Här hemma har vi det lugnt och skönt. Julia går på dagis vissa dagar i veckan. Jag förbereder, bokar och utvärderar föreläsningar som jag åker på ibland och på eftermiddagarna träffar vi vänner, el bara myser tillsammans.
Jag har några trådar ute för att ta reda på lite mer om Tyskans flytt till tykland också. Jag inväntar bara svaret.

Jag läste lite ur förundersökningen här om dagen. jag letade efter en sak där i, och läste lite mer än bara det.
Jag kommer nog kunna läsa den 100gånger utan att riktigt ta in allt som står. Kroppen är fantastisk. Den tar bara in precis det den orkar, och sen stänger den av för mer info. Dokument som jag läste nu, vet jag att jag läst tidigare, men jag har tydligen ”hoppat över” vissa saker. O det är oftast de mest avgörande partierna.
Tex ett PM av en polis som skulle gå in i huset och säkra. Hon hade beskrivit vad hon såg där när hon stod i dörröppningen. Om hur barnen såg ut och hur mycket blod det var. Jag minns lite av det hon beskrivit, men inte allt.
Sambon frågade om det gick bra att läsa sånt. O, ja, jag känner att jag är skyldig barnen det. De var tvugna att uppleva det. Det minsta jag kan göra för dem är att läsa om det. O, ja, det är jobbigt, men jag kan hantera det. Jag vill vara den som vet mest om mina barn. jag vill inte att någon annan ska komma och berätta något som jag inte redan vet.

 

Nu kommer lite frågor och svar

 

Från vad jag förstått det så var pappan misstänkt först – När du sen vaknade på sjukhuset, minns du vem det var som hade gjort allt detta emot er? Usch, jag gråter. 🙁

 Jag minns inte min första tanke, men jag vet att allt kom till mig i etapper. Ju friskare jag blev fysiskt, ju mer mindes jag av det jag vart med om.

 Varför har ni skyddad adress? Tyskan sitter ju inlåst, och kommer sedan att utvisas på livstid. Att ni lever med skyddad adress skulle ju kunna tolkas som att ni gömmer er för en alternativ gärningsman.

 Vi har skyddad adress för att ingen ska kunna söka upp oss. För mig är det en trygghet då jag plågas av det jag redan vart med om. Jag vet att ingen vet vart min dörr finns. O det gör att jag blir lugnare inom mig. Sen har det under resans gång funnits andra anledningar till att vi behövt skyddad adress.

 Hur gör ni nu och hur kommer ni att göra i framtiden när Julia vill leka med kompisar hemma hos sig?
Vad jag förstod så vet inte Julias dagiskompisar (deras föräldrar) var ni bor. Men om hon vill ta hem en kompis hur gör ni då? Träffas ni ute och leker eller hämtar du kompisen och även skjutsar hem denne, för att dennes föräldrar inte ska veta vart ni bor? Verkar lite komplicerat…

 Ja, det är komplicerat att leva med skydd. Man bör nog göra precis som du säger: hålla adressen hemlig även för Julias dagiskompisar. Men jag kommer aldrig tvinga henne att ljuga. Nu är hon så liten, så inget är aktuellt nu, och inget som jag går och funderar över. När den dagen kommer att vi måste ta ställning till den frågan så tar vi det då. Om jag skulle gå och grubbla idag, så skulle jag bli tokig över alla problem som sekretessen medför.

Men, eftersom du ställer frågan så började jag såklart tänka lite, och om vi skulle leka med tanken att hon vaknade upp imorgon och var 5-6 år och detta var en aktuell fråga med kompisar och kompisars föräldrar, så skulle jag förklara för föräldrarna varför vi har sekretess och be dem att inte sprida det. Jag skulle alltså låta dem både hämta och lämna och även komma in på en fika. Jag går inte runt och misstänker alla i min närhet för onda saker. Så jag hoppas att föräldrarna gör sitt bästa med att hålla tyst om vart vi bor.

 Kan du inte komma till Umeå och föreläsa? skulle komma direkt! 🙂

 Det skulle jag gärna göra om jag blir anlitad. Kolla gärna med någon förening om det finns intresse.

 Det låter så spännande att få jobba på BB. Du skrev att du hjälper mammor med ammning
och provtagning på barnen. Vad är det för typ av prover du tar på barnen?

Jag tar alla sorts prover. Gulprover, PKU, hörseltest, temp, POX-screening mm

 Har du någon kontakt med Max och Sagas pappa? Hur mår han idag? Har han aldrig skylt på Thomas? KRAM till fina er.

 Nicklas och jag har inte så mycket kontakt. Så jag kan tyvärr inte svara på hur han mår idag. I 20.e Februari 2011 svarade han på lite frågor här i min blogg. Titta gärna på det inlägget om du vill!