Nu är jag bättre. Jag har haft förkylning med feber och huvudvärk och mest vart säng/soffliggande.
Jag fick iaf måndagen att ”bara” vara sjuk på, innan nyheterna om allt runt om drog igång.
Jag låg i soffan när jag fick ett sms av min syster. Hon skrev och frågade om jag hört att ”tyskan” inte fick genom någon resning. O, Nej, jag hade inte hört något alls eftersom jag mest ägnat dagen åt att sova på soffan. Jag tog datorn och slog upp fler nyhetssidor och läste om det Ida nyss berättat för mig.

Å vad skönt. Inte för att jag gått och vart orolig varenda sekund. Men, jag visste ju att det fanns en liten risk att högsta domstolen ville ta upp det. Bara det att ärendet kom upp till en myndighet gjorde ju att saker och ting ställs på sin spets. Jag visste och vet ju fortfarande att hon fått rätt dom. Jag vet ju att de har rätt människa. Jag vet att det bara är bortkastad tid att pröva ärendet igen. Men, man vet aldrig hur de som bestämmer tänker.
Så visst har jag gjort mig mentalt beredd på att tvingas gå igenom det igen. Jag har känt att jag absolut skulle klara det om jag var tvungen att göra det igen. För Max och Sagas skull såklart. Men också för min egen och min familjs skull.
Nu behövdes det tack och lov inte. Jag kunde släppa den biten och fortsätta mitt liv på den väg jag var på väg på.

 Sen var det torsdag, O vår kronprinsessa fick en liten dotter.
Jag har alltid vart intresserad vår kronprinsessan. När jag var liten hade jag en bok om henne med massa bilder i. O idag tycker jag att hon verkar vara en mycket sympatisk och duktig människa. Så jag följde hennes gravidititet så mycket jag kunde genom media och på torsdagsmorgonen satt jag och gav Julia lite välling när jag hörde på nyheterna vad som hänt under den tidiga morgonen när vi fortfarande sov. En liten prinsessa hade fötts och när jag hörde Daniel berätta om nedkomsten så tårades mina ögon och jag kände mig lycklig över hela situationen. När sambon kom upp, så sade jag så fort jag såg honom ”vi har fått en prinsessa” Han stannade upp och tittade sömndrucket på mig. Han är inte alls lika intresserad av detta. och, nu förstod han inte alls vid jag pratade om. Han tittade på Julia, o jag såg att han tänkte, jo, jag vet att vi har en prinsessa. Jag förtydligade mig och sade ”Sverige har fått en prinsessa, Viktoria har fått barn”.
Nu gick det upp för honom, och han sade ett kort ”jaha” och sen fortsatte han sin väg till toaletten.

 På fredagsmorgonen kände jag mig bättre, men jag var fortfarande väldigt trött i kroppen och hade ganska ont i huvudet. Dagen började med att det kom en söt tjej hem till oss som jag och Julia skulle få leka med ändå till kl 13 eftersom hennes mamma skulle jobba.
Vi åt frukost, busade, var ute, busade, lagade mat, busade och sen vilade tjejerna en stund. När de låg i var sin säng passade jag på att ta igen mig framför datorn en stund. Jag var ute på facebook och plötsligt såg jag att någon länkat till en artikel som hette ”Schurrer utvisas till Tyskland”. Jag tänkte att det kanske var något gammalt, men jag klickade på den, och såg nyheten. Hon skulle faktiskt flyttas från sverige inom en snar framtid. Det första jag kände var, ”å vad skönt”. Men, ju längre jag satt där och tänkte, ju mer osäkerhet började jag känna. Mer och mer frågor dök upp i huvudet.

Får jag samma målsägande information från tyskland?
Hur hårt är det att sitta där borta?
Kommer hon ha permissioner?
Får hon kortare straff där borta?
När hon söker om att få komma ut el få tidsbestämt, är det då tyskland som prövar det, el går det till sverige?
Kommer hon kunna rymma?

Alla frågor snurrade i huvudet, och jag kom till slut fram till att det inte alls var en lättnad att hon skulle föras till sitt hemland. Jag miste ju kontrollen som jag skapat mig inför hennes placering på hinseberg. Jag hade sett över alla förhållanden och jag kunde lätt ta reda på saker om tex resning, permissioner osv. Nu kommer jag att behöva börja om från början för att känna mig trygg. Det kändes inge bra.
Så arbetet för att kunna leva normalt och tryggt igen börjar idag, genom att börja söka information, och möjligen ta mig till tyskland.
Ibland kommer det såna här bakslag, nu hade jag tur att jag redan är sjukskriven på halvtid. Så jag har tid att känna, tänka och göra det jag behöver göra för att komma igen.