flyttade till huset. Han följde gärna efter bimbo som var något modigare och vanare vid utemiljö, så såg man den ena katten så kunde man vara säker på att den andra var strax för el efter.

O som sagt var båda katterna inne vid händelsen. De blev snabbt utkastade av polisen. De skulle ju lätt kunna förstöra bevis på brottsplatsen.
Så därefter satt de ofta utanför på trappen och kunde för sitt liv inte förstå varför de aldrig blev insläppta. De blev fångade på en del bilder (tyvärr hittar jag inga nu)  som olika tidningar tog och publicerade, så det var många som såg dem, och tack och lov uppmärksammade dem. För även om de var katter, så var de våra familjemedlemmar.  Många fina människor brydde sig, och de närmast oss fixade snart så att de blev omhändertagna. Bimbo kom till min lillasyster kompis mamma och Musse fick åka hem till sin förra ägare som nu lämnat sitt studentboende. Musse bor kvar hos sin husse än idag. Bimbo fick bo hos vännens mamma i nästan 6 månader, tills vi flyttade in i egen lägenhet igen. 
Under utredningens gång så kom polisen till de båda katterna och drog hår ifrån dem. De hade hittat katthår på Tyskans kläder och behövde ha hår att jämföra med. Men, det gav tyvärr inget som tillförde utredningen. Det var inte våra katters hår.

Här har ni en bild på Bimbo som hon ser ut idag: