Min älskade mamma fyllde 50 i lördags!
Tyvärr så fick vi inte fira henne, för hon o pappa hade smitit iväg till Gran Canaria.

Jag och min syster stod av den anledningen på Arlanda igår kväll och väntade på våra älskade föräldrar. Vi skulle hämta dem och köra hem de solbrända två.
Vi hade tagit med rosor, champange och ett stort plakat som det stog ”grattis Eva 50år” på.
Bäst vi stod där o spanade efter dem så kom det fram en man som uppenbarligen jobbade på arlanda (enligt hans kläder åtminstonde) Det var ju lite uppseendeväckande allt vi hade annordnat till mamma och jag stod ju med ett stort fång röda rosor i famnen. Mannen gick fram till mig och ställde sig bara en halvmeter ifrån mig och tittade på blommorna och log. Jag tog tillfället i akt och sträckte fram buketten och frågade ”vill du gifta dig med mig?”. han blev paff, log lite generat och sade ”då måste du ju gå ned på knä”. Sen gick han vidare. Jag fick alltså aldrig något svar. Det är härligt med människor som man kan skoja med.  

Oj vad livet snurrar på nu.
Jag ska snart iväg och föreläsa för brottofferjouren, jag har fått hoppa in några gånger och jobbat som vikarie och på mitt sommarjobb, mamma har nyss fyllt 50år och jag söker info om tyskans förflyttning till Tyskland. Även om jag inte har saker att göra 24 timmar om dygnet, så tar många av sakerna jag gör så mycket energi från mig, att jag bara klarar av att göra lite åt gången för att hinna smälta det jag gör. Att stanna upp, känna och reflektera är något nytt hos mig, något som jag lärt mig att göra på sista tiden.  Jag tycker själv att jag tex blir en bättre mamma på det sättet. Jag stressar inte upp mig över småsaker och det kanske inte gör något om det blir korv till middag (idag igen) huvudsaken är att vi får i oss något. En bättre mamma, men också bättre på att ta hand om mig själv såklart

Idag har jag vart hos psykologen. Efter det åkte jag direkt och hämtade Julia efter maten på förskolan och sen har vi damsugit tillsammans, vart ute och hoppat i vattenpölar och läst ”Kraken” (en av hennes favoritböcker).

jag nu är det bara 16 dagar kvar till årsdagen. Det känns i luften. varje gång jag tittar ut så känner jag att det närmar sig. Men, det behöver inte vara negativt laddat varje gång. Jag har så många fina minnen av barnen, o de tar också plats självklart.

Sista utflykten med fika och mys tillsammans med änglarna.
Ser ni det fina vädret? Precis som vi har nu… Å vilket fint minne det där är… bilden är tagen precis en vecka innan händelsen.