Innan jag fick veta att tyskan flyttats till sitt hemland, så gick jag till polisen. Varje år vid den här tiden måste jag ansöka om nytt besökförbud, så det gäller att vara ute i god tid.Polisen på station visste inte riktigt vad han skulle ge mig för papper el hur han skulle gå tillväga. Han bad att få mitt nr så han kunde ringde mig senare.
Jag åkte hem och väntade, dagen efter ringde de från Hinseberg och berättade att hon åkt därifrån. Ja, nu visste jag ju att jag förmodligen skulle behöva söka mig till tyskland för att få igenom ett besöksförbud. Men, jag visste inte alls hur. Jag har kontakt med en advokat (i sverige) som hjälper mig så bra hon kan, men, än så länge har jag inte fått de svar jag behöver. Jag är otroligt dålig på både engelska och tyska så jag har svårt att göra mig förstådd och därför är det svårt för mig att själv ringa till tyskland och fråga mig fram.
Droppen kom igår när polisen äntligen ringde upp mig, han hade ansträngt sig och pratat med en åklagare, och åklagaren i sin tur sade att nu kunde de inte hjälpa mig längre. Sverige kan inte hindra någon som sitter i ett annat land att kontakta/besöka mig.
Nehe? Sade jag, då måste jag alltså söka detta i tyskland?
Ja, sade polisen. Det finns kanske att söka på Internet.
VA? På Internet?
Ska sverige funka såhär?
Jag har blivit utsatt för ett brott i sverige, det är sverige som utfärdat domen. O när hon sen åker till sitt hemland, så lämnar de över allt till tyskland, och lämnar där också mig i ovisshet. Det enda jag fick var ett meddelande om att hon lämnar vårt land. Ska jag vara trygg nu menar de?? Kunde jag inte ha fått ett litet häfte om vad som ”händer sen”?
Nej, här brister stödet till oss brottoffer ordentligt. O visst, det är kanske inte så vanligt att man utlämnar en morddömd till hemlandet. Men, när det händer, borde man inte stanna upp och tänka efter först? Så att det blir bra för alla parter? Jag hade ju ett skydd så länge hon fanns på svensk mark. Varför upphör det att gälla bara för att hon tas över gränsen?