Vad härligt det är med barn.

Igår var jag i en lekpark. Där fanns det en grupp barn som jag träffat vid några tillfällen förut. De tycker mycket om Julia och lekte mer än gärna med henne.
Ena tjejen frågade mig ”är det ditt första barn”.
Nej, sade jag. Det är mitt tredje barn.
Vart är dina andra barn fråga hon då.
De finns inte här på jorden längre. De är döda, så de är nog änglar uppe i himlen sade jag.
”Jaha” konstaterade hon. Sen tog hennes bror över. Han visste mer än sin syster. Så han sade:
Jag vet att det var en tjej som var dum mot dem så att de dog. Men, vad hände med dig?
Jag berättade att hon var dum mot mig med. Men att efter att jag legat på sjukhus ett tag så mår jag bara bra igen.
Killen visste också att man inte behövde vara rädd för tjejen längre. För hon satt ju i fängelse på livstid och skulle inte komma ut. Hon skulle dö i fängelset.

ååå vad jag önskar att det var sant. Å vad jag önskar att jag kunde säga så till Julia också. Att hon skulle dö där hon nu satt. Men, tyvärr… så kommer hon komma ut igen.

Vad skönt det kändes att prata med barnen om det. Det blir så ärligt naturligt och äkta. De lindar inte in något. Utan de frågar precis vad de vill, och säger precis det de känner i hjärtat.
Självklart så pratar inte jag med barn om detta om jag inte vet el förstår att det är okej med deras föräldrar. Jag tycker att det måste få vara deras beslut hur mycket de vill berätta.
Men ärlig är jag alltid mot barn. Så frågar de om Max och Saga så lindar inte jag heller in det. Utan jag säger att de är döda. Sen får man anpassa resten efter situationen och det enskilda barnet man pratar med.

Hej modiga tjej!

Jag har precis köpt din bok och ligger bara på sidan 35 än så länge. Men en sak som jag undrar över är varför den är skriven i tredje person och inte första?

 Jag förstår din fråga!
Eftersom jag själv inte kunde berätta om vissa saker. Hela händelseförloppet i hallen, hur det var när min sambo kom hem, hur det såg ut när jag och barnen bars ut från huset, hur allt var när jag var nedsövd och hur jag betedde mig när jag vaknade. Så var vi tvungna att ha med en tredje person i boken. Någon som kunde berätta om saker som jag upplevt men inte kunde berätta om. Det blev min pappa som fick ta den rollen. Han fick vara med och skriva boken tillsammans med Magnus och mig. O för att de inte skulle blir rörigt att följa med i två perspektiv samtidigt så skrev vi boken i tredje person.

 Hej Emma!
Hoppas att jag inte ställer en obekväm fråga till dig.
Det jag undrar över är: När började du läsa om tyskan i media och när fick du se henne för första gången på bild?
Ha en skön och solig helg!

 Ingen fråga är obekväm att svara på. Så det är ingen fara alls.
När jag kom hem från det skyddande boendet så började jag läsa tidningarna. Detta var alltså i slutet av April. Det stod en del om tyskan. Så det var första gången jag läste om henne.
Bilder såg jag inte förrän långt efter rättegången. Även om de var ”blurrade” (suddiga) i tidningarna. Så fick mina syskon titta igenom alla, och ta bort dem innan jag tittade.
Innan rättegången var jag livrädd för vad jag skulle få se. Under rättegången hade jag ju henne i samma rum. O efter var jag inte intresserad av en bild i och med att jag sett henne i verkligheten. Men, då gick det ju inte att undvika längre eftersom tidningarna tog bort det suddiga i bilderna när hon var dömd.

 Kan inte du bli fruktansvärt ARG ibland? Jag blir det, tex när jag ser denna underbara bild på detta fantstiska barn. Då kan jag bli otroligt arg, för att dom blev mördade. Så vansinnigt vansinnigt, och så otroligt onödigt. Jag är väldigt arg, för deras och för din skull, vilket hemskt dåd att utföra. Hur kan man göra så? Vad ARG du måste vara. Att inte Julia har storesyskon på plasts för att ta hand om henne på skolgården liksom, att CS bara tog dom. Jag är arg och mycket ledsen för er skull.

 Nej, jag blir inte arg. Det tillhör inte min normala natur att gå och vara arg på saker och ting. Så ilska är en känsla som ligger ganska långt borta för mig.
Men, jag blir ledsen och uppgiven ibland.
Varför barnen? Det var ju jag som hade valt min sambo. Det var ju jag som tog det hon ville ha. Barnen hade ju inget val även om de lärde sig att tycka om honom de också.
Idag vet vi (jag och sambon) inte om vi kommer skaffa fler barn. Det beror på mitt mående när jag är gravid.
Det kanske kan få Julia att bli besviken på oss senare. Att hon haft två syskon, men aldrig fått träffa dem. För… de flesta ensambarn önskar sig någon gång i livet sig ett syskon.

Vi gratulerar
Vi gratulerar
Vi gratulerar våran Saga idag.
Med blommor och med blader, vi gör henne glader.
Vi gratulerar våran Saga idag.

5År bli min ängel idag.

Om ett år hade hon lämnat förskolan och börjat i förskoleklass.
Det känns helt overkligt. Hade jag verkligen haft så stora barn?

Jag minns den enda födelsedag som Saga fick uppleva. Hon tyckte nog att det var lite läskigt med all uppmärksamhet.
Jag hade valt att ha två kalas. Ett för Max på hans födelsedag och ett för Saga på hennes. För mig var det viktigt att de kände att det var just DERAS dag. Även fast de fyllde så tätt inpå varandra.

Jag önskar så att jag hadde fått väcka dig med en sång idag min prinsessa.

Tack så jättemycket fina ni för alla gratuelationer på min stora pojkes födelsedag. Jag önskar så att han kunde se dessa och förstå hur speciellt han är.

Nu till några frågor:

Hej Emma. Jag undrar lite över vad du gjorde innan du fick dina barn. Gymnasieutbildning o jobb osv..?

Jag hade precis slutfört min gymnasieutbildning och var färdig banskötare. Jag hade planer på att kanske fortsätta till förskolelärare.
Jag fick en tjänst på en förkola som resuch till några tjejer med downs syndrom direkt efter utbildningen.
Tjänsten på förkolan vara bara på deltid, vilken gjorde att jag hade tid att fortsätta min tjänst på Mc Donalds som värdinna som jag hade haft i 3 år.
Bara några månder efter att jag fått tjänsten på förskolan blev jag oplanerat gravid. jag blev så fruktansvärt dålig så jag kunde tyvärr inte fortsätta den.

 Stämmer det att din pappa sålde filmrättigheter till tv4 att filma dej när du låg nersövd på intensiven?

Men, oj vilken mystiskt rykte. Nej, det stämmer verkligen INTE.

Vad är det för en dag?
Vad är det för en dag?
Jo, det är ingen vanlig dag för det är Maximilians födelsedag!
Hurra!
Hurra!
Hurra!

Ja, idag blir jag mamma till en 7-åring. En skolpojke!

Dessa födelsedagar är fyllda med både glädje, sorg, skratt, gråt och många många minnen.
Även om Max bara fick fira 3 födelsedagar i sitt liv, så sitter dessa födelsedagar djupt rotade i mitt minne. Tyvärr fick han inte fler här på jorden. Men, jag firar honom ändå.
jag föreställer mig att han ser och känner vad jag gör. För även om hans kropp inte finns här, så är minnet av honom värt att firas.

Jag och Julia åkte till kyrkogården i Arboga idag för att fira.
Med oss hade vi en ballong som jag skrivit ”Grattis Maximilian-7år önskar mamma, Thomas och Julia.”
Jag hade också med mig ett litet paket.
Jag bytte även ut bilden som vi har stående hos dom hela tiden. För att det skulle se fint ut nu på födelsedagen.
Bilden jag ställde dit var denna:

Önskar så att jag hade fått fira denna födelsedag med honom. Få honom att känna sig sådär extra speciell. För det fanns verkligen inga fler som han. Han var och ÄR alldeles unik.

Jag älskar dig Max
Ha den äran och stort grattis önskar jag dig på din dag.

När jag började på gymnasiet hamnade jag i samma klass som några från Arboga och dom sa att Tyskan hade haft något slags gömställe uppe i skogen? Nu när jag har läst genom din blogg har jag inte sett dig ta upp det någon gång och det verkar ju högst osannolikt eftersom hon bara var i Arboga över kvällen? Vet du om hon hade något ställe där i skogen eller inte?

Jo, det var prat om någon koja.
Det utreddes av polisen, men det blev inte mer av det.
Det fanns visst en koja på det stället. Men att tyskan hade använt den gick ju inte att besvisa.

lite nyfiken bara, ni visar inte bild på minstingen, är hennes namn fingerat? jag är bloggare, men skulle aldig lämna ut mitt barns namn på min blogg, inte ens fingerat, pga att jag har ovänner

nej, Julias namn är inte figerat. Hon heter Julia, och anledningen till att jag inte visar bild på henne är för att jag vill att hon ska hållas borta från media tills den dagen hon eventuellt själv vill vara med av någon anledning.
Jag är också rädd att hennes egen person glöms bort om jag visar en bild på henne. Hon kommer att bli jämförd med Max och Saga, och jag vill att hon ska få vara sin egen.
Hon ska alltid vara stol över att vara Max och Sagas lillasyster. Men, jag vill inte att hon växer upp som ”lillasystern” utan som Julia.

Här om veckan hände det…………..

Julia och jag var påväg ut. Jag skulle klä på henne, och hade lagt kläderna hon skulle ha på golvet. Jag tog tag i henne och skulle börja med att sätta på henne en tjock tröja. När jag släppte henne för att ta tag i mössan som låg en bit ifrån mig så vände hon sig om så att jag bara såg ryggen.
När jag tog tag i henne och skulle vända henne mot mig igen, så såg jag Saga i henne.
Det var inte som att Julia hade förvunnit. Men, det var helt säkert Saga också som satt där framför mig och log.
Jag blev häpen över vad jag såg, och blinkade nån extra gång. jag tror till och med att jag tittade bort för att känslorna blev så starka. Men, när jag tittade dit igen, så såg jag Saga igen.

Först stack det till i hjärtat. Men, efter någon tiondels sekund så hade jag vant mig. O en våg av värme spred sig i hjärtat och i magen.

Visst har jag vetat om förut också att systrarna är lika. När jag sett på kort från när de var små, så har jag fått påminna mig själv om att skriva datum på korten så att jag inte blandar ihop dessa.
Nu var det första gången som jag utan att se på kort kunde se likheten. El snarare, så kunde det lika gärna ha vart Saga som satt där med mig på hallgolvet.

Efteråt så kändes det som att jag fått en present. Ett litet besök av min äldsta dotter. Jag njöt när jag gick ut på promenaden. O i vagnen satt ju Julia o ingen annan är hon själv.

Saga när hon var i Julias ålder

Hej
egentligen är detta inget inlägg till din blogg, som för övrigt är helt underbar att läsa, även om jag gråter för varje inlägg.
Det jag skriver om är din operation, vad jag förstår är det något med din hörsel?
Min grabb har gjort 21 (gör sin 22 i nästa vecka) operationer och han är bara 12 år. Hur som helst så har han opat så han hör på ena örat, han har/haft totala ledningshinder. Han föddes döv men är nu ”bara” hörselskadad.
Av sina 22 operationer är ca 7-8 st gjorda för att han ska kunna höra.
Måste avsluta med att säga att du är en helt underbar mamma, har varit och kommer alltid att vara. Tusen kramar från mej.

 Ja, det stämmer så bra. Det är pga min hörsel som jag fått göra en operation.
Ett av benen i örat blev avslaget vid händelsen. Så det blev, som du verkar vara mycket insatt i, ett ledningshinder. Resultatet av operationen får jag någon gång i sommar.
Hälsa sonen, och fortsätt vara starka. Jag beundrar er som orkat genomgå så många operationer.

