Den håller i sig, magsjukan alltså.
Sambon och jag har fortfarande klarat oss, men Julia spyr fortfarande. Inte ofta, men ca 1-2ggr per dygn. O det märks på henne att hon inte är bra. Hon äter och dricker lite med inte så att hon blir mätt direkt. O som sagt, så länge hon får i sig en liten mängd så är det ju bättre än inget. Teletubbies står på en del, hon verkat tycka det är skönt o sitta i fåtöljen under täcket och bara ta det lugnt. Vi varvar med att läsa böcker och leka på henne rum.
Vi är bortskämda med att kunna vara hemma båda två med vår dotter. Visst hade vi gärna valt att ha fasta jobb båda två, och det är ju något vi strävar efter. Men, just nu är situationen såhär, och vi njuter av varje minut vi får tillsammans. Plötsligt så är det dags för skola och jobb 5 dagar i veckan och kanske även helgjobb för oss vuxna. Så det gäller att njuta som det är nu.

Vi satt och rensade igenom våra papper igår under tiden som Julia sov bort magsjukan.
Uch vad skräp man samlar på sig. Det var sambon som tog tag i rensningen och han som hade koll på vart han ville ha alla papper, så det vara bara att rensa de högarna han fint lagt upp på bordet.
I vårt kaos av papper så bestod hälften av papper från händelsen. Det var sjukintyg, kallelse till rättegångarna, försäkringspapper, journaler, tidningsurklipp, domarna från både tingsrätt och hovrätt och mycket mer.
Självklart tittar man på vad dokumenten innehåller som man går igenom, mycket hade jag inte läst innan. Jag orkade inte läsa igenom hela domsluten el tyskans rättpsykiatriska undersökning då. Det var så mycket att ta in att man lade saker på hög och tänkte att ”det tar jag senare”…. O senare är nog nu, senare har nog kommit till mig nu.
För helt plötsligt läste jag saker jag inte uppfattat tidigare. Kanske har folk sagt det till mig, kanske lästes det upp i rättegången. Men, jag har i vilket fall inte uppfattat det.
Jag läste, o jag tänkte, jag läste upp för sambon och vi diskuterade. Det här kommer alltid vara en del av vårt liv vare sig vi vill el inte. Så det FÅR ta plats i vår vardag ibland. Vi är nog inte färdiga med ett bearbeta och minnas än på länge, vi kanske aldrig kommer bli klara.

En hög på bordet var papper om Max och Saga. Det var graviditetsjournaler, försäkringspapper osv. Längst upp på högen låg det en mapp som det stod ”FONUS” på. (begravningsbyrån). Sambon stod och tittade på högen och sade: Det här är inte rätt, den här högen ska inte behöva toppas av Fonus….Det ska inte vara såhär.
Nej, han har så rätt. Det ska inte behöva vara så, men det är tyvärr så för oss. Så dokumenten och mappen märkt fonus är nu prydligt insatt i en pärm och en DEL av vårt liv.