 Vet du varför man från juridiskt håll tycker att det ska vara offentligt?? Varför skyddar man förövaren men inte offret. Jag tycker det är hemskt – men måste ju finnas en orsak som gör att det bedöms som offentligt material. Jag förstår det överhuvudtaget inte och vem av allmänheten har ett intresse att läsa, se bilder mm av det materialet.
Usch och full förståelse för dina funderingar. Kram på dig i alla fall …

 Nej, jag vet inte varför de tyckte att obduktionsbilderna skulle vara offentliga. Vad finns det för allmänintresse i sådant? När jag fick veta om bilderna, så var det redan för sent. Om jag fått veta innan hade jag slagit mig gul och blå för att skydda Max och Saga från förnedringen det innebär.

 Nog om det. Jag undrar nu om du har nån speciell musik du lyssnar på för att få tröst ibland? Vill tipsa om en låt annars som tröstade mycket när min bästa vän förlorade sin dotter i PSD när hon var 6 månader. Det vi fann mest tröst i att höra var Carolas låt ”Jag vill alltid älska” har du hört den? Helt underbar är den verkligen.

Skickar med en länk om du vill lyssna.

 Max och Saga fick två låtar tillägnade sig. En från en god vän till mig. Och en från en underbar medmänniska. Båda låtarna är specialskrivna för Max och Saga.
”våga tro” går att lyssna på lite här:
http://www.youtube.com/watch?v=DuNUTkG-JHI
O hela
”månljusets skugga” finns här:
http://www.youtube.com/watch?v=xiZL0jxPpUc

Bor du kvar i Arboga eller har du flyttat helt därifrån efter det som händer er?

 Jag har sekretessmarkering. Så det är hemligt var jag bor. Jag har dock flyttat några ggr efter händelsen.

 Vad tycker du om detta inlägg: http://christinesc.blogspot.com/2010/08/kan-inte-slappa-dessa-byxor.html
Kan du säga något?
(Jag står HELT på din sida)

Jadu, jag klickade upp sidan du länkade till, men stängde den igen. Tyvärr så vill jag inte läsa sådant. Jag anser att Tyskan redan tagit tillräckligt av mig. Rättvisa har skippats. O jag nöjer mig så.

Min syster Ida minns påsken för tre år sedan:
Jag älskar dig kära syster:

Jag kommer ihåg påsken för 3 år sedan, när du låg nedsövd.
Vi hade varit hos dig varje dag tills denna dag, så just nu var vi trötta. Men pappa ville åka dit. Han tog med sig en bok, åkte till Uppsala och satt och läste och höll dig i handen i flera timmar.
Mamma och Frida ville inte vara själva hemma så de kom hem till mig och Christer. Vi satt mest i soffan och ”tittade” på tv. Det vill säga tvn var på, men tror inte någon av oss vet vad vi tittade på. Mamma sa sen att vi måste ju faktiskt äta mat åtminstonde. Jo, klart vi måste det höll vi andra med om (fast ingen hade någon matlust). Vi kom på att det var påskafton och tänkte nog mycket på dig då Emma, DU hade velat att vi åtminstonde åt påskmat!
Så vi gick till affären och köpte oss varsin potatis, en burk sill och en gräddfil. Köpte även gravljus då det skulle vara ljuständning utanför huset på kvällen.
Vi gick hem igen och kokade våra potatisar, öppnade sillburken och micrade ”mamma scans” köttbullar (för oss är det tradition att äta våran mammas hemlagade köttbullar), men den här dagen fick färdiglagade köttbullar duga.
Kommer ihåg att vi satt och åt tillsammans, tror nog ingen njöt av maten direkt och tyst var det runt bordet.
Våra tankar fanns hos DIG Emma – älskade syster!

Glad påsk på er mina fina läsare!

El påsk??? Igår när vi gick hemmåt från påskfirandet fick jag en känsla av midsommar.
Underbart konstigt var det.

Påsk för tre år sedan… jag låg nedsövd under påsk. Men påsken då låg mycket tidigare då.
För precis tre år sedan hade jag tre ynka dagar kvar på det skyddande boendet. Då skulle jag snart släppas ut och få åka ”hem”. Hem till mamma och pappa.

Ni får ursäkta mitt usla bloggande. Men, jag njuter av solen, familjen och allt runt omkring mig. Jag lämnar er inte. Men tittar in mer sällan bara.